Suröl pt. II

LRM EXPORT 20180608 105158

Tidigare skrev jag att säsongens trendiga smaker verkar vara mango och aprikos. Det vill jag vidareutveckla; det är rent generellt fruktiga öl som gäller. Innan vi lämnar surölstemat vill jag därför presentera två olika öl från Alkos "limited batch" av suröl. Jag menar, vad är fräschare än en sur och välkyld öl?

LRM EXPORT 20180608 111551

To Øl - Sur Citra Pale Ale (5,5%) Danmark

Här har vi en suröl som spelar på raka rör och inga konstigheter. Ärlig, sur och god. To øl är ett dansk bryggeri som vet vad de gör. Otroligt goda öl från dessa. Kännetecknande för deras produkter är deras abstrakta design med minimalistiska beskrivningar. 

Nåja, här har vi då en riktigt mörkgult öl som övergår i orange. Skumkronan är tjock och gräddig, även ölet verkar vara relativt tjockt och grumligt. Doften är riktigt spännande, det doftar superintensivt av citrusfrukter. Både citron men också utav halvgröna, sura mandariner. Detta suröl innehåller även vetemalt så den får en liten söt underton.

Smakmässigt en riktigt sur öl. Man grinar till lite grann innan man vänjer sig. Medelfyllig, och fräsch med en låg kolsyra. Du känner av småsöta toner utav vetemalten även i smaken, men det som absolut dominerar är de sura mandarinerna och citronerna.

Ingen egentlig humlebeska att tala om. Det finns dock en blommig gräsighet utav humlen. Men det som slår mig är hur intensiv humlens fruktiga aromer kan vara. Det här hör till en av de mest torrhumlade ölen jag druckit, möjligen rivaliseras den av Fourpures Shapeshifter IPA.

Torrhumling innebär alltså att man tillsätter humlen i ett senare skede. Då hinner inte alla tanniner släppas ut i ölet, och därför undviker man beska och torrhet. I stället kommer det rent fruktiga aromer med samma estrar som finns i den riktiga frukten, trots att man inte tillsatt någon frukt.

Mycket spännande och god, syrligheten ligger på nivån av surt godis eller en riktigt sur mandarin. Suröl är lite känsligare i matväg men här skulle det absolut passa med en sallad. En liten beska från salladsbladen bryter väl av ölet. Släng lite räkor och annat gott i skålen så har du allt vad du behöver. Det är en rak och hederlig suröl. Ej särskilt komplex men ändå med en lång och mycket god smak.

LRM EXPORT 20180608 112544

Panimo Hiisi - Itse, Gooseberry Sour Ale (6,0%) Finland

Här har vi då nästa suröl i ledet. Den här har syrats med laktos så att mjölksyrebakterierna egentligen kör samma process som i surmjölk. Men oj så gott det kan bli. Utöver det har man använt Brettanomyces claussenii, en jästsvamp (eller vildjäst) som hittas på fruktskal och används ofta i vin- och öltillverkning. En unik egenskap hos denna är att den inte omvandlar laktosen till någon alkohol - därför behåller ölet sin intensiva syra.

Kombinera denna syra med inslag av gröna krusbär så har du en intressant dryck. Litet gulare i färgen än den danska ölen här ovan, men fortfarande djupgul som snuddar på orange. Doften är intensivt sur och har karaktär av både krusbär, citron och belgisk jäst. Den belgiska jästen har som bekant en mycket säregen karaktär men det går överraskande väl in i övriga sura intryck. Jag kan själv ibland vara tveksam mot tyngre belgare men den här gick ner av sig självt.

Syran är verkligen på den nivån att man gör ett "citrongrin" vid den första klunken. Det fina med suröl är att man gradvis vänjer sig med syran. På så vis känner man av mer och mer utav de fruktiga aromerna vart efter man dricker. På grund av ett komplexare och framför allt intensivare smakspektra så hamnar malten lite mera i skymundan i detta öl. Men mycket gott är det ändå.

Ej någon särskild humlebeska här men ändå är den litet kraftigare än den danska Citran. Syran är starkare, jästen är mer framträdande (på ett positivt sätt) och krusbären ger lite unika nyanseringar.

Den här är lite mera känslig i matväg gentemot ölen här ovan. Den här skulle jag exklusivt äta med en grönsallad eller hårda ostar. Ännu bättre om den avnjuts som sådan, litet kyld, under en varm sol.