ThePeriodicTable header

En fransk äppelkaka

Skrivet av Tintin och Jonathan 10.10.2017

DSC0275 1 kopia

I helgen besökte vi Västra Nyland för släkthäng i Karis kombinerat med matmarknad i Fiskars. Färdens bästa matfynd hittades ändå inte på marknaden utan på en avstickare till äppelträdgården Brödtorp och deras äppelkammare. I det lilla mörka rummet doftade det ungefär som definitionen av höst och väggarna var kantade av äppellådor. Bland röda, gröna, gula, andra klass, söta och sura varianter valde vi att plockade vi med oss tre sorter – en sort att baka med, en sort till gröten och en söt och röd sort att äta precis som den är. 

Varje kvadratmeter i vår lilla lägenhet doftar just nu som i den lilla äppelkammaren. Höstens bästa inredningstips för övrigt! Och så är det  ju till och med enligt sägnen något visst oemotståndligt med den här frukten, något vi inte heller nu kunde motstå och redan i går kväll stod vi i köket och kockade. Inte bara äppelkaka, utan en hel trerätters meny.

Måndagskvällen avslutades alltså vid midnatt med en öppnad vinflaska på bordet, tomma vinglas framför oss och avslappnade sinnen. När ljusen börjat närma sig sin fot och regnet smattrande ännu lite ivrigare utanför fönsterrutorna bar vi in varsin tarte tatin, som en kaka av guld för att förgylla vår perfekta kväll, bakade på de äpplen som inspirerade hela härligheten. 

DSC0252 kopia

Tarte tatin

Mördeg:
2,5 dl mjöl
100 gram smör
2 msk socker
2 st äggula(or)

Fyllning:
1,25 dl råsocker
40 gram smör
5 st äpplen

Börja med degen genom att knåda ihop smör och mjöl. Rör i socker och äggulorna och jobba ihop degen tills den är jämn och slet. Klä in den i plastfolie och ställ den i kylen i minst en halvtimme (den håller 1-2 dagar i kyl, om du vill spara den längre går den att frysa in).

När mördegen är sval, ta ut degen ur kylen och kavla ut den mellan två bakplåtspapper tills den är tunn som ett pajskal. Ta fram två små ugnsfasta former som du vill tillaga din tarte tatin i, använd formerna för att stansa ut rätt storleks bottnar. 

Nu kan du påbörja tillagningen av fyllnignen. Skiva äpplen i tunna halvmåneformade skivor. Smält smör och socker i en stekpanna på medelhög värme tills de bildat en flytande karamell. Lägg i de skivade äpplena och stek dem i ca. 10 minuter tills de mjuknat. Smöra dina små ugnsfasta formar och fyll dem sedan med äppelkompotten. Placera de utstansade degbitarna som "lock" ovanpå äpplena. 

Tips! Ifall dina utstansade degar inte vill lossna från smörpappret kan du sätta hela den utkavlade degen i frysen en stund. När degen är kall är den lättare att hantera. 

Tips två! Tarte tatin är en bra efterrätt att servera på middag eftersom du kan förbereda rätten så här långt och sedan låta den stå i rumstemperatur till den är redo att tillagas. På så sätt kan du servera en nygräddad äppelkaka utan att springa mellan middagsbordet och köket hela kvällen. 

Grädda kakorna i 180° i en halvtimme i mitten av ugnen. När kakan är färdiggräddad stjälper du kopparna upp och ner på en tallrik så att degtoppen istället blir kakans botten. Ta inte bort koppen ännu, låt den ligga på som lock i 5–10 minuter innan du försiktigt tar bort den. Servera med pudersocker eller vaniljglass på toppen, eller som vi – med en havreparfait som hittades längst bak i frysen.

DSC0263 kopiaDSC0260 kopia


No°1 Foraging

Skrivet av Tintin och Jonathan 02.10.2017

Glad måndag allihopa!

