Öl som töjer på gränserna

LRM EXPORT 20180208 195008

Ett nytt år betyder nya öl. Har har vi några nyare skapelser som töjer på gränserna för hur ett öl kan smaka. Upplevelse- och gosdrycker i bästa bemärkelse.

LRM EXPORT 20180208 195200

Lammin Sahti - Naakka Strong Ale (7%), Tavastehus

Detta öl är sött och fruktigt utav päron. Upplevelsen gränsar nästan mot cider, men en maltig sådan. Letar du efter en mera traditionell öl kan denna vara för söt. Men om du letar efter nåt nytt så testa denna.

Naakka är ett härligt bärnstensfärgat öl som är lätt grumligt med en mild skumkrona. Doften är överraskande nära den finska svagdrickan, "kotikalja". Annars är det en ihängande söt doft, efter att hängt med näsan i glaset känns den nästan fruktig som en pommac. Nåja, tillräckligt av sniffandet.

Det är inte ett beskt öl, men den känns samtidigt kraftig vid första intrycket. Den bygger upp en liten bränna, nästan som känslan man skulle ha fem minuter efter en päronkonjak. Överlag väldigt söt som sådan, skulle närmast jämföra den som en maltig cider i graden av sötma.

Men riktigt fyllig och går lätt ned, den känns inte lika stark och intensiv när sinnena vant sig. Den blir mera fruktigt söt och släcker törsten som den ska. Eftersmaken domineras av päron och sötma, nästan som honung. Smaken påminner om päron inlagda i sockerlag, i alla fall till några procent.

Förutom ett dominerande päron så finns det också någonting annat i smakbilden. En blommighet kanske. För övrigt ett mångsidigt öl, kan gå väl ihop med vegetariska rätter eller skogsfågel, eller givetvis som sådan. 

I all sin enkelhet, sötma och fruktighet utan någon beska. Ett intressant öl som testar gränsen för hur öl kan smaka.

LRM EXPORT 20180208 195314

Radbrew - Be-Man and the Masters of the Diverse, Don of Wasteland Saison (5,5%), S:t Karins

Radbrew har åter en gång skapat ett fantastiskt och unikt öl, denna gång med inspiration av allas vår hjälte He-Man... eller (Be-Man...).

Brygden har en ganska liknande bärnstenston men får en litet mörkare sken genom en större grumlighet gentemot ölet ovan. Den doftar som ett mönsterexempel av humlens sötare och lite snällare aromer. Fruktigt, aromatiskt... Ingen egentlig beska i doften. Det är ren tropisk sötma. Doften är faktiskt nåt som utmärker sig i detta öl.

Smakmässigt så grips du först och främst av Be-Mans syrlighet. I graden av syra ligger den på en mild suröl. Här är dock mer malt i bilden. Och sen kommer du till källan av det som doftade så lockande.

Fruktigheten kommer in i smakbilden, det är mango, och bananaktiga, tropiska smaker. Fylligt och smakrikt. Humlebeskan är inte särskilt påtagligt utan byggs upp i skuggan av övriga intryck. Den finns där, men den spelar en mera passiv roll. Det är inte så att du tar en klunk och känner "Ah, nu kommer humlen!". Den bara finns där, ihållande, tillsammans med syran.

Efter nån klunk blir syran nästan metallisk. Det är inte så att ölet smakar metall, men syran är intensiv till graden av en metallisk syra. Denna sensation stabiliserar sig vart efter man dricker. Egentligen går alla de mer exotiska intrycken mer in i helheten när man dricker, och det blir mer och mer igenkännerligt som en öl. 

Traditionella smaker av humle och malt växer fram. Blir nästan som en ny öl. Överlag har den en mjuk mouthfeel, lätt sur men ändå fruktig, samtidigt som den är besk i bakgrunden. 

Det är alltså otroligt många smaker och en komplex bild vi målar upp som egentligen bara bör testas för att ge någon vettig beskrivning. I sin helhet ett mycket uppfriskande öl som lätt blev min favorit bland dessa tre flaskor. Unik och tillkonstlad, men vi hittar fortfarande en öl under alla nya intryck. Spännande.

Går väl ihop med både fet och magrare fisk, men också med gryträtter och österländsk mat.

LRM EXPORT 20180208 195649

Panimo Hiisi - Pöllöhillo Talkkuna-Mustikka Stout (6,3%), Jyväskylä

En kraftig stout och ett utmärkt dessertöl. Inslag av syltiga blåbär och kaffe.

Den doftar som en äkta stout, ingen frågan om saken. Den har en tydlig rostning i malten, men den känns ganska torrostad,

Smakmässigt finns det redigt med syra, men samtidigt torr strävhet. Syran påminner om den som finns i ljusrostat kaffe. Men här finns också inslag av mörk frukt och choklad.

Det blir en blandning av mörka, mogna smaker tillsammans blåbär som kröner det hela. Lite som en flytande dessert. Du behöver helt enkelt ingen dessert om du avnjuter denna, även om den är fantastiskt till t.ex. vaniljglass.

Annars är den tjockt brungrumlig, den får lite mörkare  ton utav blåbären. Ingen redig strävhet trots en liten beska. Häftig syrlighet, eftersmaken är ändå fylligt chokladik, lite som att äta en mörk pralin med någon fyllning utav blåbärslikör. En tjock mouthfeel som är syltig, mustig och söt.

Pluspoäng för att Panimo Hiisi var vänliga nog att bidra med musiktips på flaskan att avnjuta ölet till, i detta fall Hexvessels låt Transparent Eyeball. Jag tycker det visar på lite tanke och upplevelse bakom.