Artikel från
ll 20180103 3996 229530 I ett av uthusen har Robin Libäck och Michelle Ferm byggt en egen svampodling. Eftersom svampen växer i samma förhållanden som mögel är det här inget ställe man vistas på länge utan den rätta skyddsutrustningen. Foto: Linus Lindholm
Publicerad 8 januari 2018 kl 08:01

Gym och svampodling – välkomna hem till Michelle och Robin!

Något oväntat landade Michelle Ferm och Robin Libäck i Österhankmo. På sin gård, Näckrosgården, har de utrymme och möjligheter för ett kreativt familje- och arbetsliv.

Det var egentligen inte alls meningen att 25-åriga Michelle Ferm och 26-åriga Robin Libäck skulle flytta till Österhankmo. Paret var bosatt i Åbo och husplanerna låg i framtiden. Men en arbetsresa till Vasa ledde oväntat till några spontana husvisningar trots att ingen av dem har rötter i trakten.



Tanken var bara att kolla, men det ena ledde ändå till det andra och till Österhankmo. Det slutade med att paret köpte gården med huset från början av 1900-talet. Det här var för 1,5 år sedan.

Så här står de nu, på Näckrosgården som de valt att kalla sin gård. Namnet kommer från alla näckrosor som finns i viken.

– Det här är en tacksam by att bo i. Det är en kreativ plats, säger Michelle.

De kallar sin gård för en lite annorlunda gård. Utåt sett ser den högst alldagligt österbottnisk ut, men då Michelle och Robin börjar räkna upp vad de sysslar med passar beskrivningen "lite annorlunda gård" mer än väl. Mitt ute i den österbottniska landsbygdsidyllen samsas hypnos, gym, svampodling, konferenser och evenemang. Till sommaren ska paret öppna en sommarkiosk. Avståndet till den närmaste glassen är orimligt långt borta en varm sommardag, konstaterar de.

– Gården sysselsätter oss mer än heltid, säger de.

Egentligen har paret mycket att tacka det gamla minkpälseriet som inte ens fanns listat i försäljningsannonsen för huset. Antagligen för att huset var i så uselt skick att de flesta skulle ha sett till att riva ner allt. Men där de andra såg ett ruckel såg Michelle och Robin 150 kvadratmeter möjligheter. I dag är uthuset hjärtat i parets verksamhet.

– Folk trodde nog att vi var galna när vi började renovera det här, säger Robin.

Men nytt golv, nytt tak och ny färg på väggarna kan göra susen. För att inte tala om en händig pappa som ryckt in.

– Vi har fått mycket renoveringshjälp av min pappa, säger Robin.

Zoom

Österhankmo har fått ett nytt byagym i Robin Libäcks och Michelle Ferms uthus. Foto: Linus Lindholm


I ena delen av huset finns det nyöppnade gymmet. Tanken var egentligen att bygga ett gym för eget behov men Robin tyckte att det var lika bra att satsa lite extra och bygga ett gym för byns behov.

– Jag hörde att det fanns tankar på att bygga ett gym i byagården som ligger på andra sidan vägen och tänkte att då kan jag lika bra bygga lite större. Tanken är inte att göra vinst, täcker gymmet ens hälften av kostnaderna är det bra.

I andra delen av huset finns konferensrummet och Michelles arbetsrum. Michelle jobbar som hypnotisör. En stor del av kunderna finns i sydvästra Finland och upplägget med intensiva arbetsresor passar henne bra.

Däremellan ordnar paret olika föreläsningar och kurser. Det är allt från tjejgrupper till pidrokvällar och spökhistoriekvällar.

– Det finns inte så mycket att göra här i byn, speciellt inte vintertid, säger Michelle.



Och så var det det här med svamparna, ostronskivlingarna. Robin skrattar roat. Nej, han hade verkligen inte föreställt sig att han en dag skulle komma att odla ostronskivlingar.

– Det började med att vi inte hittade kantareller och jag började fundera om man kan odla svamp.

Det började försiktigt med ett litet, litet växthus. I dag upptar ostronskivlingarna ett helt rum i gårdens andra uthus, och mera rum skulle behövas. Det tar 6–7 veckor att odla svampen och processen är invecklad. De är känsliga organismer, har Robin lärt sig.

Numera säljer Robin svamparna till restauranger och ibland också på Reko-tillfällen och haymarket på Bocks.

– Såvitt jag vet är jag den enda här i trakten som odlar ostronskivlingar. Den närmaste andra odlaren, som jag känner till, finns i Helsingfors.

Här på Näckrosgården är steget från idé till handling kort. Och nya planer och visioner finns hela tiden i bakhuvudet.

– Alla idéer är inte alltid bra, men man måste våga försöka, säger de.