Visst hittade vi vår saknade inspiration efter en lång svacka och än en gång ger vi oss ut i nya experiment. Designern i Tintin har länge känt sig fångad i den lilla HTML-baserade lådan som blogginlägg byggs upp i och har saknat möjligheten att kombinera text, bild och layout på ett friare sätt. Vi har funderat över lite olika alternativ och fastnade för tanken om en liten digital publikation på ett dussin sidor. Och här är nu resultatet! Det kräver lite mer av er som läsare, inte så mycket scroll upp och ner som ni är vana vid, men vi hoppas att ni ska få desto mer ut av läsningen. 

Klicka på bilden här nere för att hitta fram till publikationen och så får vi lov att önska en riktigt skön lässtund. 

GIF 


Ett vardagligt hej

Skrivet av Tintin och Jonathan 17.09.2017

DSC0698 1 kopia

Inte nog med att det är en halv evighet sedan vår senaste uppdatering, skamligt nog har vi inte speciellt mycket nytt att komma med nu heller. Vardagen snurrar på och vi hinner knappt se varandra mellan jobb och studier, ännu mindre prata om bloggmaterial.En del förändringar har ändå hänt eftersom Tintin påbörjat heltidsstudier igen, visuell kommunikation på Aalto Universitet för att vara specifik, och det både strukturerar och begränsar det dagliga livet på ett nytt sätt.

Men äta bör man annars dör man, och förra söndag åkte kameran fram för att fånga makrill med tomatragu, rostad potatis och grönkål på bild. Perfekt uppiggande vardagsmat för en rätt så trött vardag.

DSC0687 kopiaMakrill är en köttig fisk med kraftig smak. Den passar bäst i kombination med salta och syrliga smaker. En fisk värd att testa på om man annars gillar sill och tonfisk. 
DSC0682 kopiaDSC0652 kopiaDSC0713 kopiaDSC0721 kopia

Fokus ligger som sagt väldigt mycket på jobb och studier, men vi hoppas att vi småningom tröttnar på att prata om allt nytt vi lärt oss om dagarna och istället får inspiration för matskapande igen. 


Matlistan

Skrivet av Tintin och Jonathan 21.08.2017 | 1 kommentar(er)

Det är en minimini del av vår matkonsumtion som är representerad här på bloggen. För det mesta äter vi – precis som alla andra – för att man måste äta. Foodlys lista avslöjar lite mer av hur vår vardagsrelation till mat ser ut. 

Maträtt/Livsmedel jag inte kunde leva utan:

  • T: Jag skulle kunna säga sushi eller gröt, men jag ljuger nog om jag säger något annat än Fazers blå.
  • J: Lakrits och kaffe.

Den här maträtten tycker jag inte om:

  • T: U-G-N-S-K-O-R-V är mitt största barndomstrauma….
  • J: Strössel är något av det värsta som har nått denna jord.

På morgonen äter jag:

  • T: Ingenting, om jag själv står för frukosten. Megamaxad lyxfrulle när vi äter tillsammans.
  • J: Omelett, kaffe, yoghurt och bröd. Megamaxad med Tintin.

Min favorit dessert:

  • T: Fammos chokladsås med vaniljglass (observera ordningen).
  • J: En efterrätt som vi åt på Chef & Sommelier (numera Restaurang Ora). Blåbärsparfait, sockrade granskott samt blåbär värmda i brynt smör.

Jag bakar helst:

  • T: Maränger.
  • J: Örfilar.

Jag dricker helst:

  • T: Te.
  • J: Bubbelvatten.

Tre ingredienser som alltid finns hemma hos mig:

  • T: Ägg, mjölk och ett paket leverlåda.
  • J: Flingsalt, lök och mjölk.

Mina föräldrar brukade laga:

  • T: U-G-N-S-K-O-R-V om mamma stod i köket. Spännande sallader och goda biffar om det var pappa som lagade maten.
  • J: "Makaroniplupp", alltså kokta makaroner och maletkött, åt vi väldigt ofta. Panerad lax var en av vår allas favorit.

