ThePeriodicTable header

Recension: Långvik Congress Wellness Hotel

Skrivet av Tintin och Jonathan 25.07.2017

IMG 1493

Vi har utvecklat ett stort intresse för spa och bad, mycket för att spabesök ger oss den totala nollställningen från vardag och tunga prestationer. Vi är knappast sakkunniga på området, men desto bättre på att uppfatta kvalitet och njutning. För att fira in vår gemensamma semestervecka tog vi in en natt på Långvik, som vi länge hoppats på att få besöka. Och nu ska vi recensera det besöket. 

Trettio minuter utanför Helsingfors innerstad står ett tegelkomplex i 70-talsbrunt – det är stort och inte särskilt vackert. I bilen på vägen dit hade vi hunnit skrolla igenom Långviks hemsida och var förväntansfulla på det som lovades vänta bakom dörrarna, för det var inga små ord som användes:

”Kansainvälisesti korkeatasoinen kylpylä-hotelli tarjoaa asiakkaille kulinaarisia hemmotteluhetkiä ja ylellistä hyvinvointia.”
”Tuotamme puhtaita ja tinkimättömiä makuelämyksiä aidoista ja lähellä tuotetuista raakaaineista.”

Det första bemötandet var välorganiserat och välkomnande men inte överraskande bra. Efter många långa lattefärgade korridorer och tomma mötesutrymmen kom vi fram till vårt hem för natten. Vi hade valt en mindre suite eftersom det ordinära rummen alla hade enkelsängar, som i och för sig kunde skuffas ihop till en dubbelsäng, men en skarv i ryggen är något av det värsta som finns när målet är total avslappning.

Pikku Apollo var stort och fräscht med en motordriven dubbelsäng, två toaletter, badkar och till och med en överdimensionerad bastu. Väldigt lyxigt, och väldigt överflödigt. För oss kan lyx med fördel vara mer sparsmakat. Vi njöt av utsikten över viken och faciliteter som strykjärn och hårfön i en kvart innan vi förflyttade oss ner till den förbokade avsmakningsmenyn. Medan vandrade mot maten hann vi fundera över våra andra spabesök och tillfredsställelsen i att klä sig i badrock till alla måltider. Så verkade inte kutymen vara på Långvik och vi är uppklädda i det bästa som semesterpackningen hade att erbjuda.

Bemötandet nere vid restaurangen var än en gång välorganiserat och välkomnande. En hovmästare hänvisade oss till vårt bord och rekommenderade en jordgubbsmojito, alternativt en limoncellomojito, som välkomstdrink. I hopp om att få lovorden om de lokala råvarorna uppfyllda, svarade vi att vi gärna tar det första alternativet så länge drinken blandas med inhemska jordgubbar. Tyvärr placerade servitören några minuter senare två limoncellomojitos framför oss, en smärre besvikelse eftersom det är högsäsong för de finska söta bären. Smaken gick hand i hand med ingredienserna – sirap, sprit och bubbelvatten.

Efter att ha fått kvalitetsnivån bekräftad valde vi att ta ett glas vin här och där istället för hela vinpaketet. Vi dricker fortfarande enligt mottot ”drick mindre, drick bättre” och tackade ja till det rekommenderade huvudrättsvinet, Malbec från Argentina, men det visade sig att vi skulle varit nöjdare med endast vatten i glasen. Till dryckerna åt vi följande sex rätters meny:

  • Amuse: Kantarellmousse – Kantarellernas ursprung och säsong ifrågasattes. Svampens typiska umamismak försummad.
  • Citronlax och gurka – Menyns bästa rätt. Somrig och välkomponerad

IMG 1484

  • Sommarens grönsaker och lättrökt hollandaise – Trötta grönsaker. Tyvärr var hollandaisen smaksatt med rökessans. Den imiterade smaken blev övertydlig i kontrast till rökdoften från den sprakande brasan vid sidan om oss.
  • Marmorfilet och tryffelrödvinssås – Välstekt kött. Välbalanserade smaker i en utnött rätt.
  • Pre-dessert: Aprikos och vitchokladspannacotta – För söt för att vara uppfriskande efter två tunga rätter. 
  • Rabarber och yoghurtsorbet – Potential till fullträff, men föll på sin kontrastlöshet. 

