Inhemsk men importerad öl?

LRM EXPORT 20180511 112205

Denna vecka kör vi ett lite annorlunda tema. Att den inhemska hantverkstrenden växer är inget nytt, men det lämnar också plats för importerat öl. Inget fel med det men det kan lönas att läsa på flaskan. Här har vi en smygvariant med polskt öl och finska etiketter.

Det börjar finnas ett antal öl på marknaden som utseendemässigt ser ut att komma från finska hantverksbryggerier... men skenet kan bedra. Smart marknadsföring eller lurendrejeri? Vi testar.

LRM EXPORT 20180511 112510
Honkajoen Panimo - Honey 4,2%


Här har vi i varje fall ett äkta honungsöl. Det är nästan någonting mellan honungsmjöd och ett öl. Mycket smak och nästan sliskigt söt men samtidigt är den riktigt god.


Det här är en heltransparent öl med några få korn av sediment som svävar runt i glaset. Färgen är guldaktig med småbruna inslag. Redan i doften så känner man mycket malt och honung. Sötman i aromen är ganska tung tillsammans med blommigare, lenare inslag.


Malten är inte särskilt speciell, det är en traditionell småsöt kornmaltsbotten med en småfyllig mouthfeel. Det som gör detta öl är givetvis honungen. Det är ingen ovanlig ingrediens i öl men det här är ändå det honungsstarkaste ölet som jag har druckit. Här pratar vi inte om någon nyans som man måste leta efter. Det här smakar verkligen utav honung.


Det är lite förutsatt att man måste gilla honung för att uppskatta denna. Annars är det en ganska ren och blommig smak. Den lilla humlingen som finns bjuder på en liten gräsig beska som väl smälter in i honungens lenare aromer. Inte torr eller besk som sådan, ölet är fortfarande läskande även om det har en liten torrhet i slutklämmen.


Summa summarum; mycket godkänt som honungsöl. Bör dock serveras kallt, annars kan eftersmaken bli väl träig och sötman för påtaglig. Men om flaskan serveras kyld under en gassande sol så sitter den mycket fint, förutsatt att man gillar honung och/eller äkta mjöd. I längden kan den bli lite ensidig men en flaska går mycket bra att dricka.

LRM EXPORT 20180511 112438
Honkajoen Panimo - Blondie 4,2%
En riktigt okej pils. Den marknadsförs som pils men likheten snuddar mer på en red ale med lite fruktigare humling. Men inte alls dum!


Färgen har en härlig guldaktig ton som skiftar i lite brunt och bärnstensröd. Skumkronan är vit och fräsch. Rent doftmässigt doftar den såväl maltigt som fruktigt. Malten har drag av ljus kornmalt tillsammans med smårostade inslag.


Smaken är inte unik eller speciell men den är riktigt god. Även smakmässigt så känner man tydliga drag av en smårostad karaktär. Det är lite ovanligt för en pils men inte alls fel. I humlingen känner man däremot av den klassiskt småtorra, citrusaktiga pilsnerhumlingen. Det finns också några småtropiska nyanser i fruktigheten.


Vart efter man dricker så blir karamelltonerna mer framträdande och humlingen växer sig mera träig. Balansen försvinner lite grann men det är ändå en öl som får godkänt. Även denna har små nyanser utav en blommig honung men det är inte nära på ett honungsöl i klass med Honey här ovan.


Summa summarum ett bra öl för dig som tycker om att variera. Det är en duglig öl men ingenting jag skulle hylla i sång och dikt. Rak på sak, smårostad, småfruktig och uppfriskande.

LRM EXPORT 20180511 111932
Honkajoen Panimo - Virginia 0,0%
Konstigt nog blev det nästan den alkoholfria Virginian som tog hem veckans pott. Virginia är ett fylligt och smakrikt öl, särskilt för att vara alkoholfritt. Syftet med alkoholen är inte enbart ruset; den spelar även stor roll i smak och fyllighet. Och tas någonting bort så lämnar det ju en lucka att fylla. Det har dom gjort bra.


Rent maltmässigt är ljus malt det som dominerar. En len och mjuk mouthfeel bjuder på en fyllig sötma. Det finns även några procent utav rostad malt i detta öl, men det ger en häftigare smak utan att ta bort någonting utav lättheten. Färgen är lättare än de två andra, med en klassiskt guldaktig ton.


Någonting som dessa tre öl har gemensamt är honungen. Den är absolut tydligast i Honey (som sig bör) men det finns ändå överraskande mycket honung i smaken trots att detta inte är ett honungsöl. Men det ger tillsammans med humlingen en häftig sötma och en blommig fruktighet som påminner lite om blomnektar. Den har faktiskt en liten träaktig humlebeska i slutet också.


För att knyta ihop allt detta så är Virginia definitivt ett av de smakrikaste alkoholfria ölen jag smakat. Rekommenderas i den kategorin. Man bör dock uppskatta ett lite smakrikare öl med nyanser av såväl humle, malt och honung.


Sammantaget
Man kan ju fråga sig om det är god stil att marknadsföra någonting som har en annan flagga än vad första anblicken tyder på. En annan skulle kanske kalla det smart ekonomi. Det är lite samma koncept som när närbutikerna säljer nybakat bröd men degarna är hopsvarvade i Östeuropa.

Det här betyder givetvis inte att varan är sämre, men det känns lite grann som att bli lurad. Dessa var i alla fall tre mycket dugliga men inga minnesvärda öl på det viset. Goda smaker men balansen och helheten kunde vara bättre, det känns som en liten brytning mellan smak, namn och design. Men återigen, inget fel på ölet. Intressant att notera är nyansen av honung som dök upp i samtliga av dessa tre, även om i olika styrka.