Min måltidsrytm:

  • T: Är sämst. Jag är väldigt dålig på att ta hand om mitt ätande på alla sätt och vis. På helgerna följer jag Jonathans rytm. 
  • J: På vardagar är det frukost kl. 08:00, lunch 16:00, middag 01:00. På helger är det mera i stil med megamaxad frulle kl. 12:00, lunch kring 16:00, middag/kvällsmat runt 20:00.

Det mest exotiska jag ätit:

  • T: Svårt. Grillat kycklinghjärta kanske?
  • J: Potatisblast, för det är ju giftigt.

Min favoritrestaurang/café:

  • T: F12 är det bästa restaurangbesöket någonsin, men vår kvarterspizzeria Alfons tror jag ändå tar platsen som favorit.
  • J: Måste hålla med om att F12 var det bästa restaurangbesöket någonsin, men favoritcafét i stan måste vara nyöppnade Levain i Rödbergen.

En stark matupplevelse:

  • T: När Jonathan som fjortonåring lagade köttfärssås och pasta åt oss kompisar och det gick upp för mig att han har något speciellt, innan han ens själv visste att han ville bli kock.
  • J: Min chef på en lunchrestaurang i Vasa hade rökt en bit sidfläsk i en rökbastu ute i Björköby i ungefär 48 timmar. Vi steg in i den ännu rökiga och varma bastun, rev upp folien från köttpaketet och åt med bara fingrarna, det var det bästa jag någonsin ätit.

Min paradrätt i köket:

  • T: Köttbullar med stuvad grönkål.  
  • J: Jaa, hörni… Det måste nog vara risotto, det finns en hemlig teknik bakom som gör den oövervinnerlig. 

"En strömming inlägges i hvarje papper..."

Skrivet av Tintin och Jonathan 15.08.2017

Veckan började till tonerna av Ja må du leva och prasslande paketpapper. Fjortonde augusti är en av tre födelsedagar i vårt hem, för ja vi är sådana som firar hunden, och den inleddes traditionsenligt med prinsesstårta och kaffe på säng. På brickan låg också Jonathans present, en tegelsten i färgglatt papper som efter lite unwrapping visade sig vara en antik kokbok anno 1891. Tintin hade letat fram den bland många andra dammiga bokryggar på Hagelstam & Co, men fastnade för den som hade Hagdahls namn inpräntat på den blå pärmen.

Det är en bok vars historia är trollbindande, den ger en liknande känsla av beroende som halvblodsprinsens nedklottrade anteckningar i Avancerad trolldryckskonst gav Harry. Snirkliga ord i blyerts går att ana här och var på kokbokens bibeltunna blad, såsstänk pryder dess hörn och några blad harsyra har stuckits ner bland sidorna av en tidigare ägare. Historien som recepten berättar är minst lika fascinerande och Jonathans fokuserade blick skyndade snabbt över texten där han satt i sängen, som om han ville hinna plöja igenom bokens alla tusen sidor innan födelsedagsmorgonens slut. Ibland utgav han ljud av förvåning mellan kaffeklunkar och tårtfyllda smaskningar. "Vill du höra va dom lade i en hummersoppa förr i tiden" eller "visste du att majonnäs kallades för oljesås förut". Tintin började oroligt undra om presenten var ett misstag.

Dagarna sedan födelsedagen har gått åt att läsa och begrunda. Det blev minst sagt ett stort beslut för Jonathan att välja ut det första receptet att pröva sig på. Det fick bli "Rimsaltad strömming i papper", en perfekt huvudkomponent till den enbärshollandaise han länge haft i åtanke. 


Rimsaltad strömming i papper

Recept från Kok-konsten av C.E. Hagdahl (1891) översatt av oss till modern svenska.

Du behöver (för två portioner):

  • 6 st strömmingsfileér
  • smör
  • ströbröd
  • salt

Rensa bort de största benen ur strömmingen. Salta filéerna rikligt och låt det dra i 10 minuter. Skölj sedan de saltade fiskarna i kallt vatten och låt dem rinna av på hushållspapper. Massera in fiskarna i tempererat smör och doppa dem sedan i ströbröd. Strö över pikulite flingsalt. Klipp passliga bitar av bakplåtspapper och klä in fiskarna. Stek paketen i torr panna på medelhög värme på båda sidorna. Vik upp pappret för servering och ät tillsammans med dina favorittillbehör. 