Helheten höll bättre nivå än detaljerna och vi njöt av både bra service och trivsam omgivning. Vår ljuvliga servitör omöjliggjorde den annars påsmygande känslan av ouppmärksamhet. När upplevelsens utgångspunkt är att servera så många gäster som möjligt istället för koncentrera sig på den enskilda gästen är risken att man känner sig som en i mängden. För menyn betalade vi 62 euro per person vilket kändes rimligt, och vi skulle gärna ha betalat ett högre pris för att möjliggöra högre kvalitet. 

Efter en kväll med de spa-möjligheter som rummet erbjöd, då badavdelningen till vår förvåning stängde redan vid åtta, vaknade vi till strålande morgonsol. Småskrattande gick vi förbi en lång rad med croissanter, wienerbröd, brownies och en prinsesstårta i frukostbuffen medan vi tänkte på platsens namn Långvik Congress Wellness Hotel. Lite längre fram möttes vi även av ingredienserna till en virgin bloody mary. Igen, vi skulle ha uppskattat mer sparsmakad lyx – det är en hårfin linje mellan överflöd och osmakligt.

Till slut besökte vi även badet, som tyvärr inte heller mötte förväntningarna om att slappna av. Om vi jämför den förhandsuppfattning vi hade med själva upplevelsen föreslår vi att Långvik byter namn till Långvik Congress Activity Hotel och skippar lyxspakonceptet. Skulle vi ha kommit dit som lägerskolsdeltagare skulle det säkert varit vårt livs bästa upplevelse med grönklippta gräsmattor, sup-boards, simhall och ett game room fyllt av både brädsspel och bordsspel. Men vill vi ha en avslappnande get-away på tumanhand tar vi den i framtiden på annat håll.

 


Finger foods på finska sommarskatter

Skrivet av Tintin och Jonathan 18.07.2017

Det finns skatter av olika slag. Pärlor som gror i snäckskal och guldklimpar som mynnar ut med bäckvatten har fått människor att vallfärda på skattjakt i evigheter. Men en finländares habegär efter glitter och glamour räcker inte alltid längre än till närmaste åker, och vilka skatter finner man där? Kommer man hem lottlös? Inte nödvändigtvis.

Med lite fantasi, och förfäder som ätit bark som bröd, hittar man pärlor i ärtskidor och guldklimpar i potatislandet. Inte lika bra vinst på marknaden men utmärkta skatter att sätta i kistan (magen).

Och vem kan hålla fingrarna borta från klenoder som ärter och potatis? Inte vi i alla fall, således sjävklart att göra härliga finger foods på delikatesserna. Plockmat behöver bevisligen inte bara vara tunnbrödsnittar och fiskröra på malaxlimpa. 

Smörconfiterad potatis med smörskum och caviart.

En smakbit som påminner om när man var barn och smög åt sig en smördränkt nypotatis ur kastrullen innan föräldrarna ropade till bords – fast i vuxen variant. 

DSC0229 kopia

Ärtskidor med myntakräm.

Sommarens bästa lösgodis kompletterades med en len myntakräm. Ätes som ostron, men smakar definitivt inte som det. 

DSC0117 kopia


Lakrits gjord på råg och lavendel

Skrivet av Tintin och Jonathan 09.07.2017

DSC0055 kopia

Lakrits, det urfinska comfort-godiset, ett riktigt pappagodis. Även om inte alla kanske erkänner det (speciellt inte mammor) så är ju pappas valda godis det som alla sitter och snålar efter i TV-soffan. I godishyllan flinar man lite åt att han alltid tar samma påse och man inbillar sig att man nog kommer hitta något mycket bättre – men man kan aldrig välja bättre än en godissnål pappa. För en pappa kompromissar aldrig då det gäller sötsaker och låter sig inte luras av nyheters behag eller av skrikande rea-erbjudanden. Nej, kosta vad det kosta vill – det väljs bara sådana påsar där det endast finns godis av bästa smak och högsta kvalitet. 

