Humle utan beska med The Bastard Princess

LRM EXPORT 20180907 104054

Här på krönikan har vi haft det rätt fruktigt bland alla experimentella IPAn. Innan jag riktigt vill släppa den tråden vill jag bjuda på The Bastard Princess. Dubbelt torrhumlad, ändå finns det knappt nån beska alls. Det är rena aromer, ölvärldens "citronvatten".

Nu tar vi till lite dansk öl! De är en av Nordens stora ölkonsumenter men också producenter. The Bastard Princess är mycket mild samtidigt som den är full av arom. Bastard syftar på svenskans ”oäktling”, det vill säga, ett barn utanför äktenskapet. Utan att göra det här mer dramatiskt så skål på er alla, oäktlingar eller inte!

LRM EXPORT 20180907 104425

Amager - The Bastard Princess, Dry-hopped IPA (6%), Danmark

Prinsessan har en mycket djup och grumlig gul ton. Skummet fräser till lite grann men det är ingen brandsläckare i skumväg. Doften bär med sig en tydlig ananas och citruskaraktär. Den är inte särskilt syrlig eller söt i doften, det är snarare än mild om ändå tydlig arom utav dessa. Lite gräsig kanske den kan vara, med små mineraliga undertoner.

Det viktigaste är givetvis smaken! Kolsyran är medelstark och ger tillsammans med dryckens tjockhet en god, fyllig mouthfeel. Malten som använts är i huvudsak pilsnermalt, vilket är perfekt för denna torrhumlade IPA. Den blir lätt, krispig och fräsch. Precis som du förväntar dig av en vanlig pilsner. Sötman är mycket mild och påminner lite om honung. Inte fullt lika tung, men den har en småsöt, blommig karaktär.

Men det är ovanpå denna blommiga och pilsnerlika botten som humlearomen slår till. Beskan är mycket låg. I jämförelse med ”ur-IPAn” är beskan nästan obefintlig. Men detta tomrum fylls ut med lätta om ändå tydliga och mjuka smaker av ananas, citron och grape. Någon egentlig syrlighet finns inte, det är mer de mjuka, rena tonerna. Lite som känslan av citronvatten. En fruktig, lite vattnig dryck med undertoner av mineraler.

På detta sätt skiljer sig The Bastard Princess gentemot de öl jag recenserat på sistone. Beskan är borta, den är mild och len. Den mycket eleganta fruktsmaken fås genom den så kallade torrhumlingen. Namnet tycker jag är lite motsägelsefullt, men det brukar gå bäst att förklara genom en åsnebrygga till en kopp te. Humle har liksom te massor av aromer. Men det finns också massor av tanniner som gör smaken torr och besk. Ju längre den varma vätskan utsätts för växtdelarna så desto mer tanniner hinner frigöras.

Det här är ibland önskvärt, och ibland ej. Därför, om man tillsätter humlen efter koket och endast i en kort tid, så frigörs bara aromer och inget annat. Det är precis vad man gjort här, plus att dubbla mängd humle har använts. Det skapar ett öl som i aromen nästan ligger på nivån av äkta japansk matcha om vi nu ska fortsätta med tejämförelsen.

Summa summarum får du ett mycket milt och aromatiskt öl som jag kanske inte skulle jämföra med en IPA. Den har lättheten av en pils med honungsinslag, blommiga och fruktiga humlearomer som är mycket milda. Allt det här gör The Bastard Princess till en god och uppfriskande upplevelse.