DSC0337 kopiaDSC0157 kopiaDSC0215 kopia

Enbärshollandaise

Du behöver:

  • 200 g skirat smör
  • 1 bunt enkvistar med gröna enbär
  • 1 ägg och 1 äggula
  • 2 msk vitvinsvinäger
  • salt

Smält det redan skirade smöret. Plocka barren och enbären från kvistarna, mixa dem med det varma smöret i ungefär fem minuter. Sila bort barr och bär så att du har kvar ett klart smör. Fortsätt som du skulle göra en vanlig hollandaise: lägg ägget, äggulan och vinäger i kastrull och vispa under uppvärmning till såsen tjocknar. Ta bort kastrullen från plattan och vispa ner det smälta enbärssmöret i en tunn stråle. Salta och servera direkt (obs! Såsen går inte att värma upp igen).


DSC0295 kopiaDSC0332 kopia

Att säga att det var gott är en underdrift. Hagdahls gamla kokkonst i kombination med Jonathans nutida matlagning blev något utöver det vanliga. Vi skulle så önska att ni kunde sträcka er genom skärmen för att greppa tag om det prasslande, smördrypande pappret och känna smaken av den knapriga strömmingen doppad i grön, skärgårdsdoftande sås. Men det är ju nära på magiskt redan det, att kunna bjuda på en rätt från sent 1800-tal via internet. Det hade Charles Emil knappast tänkt att skulle bli framtiden för hans rimsaltade strömming.  


Där mellan noll och sjuttio timmar?

Skrivet av Tintin och Jonathan 09.08.2017 | 1 kommentar(er)

Namnlost 1

När man valt att ha sin passion som vägvisare i karriären, som vi då har gjort, glömmer man lätt bort att ställa vettiga krav på sina arbetsvillkor. Sånt där som mänskliga arbetstider och passlig lön. Aspekter som vi gissar att andra värderar rätt högt när de förhandlar avtal. Klart att det är viktigt för oss med, men det är villkor som vi placerat bland anteckningarna om drömframtiden. Att jobba med vettiga arbetsavtal har helt enkelt inte varit möjligt för oss ännu, för ingen har erbjudit oss det. Och vi har inte varit modiga nog att riskera att missa chansen för att ställa krav.

Istället jobbar vi med konstiga modifikationer, nära på mutationer, av arbetsavtal. Ett nolltimmars-avtal och ett sjuttio timmar i veckan-avtal. De noll timmarna är sällan i praktiken noll timmar, men det är fortfarande noll semesterdagar och noll förmåner. Sjuttio timmar i veckan är ALLTID minst sjuttio timmar, men dubbel lön är det inte frågan om. Genom att gå med på dåliga, sämre och ännu sämre villkor har vi lyckats bygga upp rätt saftiga cv:n för att vara 23 år – men vi har satt både vårt privatliv och vår hälsa på spel. 

För ända sedan vi börjat bygga på våra respektive karriärer har vi varit de som jobbar outtröttligt. Kämpat, pustat, stått ut och envist haft fokus framåt. Tyvärr har vi samtidigt bidragit till att dagens osunda arbetsmiljö lever vidare. För så länge det finns de som är beredda att näst intill pina sig själva för att komma så långt som möjligt i karriären, kan arbetsgivarna lugnt fortsätta erbjuda avtal där minimal lön kombineras med maximalt antal arbetstimmar. 

Vi vill varken vara en del av att sporra sådana här arbetsförhållanden, och vi vill verkligen inte att det ska vara en del av vår, eller någons, framtid. Vad som är lösningen, och också vem som ska stå för den, är något vi under många promenader och frukostar försökt klura ut. Är det vi unga och karriärstörstande som ska riskera den framtid vi drömmer och sätta ner foten för att ställa krav. Eller är det företagen som ska förstå sitt ansvar att erbjuda humana arbetsvillkor istället för att utnyttja en driven generation för sin egna ekonomiska vinning?