Vi kan ju inte låta bli att vara nyfikna på en sådan pappaklassiker som lakritsen. Hur gör man den egentligen? Det visste inte vi heller så vi började undersöka internet i jakt på svaret. Efter många lottlösa sökresultat undrade vi såklart hur det kan vara så svårt att få fram ett recept. Men så slår det en, lakrits är ju finskt, och allt som är urfinskt har inte hittat sin plats på sådana moderniteter som google. Vi fick helt enkelt konstruera fram ett recept på egen hand. Efter några timmar av mer undersökning om lakritstillredning kom vi fram till det här receptet (vi kunde inte heller hålla oss till allt för traditionella smaker, vi är ju ändå vi):

Råglakrits med smak av lavendel 

  • 1 dl vatten
  • 1,5 dl rörsockersirap
  • 0,75 dl muscovadosocker
  • 0,5 dl lakritsrotspulver
  • 2 tsk torkad lavendel
  • 1 dl fint rågmjöl
  • en nypa salt

Blanda vatten, rörsockersirap, muscovadosocker, och lakritsrotspulver i en tjockbottnad kastrull. Koka upp och låt koka i ca. 5 minuter. Mixa lavendel, rågmjöl och salt ihop i en mixer. Börja tillsätta mjölblandningen lite åt gången i lakritssirapen under omrörning. Låt sedan koka tills du har en riktigt riktigt tjock smet. Pensla två ark bakplåtspapper med rypsolja. Häll över lakritsmassan på pappret och lägg det andra pappret på. Tryck med lätt hand på så att massan blir ungefär 0,5-1 cm tjock. Låt svalna och klipp i önskade bitar med sax.

DSC0052 kopia

DSC0085 kopia

Slutresultatet i smakkombination var nära på himmelsk, den blommiga lavendeln bröt av den djupa lakritssmaken med en välbehövd friskhet. Konsistensen var däremot knepigare att få till, men den mjuka nästan kolaliknande konsistensen var ändå väldigt behaglig och gav en uppfattning om riktigt färsk lakrits.

 


Pigans tröst

Skrivet av Tintin och Jonathan 03.07.2017

En tidlös tröst för hjärtesorg – glass med smak av rostat hö, picklade rosenblad och karamellsås. 

DSC0940 kopia

 

"Varför har jag ingen fästman när det finns dom som har två
Varför får jag aldrig rosor och varför ska det vara så?"


DSC0956 kopia

Tallriken i trä är skapad av Eric Damén. Tack!

Höglass

  • 250 g mjölk
  • 250 g grädde
  • 20 g rostat hö
  • 1 tsk vaniljpulver
  • 6 st äggulor
  • 100 g socker

1. Rosta hö i ugn på 180° i ca. 20 minuter. När det fått färg och doftat rostat, mixa det till flisor i matberedare. 
2. Koka upp mjölk, grädde, hö och vanilj. Låt sedan svalna.
3. Sila bort höet.
4. Blanda högrädden, socker och äggula. Rör upp under omrörning till ca. 86° (tills det tjocknat) och frys sedan ner massan i frysburkar. 5. När glassen är genomfrusen, skär den i kuber (lättare om man värmer knivbladet under hett vatten).
6. Kör kuberna i matberedare tills glassen är slet. 


Midsommarsagan: Del 3

Skrivet av Tintin och Jonathan 30.06.2017

Den förkolnade biten som en gång varit kassler var bortom all räddning. Det var bara att konstatera att försöket var misslyckat och 13 år av förväntan måste hänga kvar en stund till. Besvikelseprocesser är kanske individuella grejer, men för oss ser den ut så här: det börjar med en känsla av hopplöshet som aldrig verkar få något slut, men så plötsligt smalnar någons pupiller och byter ut nedstämdheten mot jävlar anamma – nu är man redo för strid. Sen börjas det om från början – lite gladare, lite tröttare, lite klokare.

