Ölupplevelse: Habanerostout

LRM EXPORT 20190104 112123

Jag gillar upplevelser och kontraster. Därför blev jag glad när jag hittade Hiisis Habanerostout. Jag var lite tveksam innan jag smakade, men det visade sig vara ett härligt giftemål mellan kryddig chili och choklad för att kontrastera vintern.

LRM EXPORT 20190104 112133

Det här är vad jag skulle kalla en upplevelseöl. Långt ifrån traditionella smaker med många nyanser och aromer att utforska. Därför tog det även några klunkar innan jag med säkerhet kunde säga vad jag drack, och om det ens var gott. Men jag bestämde mig för att gilla denna.

Utseendemässigt sticker den inte särkilt ut. Den ser ut som en stout; svartmörk i färgen och skummet är kraftigt brunt och fylligt. Om du har ett smalare glas kan du se transparensen i ölet om du håller upp det mot en ljuskälla, så grumligt är det ej. Bara mörkt.

Doften är superhärlig, det doftar som att sticka näsan i en nyöppnad pralinask. Man riktigt känner sortimentet av några mörka praliner, någon med tranbärslikör, en annan med arom av mocka. Sen kommer det faktiskt en liten bränna i näsan, ungefär som sticket man känner utav stark mat.

Kroppen är förhållandevis lätt och gör stouten rätt så fräsch. Men som sagt, det tog mig ett par klunkar innan jag förstod mig på smaken. Inledningsvis är det en rund och pikant sötma från malten. Det är lite mer av den där lagrade, mogna sötman snarare än fruktos. Denna sötma kompletteras snabbt utav mörka chokladinslag som bjuder på sin bitterhet.

Vart efter bitterheten utvecklas hittar jag också kaffe och vanilj. Överraskande askig och torr finish; det är sällan en öl gör mig såhär torr på tungan. Men de sotiga och askiga aromerna går väl in i smakbilden.

Sen kommer vi kanske till höjdpunkten, nämligen habaneron! Innan jag egentligen kände av chilin så hittade jag en superfräsch arom av färsk grön paprika i eftersmaken. Man riktigt känner av den krispigt saftiga känslan. Denna utvecklar sig och lägger en värmande chilibränna i hals och gom. Jag äter stark mat rätt ofta och skulle klassa denna bränna som mild. Lite som att äta chilichoklad, man känner en nyans och blir kittlad av brännan.

Men det som överraskar mig är hur nära paprikan och choklad spelar i smakbilden. De  går lika bra ihop som smör och bröd. Å andra sidan brukar man lägga choklad i chiligrytor, så det kanske inte är så konstigt.

Trots dessa relativt nya och vilda smaker håller den sig fräsch och lätt att dricka för att vara en stout. Komplex men balanserad, inte alls krystad. Rätt nyskapande. Rekommenderas!

Kuriosa:

Panimo Hiisi brukar ta mycket av sin inspiration från gammal folktro. Nuutti, eller kanske mera känd som Nuuttipukki (knutbocken) var en litet råare och elakare variant av dagens skrattande jultomte.