Vi är inte ens själv säkra på om vi är beredda att ställa sådana krav. Krav som kan kosta en det jobb som kan vara nyckeln till drömmen om just mer tid och pengar. Hellre har vi satsat på framtiden, med vår vardag och hälsa som insats. Företagen, i sin tur, är det få av som vågat sätta sin ekonomi på spel i förmån för arbetstagarnas hälsa. När vi fick nys om att restaurangen Maaemo i Oslo har vågat, och dessutom med goda resultat, hurrar vi inombords.

”I don't see why you can't combine being passionate and dedicated with having a real life. You shouldn't have to be a sadist or a masochist to be successful.”

Vi läser artikeln Why This 3-Star Restaurant Has a 3-Day Workweek och får en gnutta hopp. Det finns ställen där man kan jobba, känna framgång och fortfarande ha sin integritet som privatperson kvar. Nu gäller det bara för finländska arbetsplatser att inse det samma, att vi är mer än våra jobb, också karriärsdrivna tjugoplussare, och att alla borde erbjudas alternativ någonstans där mellan noll och sjuttio timmar.


Semester­veckans matstopp

Skrivet av Tintin och Jonathan 06.08.2017

Vår gemensamma semestervecka kom och gick, och på vägen hann vi med en del trevliga matupplevelser. Här har vi sammanfattat våra lunchpauser och tankar från sommarresan genom Svenskfinland.

Lite bakgrundsinformation om oss, innan vi besöker ett ställe bygger vi lätt upp förväntningar baserat på ägarnas eller chefernas egna ord (som oftast hittas på sociala- eller andra medier). Tyvärr har det visat sig gång på gång att vi blir besvikna just för att vi har förväntningar. Utan dem skulle vi inte haft något att klaga på. 

Vi åkte hemifrån mot Åbo skärgård var vi spenderade den första delen av veckan med Tintins familj, på onsdag vände vi nosen uppåt mot Vasa för att spendera resten av semestern med Jonathans familj. Här är de matstopp vi gjorde på vägen och det blev inga pauser på ABC den här gången inte.

karta

 

1. Bistro O Mat, Kyrkslätt

Inhyst mellan Citymarket, Citymarkets parkering, höghus och ett grönområde hittar man Bistro O Mat. Trots sin udda placering kom man snabbt in i en trevligare stämning tack vare den proffsiga servicen. Vi blev rekommenderade ett lokalt alkoholfritt fläderbubbel, som vi gärna rekommenderar vidare till den som besöker stället. På Bistro O Mat märktes det att både köks- och servicepersonal gör allt i bästa välmening och de ville att kunderna (även hundar) ska trivas på restaurangen. Maten var god och vällagad i sin enkelhet. 

Tyvärr var vi inte fullt nöjda med upplevelsen, för när vi förväntar oss råvaror utifrån deras egna ord "Vi prefererar de bästa råvarorna i säsong och prioriterar inhemska, organiska och närproducerade produkter.", och sedan ser sallad med jätteräkor på menyn kan man inte annat än bli besviken på trotset mot deras egna värderingar. DSC0076 kopia

DSC0093 kopia

DSC0094 kopia

DSC0110 kopia

2. Santjers, Houtskär

Santjers är Tintins morföräldrars ö i Houtskärs skärgård. Där spenderade vi tre nätter och hann använda upp största delen av mommos salladsland. Vi tillagade till exempel en enkel och mättande lunch på potatissallad och grillad kyckling. DSC0623 kopiaDSC0682 kopiaDSC0284 kopiaDSC0706 kopia

3. Nestor's Back Pocket, Korpo

Mellan Korpos färjfästen ligger ett litet hotell vid namn Nestor. En vacker stuga i falurött ute bland fält och sandvägar, där gräsmattan fick stå som terass för hotellets lilla bakficka (restaurang). Vi åt lunch och fick välja mellan två alternativ, mango chutney-soppa eller regnbågslax med grönsaker och soltorkadtomatsås. Efterrätt – persikosorbet, vaniljglass och (busk)blåbär – och kaffe hörde till priset, vilket alltid uppskattas av oss.