Så mitt i all frustration satt vi i båten med små fokuserade pupiller som matchade det mörkgråa havet. Nu ska det bli rövarstek. Kanske var det just det som blev räddningen, att vi var fulla i fan och hela tiden på gränsen till att bryta ut i sjörövarsång. Skam den som ger sig, så är det bara, för inte långt därefter kom vi tillbaka till stugan med en nyrövad kassler i påsen, köpt från Gerby s-market. Vad som hände sen är historia (som finns på film). 


Midsommarsagan: Del 2

Skrivet av Tintin och Jonathan 27.06.2017

DSC0644edited

Om röken signalerade om en räddning för laxen blev det precis tvärtom följande dag. Nu signalerade röken om katastrof.

Del 2

Stolarna skrapar mot terassgolven när vi flyttar närmare varandra för att smita undan skuggan som vandrar över bordet. Brasan vid stranden är ännu vid liv och en stadig pelare av rök klyver den blåa himlen itu. Det har pratats om rövarstek sedan de allra första villabesöken men det har aldrig blivit av, så det är en seger i sig att betrakta röken som stiger upp från sandgropen.

Det är tretton år av förväntan som har riktas i noggrant grävande, planerande och brännande. Under dagen blir pesä efter pesä efter pesä med ved sakta till kol, och ivriga ögon följer med varenda steg. Allt förbereds för den 2,4 kilo tunga köttbiten som väntar på att bli nedgrävd i morgon bitti.

När vi vid frukosten blickar ner mot stranden ser vi inte längre någon stadig rökpelare som klyver himlen, istället smälter den falnade röken in i de grå molnen som målat om himlen under natten. Trots den förlorade sommarsolen finns det en tydlig förväntan kring bordet, om fem sex timmar ska vi äntligen få smaka på rövarstek. Vid stranden är allt i sin ordning och Jonathan står redo med ett tungt paket hängandes i en ståltrådsögla i handen. Det skulle kunna vara vad som helst inlindat i tidningspappret, en trave böcker, tre nya iPhones eller ett par kängor – men det är kassler. Paketet är drypande blött av bräckvatten som sakta droppar ner i sanden. Kolen skyfflas från gropens ena sida till den andra en sista gång innan köttbiten landar i botten med en duns.

Det är något som får oss att fortsätta mata elden över köttet med vedklabbar, kanske är det oron över att tillaga en massiv köttbit inlindad i tjugo lager papper och folie i en grop som skrämmer oss. I ett par timmar sitter vi och tittar fokuserat, nästan som trollbundna, in i brasan. Vi petar och blåser i elden då det behövs och inte behövs. Hungern hinner göra sig bekant och vid lunchtid konstaterar sällskapet att vi inte kan vänta tills köttet är färdigt vid sextiden. Koncentrationen kring rövarsteken är plötsligt bruten och istället grillar vi korv och potatis över brasan. Värmen och mjuka soffor lockar våra mattrötta och frusna kroppar att flytta sig inomhus – och där stannar vi länge. 

Klockan har antagligen passerat sex då Tintin blir den första personen att stiga ut genom dörren. En stickande stank har fyllt omgivningen och hon sticker snabbt huvudet in igen och konstaterar förskräckt att det luktar bränt därute. Bekanta nervösa blickar flackar genom rummet, den här gången hittar ingendera av ögonparen någon tröst i röken som alltjämt slingrar sig uppåt från stranden. Jonathan och Benjamin skyndar inte ner till stranden, men de går med steg som vet vart de måste gå. De gräver inte upp någon grop, för gropen har aldrig blivit fylld, där har bara bränts ved. Istället skrapar de undan askan och hittar en kolbit som är precis lik de andra, bara att den är mjuk.

