Vikingaöl med karaktär

LRM EXPORT 20180112 115956 1

Jag stod i butiken med ett par öl. Vid det ögonblicket insåg jag att bägge hade tagit inspiration från det fornnordiska, så tyckte jag kunde plocka på mig en till. Dessa är mycket unika öl som hyllar myten och historien.

Vid det första millennieskiftet (år 1000) innebar juletid i norr ofta att man bjöd på sitt bästa öl för gemensamma festligheter under tre dagar. Nu är julen förbi men det är inte för sent att ta en öl och känna sig kulturell. Eller törstig. Här är tre fantastiska öl som lätt är värda en recension.

LRM EXPORT 20180112 120253

Fourpure Shapeshifter IPA, (5,9%) England

Med hänvisning till Loke, skepnadsskiftaren. Denna IPA är så starkt torrhumlad att den nästan bedövar smaklökarna. Vart efter sinnena bedövas så försvinner inte smaken, tvärtom. Då dyker nya nyanseringar och frukter fram vart efter man dricker.

Att torrhumla är alltså att tillsätta humlen i ett senare skede. Då undviker man beskan men får i stället fruktigheten och aromen av humlen. Denna IPA är inte besk, men den har humle upp i höjden. 

För övrigt har den ett riktigt klassiskt utseende. Härligt guld/bärnstensaktig i färgen. Den är helt transparent och har ett milt, vitt litet skum. Doftmässigt så är det mer som att sticka ner näsan i en påse humle snarare än öl. Det är som sagt, aggressivt humlat.

Smakbilden tar nästan fram tropikerna. Jag känner av grapefrukt... mango... Litet ananas börjar växa fram efter några klunkar. Eftersmaken är levande och utvecklas hela tiden. Annars är humlingen ganska klassiskt amerikansk. Den är bara mycket starkare.

Annars är den riktigt fräsch och den ljusa malten lägger en välbekant, sädig sötma i botten.

Det är kanske inte en öl som jag letar efter varje gång men den är definitivt en upplevelse och en god öl att dricka. Om du är nyfiken på vad humle verkligen kan göra, testa denna. Passar till salta och/eller söta rätter. Tänk dig en salt pizza eller en mustig, småsöt kycklinggryta. 

LRM EXPORT 20180112 120119

Mannus & Blodøks - Immortal Imperial Stout (8,8%), Norge

Ett samarbete mellan ett norska och belgiska bryggare som skapat en imperial stout av episka mått. Inspirationen har man tagit från Eirik Blodøks, Norges kung mellan 933 till 935. Mannus har sitt ursprung från den germanska skapelsemytologin.

Denna imperial stout är brunsvart i färgen med noll transparens. Konsistensen är tjock och fyllig lik brännolja och skummar ganska så frikostigt. Skummet har en vacker brun ton som för mina tankar till det lilla skummet som kommer när man häller upp kaffe, om än mycket kraftigare.

Doftmässigt är den lågmäld. Doftar som en stout helt enkelt. Rostad malt, en liten syrlighet varvad med en minimal beska. Lite mörk frukt i doften också.

Smakmässigt är den otroligt välrundad, lätt en av de bättre imperial stouts jag testat. Kolsyran är låg och det gär en oerhört mjuk mouthfeel, den glider nästan obemärkt in. Sedan byggs smaken av den rostade malten upp, tillsammans med små, mjuka toner av espresso och lakrits. Möjligen litet vanilj i eftersmaken. Helheten blir ändå en mjuk och balanserad. 

Den blir gradvis mörkare när man dricker och får en lång, brödig eftersmak. Nästan som ett riktigt mörkrostat bröd. Som imperial stout är den fantastisk. Det finns Imperial Stouts som känns mer som en styrketävling i procent och mörk malt men det har vi inte här. Den här är inte extrem, den är välgjord.

Passar bäst tillsammans med vilt eller som sådan. Möjligen också till skogsfågel.

LRM EXPORT 20180112 120213

Aegir Sorachi Saison (5,1%), Norge

Aegir var en jätte som härskade i havet. Lojal mot gudarna och är också känd för att bjuda dem på festligheter. Här har vi då Aegirs öl. Pluspoäng för burken som man kan öppna som ett glas.

Det här är en Sorachi och de brukar vara ganska så unika öl. Ett milt skum med en kraftigt gulorange färg i själva ölet. Smågrumlig. 

Doften är det som gör mig nyfiken på denna. Nivån på fruktigheten ligger i klass med många IPAn men det är en helt annan arom, annan frukt. Man känner av sorachihumlen, toner av grönt äpple och en viss svampig (jästig?) sötma.

Under allt detta finns en liten sädighet utav malten också. Som helhet blir den lite fruktig och jordig i doften.Den har förutsättningarna för att bli ett spännande öl.

Då kommer vi till kuggfrågan; smaken. Det är inte alla gånger som jag håller med eller ens läser Alkos smakbeskrivningar... men här har vi faktiskt äppelsmak genom hela smakbilden.

Eftersmaken varvas med sorachin och jästen och skapar en unik sammansättning som nästan ger en mineralaktig ton som påminner om whichyvatten... blandat med sädig sötma och äpple. Den är lite fyllig och rund i upplevelsen. Vetemalten kommer till sin rätta. 

Den här går väl ihop med smårätter och snacks, som njutningsdryck eller också till ljust kött som t.ex. höna.