Men så kommer vi till lovorden igen..."Vi använder oss bara av de finaste råvaror som trakten och norden kan erbjuda. I samspel med innovativa smakkombinationer och tillredningssätt är målet att lyfta fram det bästa våra breddgrader har att erbjuda i matväg."...

Det blir minst sagt knasigt att äta en mango chutney-soppa i Korpo när de lokala råvarorna hyllas på hemsidan. Även om soppan var väldigt god skavde det i kroppen då den smakmässigt skulle ha passat lika bra som morotssoppa, som skulle ha kunnat lagas på råvaror femtio meter från köket (vi frågade, mangon var inte odlad i något av de närliggande växthusen).DSC0815 kopiaDSC0813 kopiaDSC0805 kopiaDSC0837 kopiaDSC0809 kopia

4. Marja- ja vihannestila Jarmo Valtari, Lillkyro

Väl framme i Österbotten ville vi göra något riktigt somrigt och det blev självplock i Lillkyro som drog det längsta strået. Vi var sent i farten och blev hänvisade till sexeurosfältet istället för det dyrare alternativet där de mer organiserade plantorna redan var rensade av tidiga plockare. 

Det var en molnig dag då solen tittade fram emellanåt. Inte allt för ofta till vår lycka, eftersom molnen höll både svettfläckar och bromsar borta. Hinkarna fylldes sakta men säkert och på tre personer fick vi ihop tjugotvå liter på ungefär en och en halvtimme. Nöjda med skörden blev vi dessutom bjudna på kaffe och munk. DSC0867 kopiaDSC0958 kopiaDSC0942 kopiaDSC0908 kopia

5. Hem-hemma, Vasa

Hemma i Vasa pendlade vi mellan Jonathans föräldrars hem och skären. Vi tog tillfället i akt och öppnade dörren till deras jordkällare för att förvara de nyplockade jordgubbarna till mörkare tider. Ingen annan i familjen var speciellt glad över att en del av de söta jordgubbarna hamnade i pickellag, men det är det mest säkra sättet att bevara bärens smak och färg ska de få se. DSC0999 kopiaDSC0015 kopia


Koka kräftorna själv

Skrivet av Tintin och Jonathan 30.07.2017

DSC0765 kopia

Förra veckans fredag inleddes kräftsäsongen och vi var inte sena med att ringa upp en lokal fiskare på vägen ut mot skärgården för att säkra kräftskiva. I Pargas plockade vi upp en pafflåda med trettio kravlande ännu brungröna djur. Kräftorna åkte med oss ut till Houtskär där vi skulle bjuda villasällskapet på kräftskiva.

Kräftorna är väldigt tåliga djur så de klarar sig lätt i en paff- eller styroxlåda i några timmar, det finns historier om kvarglömda kräftor som hittats flera dagar efter kräftkoket kravlandes omkring på köksgolvet. Tintin var ändå bombsäker på att alla våra kräftor hade dött där bak i bilen med det visade sig att de inte bara levde, utan dessutom var väldigt aktiva när vi kom till land. Kom ändå ihåg att kolla att kräftan lever innan den ska kokas, för den döda kräftan kan bära på sjukdomar. 

När det är dags att göra mat är det bra att börja koket redan en dag innan så att kräftorna får ligga i smaklagen minst över en natt. Att koka kräftor själv är inte det lättaste man gjort i sitt liv, det är både dyrt, omständigt och tidskrävande. Men det är det värt, för nu förstår vi verkligen varför det ställs till med stor fest när kräftorna äntligen serveras. 

Koklag

  • 1 dl akvavit
  • 1 dl socker
  • 1 dl grovsalt
  • 1 knippe enkvistar
  • 5 liter vatten

Smaklag

  • 1 mörk öl
  • 5 liter vatten
  • 1 dl socker
  • 1 dl grovsalt
  • 1 knippe dill

Koka upp alla ingredienser i smaklagen tills saltet och sockret lösts upp, låt svalna.