DSC0724edited

DSC0788edited 


Midsommarsagan: Del 1

Skrivet av Tintin och Jonathan 25.06.2017

DSC0435 kopia

Undrar om andra ser på verkligheten lika som vi. Visst är det väl en katastrof i allas ögon; att grillen går sönder och att två kilo kött brinner upp i en sandgrop på självaste midsommar? Så är det nog, det ÄR en katastrof för vem som helst. Men ser alla möjligheten som uppstår – att inte bara lösa problemet, utan att också göra det bättre – i sådana missöden. Inte alls lika säkert. Det här är vår midsommarsaga om mattragedierna som slutade lyckligt.

Del 1 

Ingenting är ännu självklart när vi stiger i land från stadens jobb och vardag. Men den ljusnande horisonten väcker förväntan om en midsommar att minnas bland alla år av sillar som ätits inomhus i skydd från den numera allmängiltiga högtidstemperaturen, plus åtta grader. Det är en försiktig och ännu outtalad förväntan, för ingen har hunnit tänka på midsommarafton innan vi nu sätter fötterna till stenarna kring båtfören.

Vi är ett sällskap på åtta personer – en familj – som känner varandra, känner stugan, känner vyerna och känner rutinerna. Allt är farligt bekant, för hur gör man ett sådant upplägg högtidligt bland alla andra villabesök? Inga tankar, önskemål eller planer har blivit långa rader av pratbubblor på whatsapp som de brukar, och här sitter vi nu i varsitt soffhörn och försöker visualisera kvällen för första gången. Åtta ögonpar letar i den omgivningen i jakt på sysselsättningar och potentiella högtidshöjare. 

Småningom är alla ute och i rörelse. Den oväntade värmen har kastat upp tröjorna på räckena och skorna ligger i gräset. Det ljuder av rispande sågdrag, kvistsläp och spadtag – som emellanåt försvinner i skymundan av gräsklipparens buller. I flera timmar skapar vi stämning; det pyntas midsommarstång, det grävs rövarsteksgrop och det byggs kvällskokko i sakta mak. Varannan hand är försatt i arbete, varannan ockuperad av en gin tonic eller en öl.

Det doftar snart av kokt nypotatis men de väntade rökslingorna av grillad lax uteblir. Som i trasiga telefonen når beskedet person efter person – gasgrillen är sönder. Tändstiften vrids om med ett klickade ljud, igen och igen. Men ingen låga tänds. Åtta ögonpar letar igen efter något att fästa blicken i, de flesta fastnar oroligt i varandra, men ett par letar sig till röken från stranden. ”Vi kan grilla lax över öppen eld”, låter tankarna bakom ögonen.

Lösningen för den första katastrofen bolmade upp röksignaler redan innan problemet hann ta fäste. Men samtidigt som den strandgrillade laxen blev midsommaraftonens bästa överraskning satte den också i smyg igång händelseförloppet för följande katastrof...

DSC0400 kopiaDSC0396 kopiaDSC0364 kopiaDSC0383 kopiaDSC0492 kopiaDSC0454 kopiaDSC0638 kopiaDSC0525 1 kopia


Vecka 25: små sommarprojekt

Skrivet av Tintin och Jonathan 19.06.2017

Vi har absolut inga planer, men veckan känns ändå full av möjligheter. För hur ska man hitta på ett bloggämne när hela livet känns som en evig andra sommarlovsdag. Just på den andra sommarlovsdagen hinner man med precis alla somrigheter utan någon som helst stress överhuvudtaget. Alla andra sommardagar blir antingen allt för lata eller allt för överambitiösa, så vi tänker stanna här i den här feelisen och inte sjasa bort den det minsta. 

Det är en massa små spontana matroligheter på gång, så veckan kommer knappast bli tom – kanske till och med tvärtom. Bara idag har en nyutslagen rosenbuske blivit skörad på kronblad som dels blev sockrade, dels inlagda när de flyttade in i vårt kök. En burk med fermenterad rabarber puttrar också på i skafferiet. Dessutom är midsommar på kommande och vi kommer befinna oss i matmeckat Västervik skärgård över helgen. Och! så har vi ju skaffat ett instagramkonto för våra projekt under namnet @periodiskabordet, vi ses där. 