Koka upp alla ingredienser i koklagen. Koka kräftorna tills de flyter upp, då är de färdiga (ca. 8 minuter). Lyft upp kräftorna ur koklagen och flytta över dem i smaklagen. Låt dem stå svalt och mörkt i smaklagen i en till två dygn. Serveras i gott sällskap.

DSC0330 kopiaDSC0349 kopiaDSC0314 kopiaÖns lokala ingredienser, enkvistar och brunnsvatten, gav smak åt vår lag. 
DSC0516 kopiaDSC0575 kopiaVi förvarade de färdigkokta kräftorna svalt och kallt i kylskåpet från gångna tider, gropen i marken. 


Recension: Långvik Congress Wellness Hotel

Skrivet av Tintin och Jonathan 25.07.2017

IMG 1493

Vi har utvecklat ett stort intresse för spa och bad, mycket för att spabesök ger oss den totala nollställningen från vardag och tunga prestationer. Vi är knappast sakkunniga på området, men desto bättre på att uppfatta kvalitet och njutning. För att fira in vår gemensamma semestervecka tog vi in en natt på Långvik, som vi länge hoppats på att få besöka. Och nu ska vi recensera det besöket. 

Trettio minuter utanför Helsingfors innerstad står ett tegelkomplex i 70-talsbrunt – det är stort och inte särskilt vackert. I bilen på vägen dit hade vi hunnit skrolla igenom Långviks hemsida och var förväntansfulla på det som lovades vänta bakom dörrarna, för det var inga små ord som användes:

”Kansainvälisesti korkeatasoinen kylpylä-hotelli tarjoaa asiakkaille kulinaarisia hemmotteluhetkiä ja ylellistä hyvinvointia.”
”Tuotamme puhtaita ja tinkimättömiä makuelämyksiä aidoista ja lähellä tuotetuista raakaaineista.”

Det första bemötandet var välorganiserat och välkomnande men inte överraskande bra. Efter många långa lattefärgade korridorer och tomma mötesutrymmen kom vi fram till vårt hem för natten. Vi hade valt en mindre suite eftersom det ordinära rummen alla hade enkelsängar, som i och för sig kunde skuffas ihop till en dubbelsäng, men en skarv i ryggen är något av det värsta som finns när målet är total avslappning.

Pikku Apollo var stort och fräscht med en motordriven dubbelsäng, två toaletter, badkar och till och med en överdimensionerad bastu. Väldigt lyxigt, och väldigt överflödigt. För oss kan lyx med fördel vara mer sparsmakat. Vi njöt av utsikten över viken och faciliteter som strykjärn och hårfön i en kvart innan vi förflyttade oss ner till den förbokade avsmakningsmenyn. Medan vandrade mot maten hann vi fundera över våra andra spabesök och tillfredsställelsen i att klä sig i badrock till alla måltider. Så verkade inte kutymen vara på Långvik och vi är uppklädda i det bästa som semesterpackningen hade att erbjuda.

Bemötandet nere vid restaurangen var än en gång välorganiserat och välkomnande. En hovmästare hänvisade oss till vårt bord och rekommenderade en jordgubbsmojito, alternativt en limoncellomojito, som välkomstdrink. I hopp om att få lovorden om de lokala råvarorna uppfyllda, svarade vi att vi gärna tar det första alternativet så länge drinken blandas med inhemska jordgubbar. Tyvärr placerade servitören några minuter senare två limoncellomojitos framför oss, en smärre besvikelse eftersom det är högsäsong för de finska söta bären. Smaken gick hand i hand med ingredienserna – sirap, sprit och bubbelvatten.