DSC0332 kopia

Picklade rosenblad.

DSC0349 kopia

Rosenbladssocker.

DSC0341 kopia

Fermenterad rabarber.


Iberico ribs med hemlagad barbequesås

Skrivet av Tintin och Jonathan 18.06.2017

DSC0239 kopia

Ribs är ett tecken på sommar hos oss. Perfekt att grilla men kan också göras i ugn. Här är vårt bästa recept på perfekt möra ribs med en härligt rökig hemlagad barbequesås till. Vi använde oss av ribs från ibericogris som är mer fettspäckat än till exempel nöt eller vanlig gris, men det är en smaksak vad man vill använda för kött.

Ribs

Du behöver:

  • Ribs (ca. 1kg för 4 hungriga personer)
  • Vatten
  • Salt

Matlagningen börjar redan ett par dagar innan ribsen ska ätas. Lägg dem i en ugnssäker form eller kastrull, täck ribsen med vatten och släng i en nypa salt. Lägg folie på ugnsformen och kör in i ugnen på 85 grader i ungefär 24 timmar. Kyl ner ribsen helt, så är de enklare att jobba med när du ska glasera dem.

BBQ sås

Du behöver:

  • 5 st tomater
  • 1 st litet äpple
  • 2 st lökar
  • 4 klyftor vitlök
  • 1 st paprika
  • 1 st chili
  • 2 dl köttbuljong
  • 3 msk vitvinsvinäger
  • 0,5 dl sojasås
  • 1 dl socker
  • 50 g smör
  • Hö, alspån eller annan rökgivare

Skär upp alla grönsaker i halvor och gröp ur eventuella fröhus (också ur chilin om du vill ha en mildare bbq-sås). Rosta grönsakerna, gärna i grill men även ugn går bra. Lägg hö i bottnen på en stor kastrull, rada försiktigt alla grönsakerna i höet. Tänd på höet och låt det brinna i någon sekund, lägg sedan på locket och vänta i ca. 20 minuter så grönsakerna får dra i sig röksmaken. Ta försiktigt bort grönsakerna ur höet och lägg dem i en ren kastrull. Tillsätt köttbuljongen, sojan, sockret och vitvinsvinägern. Låt koka tills grönsakerna är helt mjuka. Mixa såsen slät med till exempel en stavmixer. Passera såsen genom en finmaskig sil. Smält ner smöret i såsen. Balansera upp smaken med salt och vinäger.

Nu när ribsen är möra och barbequesåsen klar, doppas de nerkylda ribsen i såsen. Rosta de doppade ribsen i ugn på hög temperatur eller i grill i ca. 10 minuter. Klart! Kom ihåg att ha papper nära till hands vid serveringen, det kommer bli klottigt. Ett annat alternativ är att använda plasthandskar när man äter.

DSC0090 kopiaDSC0141 kopia

DSC0264 kopiaDSC0240 kopia


BBQ

Skrivet av Tintin och Jonathan 16.06.2017

DSC0981 kopia

På grund av tidsbrist, och också enorm nyfikenhet, hamnade vi i köket kl 01:30 i går natt. Vi rökte grönsakerna som ska ge smak åt barbequesåsen. Den rökiga doften från höet påminner inte så mycket om träslaget hickory som man är van med i köpissåserna, utan mer en jordnära doft som man är van vid från villabrasan. 

Mat är ju inte beroende av klockslaget men fotograferandet var desto svårare. Alla ljusglimtar undersöktes och Tintin var nära att ge upp och gå och lägga sig (vilket kanske varit smartast). Men det visade sig vara värt mödan då den tysta röken slingrade sig uppåt i månskenet med den mörka lägenheten som bakgrund och till slut blev det en tilltalande mystik i bilderna.

Nu åker de rökta ingredienserna ner i en kastrull tillsammans med soya, vitvinsvinäger, socker och farinsocker. Det ska vi låta puttra ner tills den är riktigt geggig och god. 

DSC0955 kopiaDSC0992 kopia kopiaDSC0987 kopia kopia