Efter att ha fått kvalitetsnivån bekräftad valde vi att ta ett glas vin här och där istället för hela vinpaketet. Vi dricker fortfarande enligt mottot ”drick mindre, drick bättre” och tackade ja till det rekommenderade huvudrättsvinet, Malbec från Argentina, men det visade sig att vi skulle varit nöjdare med endast vatten i glasen. Till dryckerna åt vi följande sex rätters meny:

  • Amuse: Kantarellmousse – Kantarellernas ursprung och säsong ifrågasattes. Svampens typiska umamismak försummad.
  • Citronlax och gurka – Menyns bästa rätt. Somrig och välkomponerad

IMG 1484

  • Sommarens grönsaker och lättrökt hollandaise – Trötta grönsaker. Tyvärr var hollandaisen smaksatt med rökessans. Den imiterade smaken blev övertydlig i kontrast till rökdoften från den sprakande brasan vid sidan om oss.
  • Marmorfilet och tryffelrödvinssås – Välstekt kött. Välbalanserade smaker i en utnött rätt.
  • Pre-dessert: Aprikos och vitchokladspannacotta – För söt för att vara uppfriskande efter två tunga rätter. 
  • Rabarber och yoghurtsorbet – Potential till fullträff, men föll på sin kontrastlöshet. 

Helheten höll bättre nivå än detaljerna och vi njöt av både bra service och trivsam omgivning. Vår ljuvliga servitör omöjliggjorde den annars påsmygande känslan av ouppmärksamhet. När upplevelsens utgångspunkt är att servera så många gäster som möjligt istället för koncentrera sig på den enskilda gästen är risken att man känner sig som en i mängden. För menyn betalade vi 62 euro per person vilket kändes rimligt, och vi skulle gärna ha betalat ett högre pris för att möjliggöra högre kvalitet. 

Efter en kväll med de spa-möjligheter som rummet erbjöd, då badavdelningen till vår förvåning stängde redan vid åtta, vaknade vi till strålande morgonsol. Småskrattande gick vi förbi en lång rad med croissanter, wienerbröd, brownies och en prinsesstårta i frukostbuffen medan vi tänkte på platsens namn Långvik Congress Wellness Hotel. Lite längre fram möttes vi även av ingredienserna till en virgin bloody mary. Igen, vi skulle ha uppskattat mer sparsmakad lyx – det är en hårfin linje mellan överflöd och osmakligt.

Till slut besökte vi även badet, som tyvärr inte heller mötte förväntningarna om att slappna av. Om vi jämför den förhandsuppfattning vi hade med själva upplevelsen föreslår vi att Långvik byter namn till Långvik Congress Activity Hotel och skippar lyxspakonceptet. Skulle vi ha kommit dit som lägerskolsdeltagare skulle det säkert varit vårt livs bästa upplevelse med grönklippta gräsmattor, sup-boards, simhall och ett game room fyllt av både brädsspel och bordsspel. Men vill vi ha en avslappnande get-away på tumanhand tar vi den i framtiden på annat håll.

 


Finger foods på finska sommarskatter

Skrivet av Tintin och Jonathan 18.07.2017

Det finns skatter av olika slag. Pärlor som gror i snäckskal och guldklimpar som mynnar ut med bäckvatten har fått människor att vallfärda på skattjakt i evigheter. Men en finländares habegär efter glitter och glamour räcker inte alltid längre än till närmaste åker, och vilka skatter finner man där? Kommer man hem lottlös? Inte nödvändigtvis.

Med lite fantasi, och förfäder som ätit bark som bröd, hittar man pärlor i ärtskidor och guldklimpar i potatislandet. Inte lika bra vinst på marknaden men utmärkta skatter att sätta i kistan (magen).

Och vem kan hålla fingrarna borta från klenoder som ärter och potatis? Inte vi i alla fall, således sjävklart att göra härliga finger foods på delikatesserna. Plockmat behöver bevisligen inte bara vara tunnbrödsnittar och fiskröra på malaxlimpa. 

Smörconfiterad potatis med smörskum och caviart.

En smakbit som påminner om när man var barn och smög åt sig en smördränkt nypotatis ur kastrullen innan föräldrarna ropade till bords – fast i vuxen variant. 

DSC0229 kopia

Ärtskidor med myntakräm.

Sommarens bästa lösgodis kompletterades med en len myntakräm. Ätes som ostron, men smakar definitivt inte som det. 

DSC0117 kopia