Reko banner

REKOn joulu­tapahtumat

Skrivet av Maria Ehrnström-Fuentes 09.11.2017

Joulukuun 14. ja 21. päivänä vietämme joulua REKO Vaasassa.

Tuolloin on mahdollista tulla myymään paikallisesti tuotettuja käsitöitä tai käsityövalmisteita, esimerkiksi paikallisesti tuotettua lankaa, villasukkia tai itsetehtyjä saippuoita jne. Voit myös tulla myymään glögiä tai piparkakkuja tms.

Jakelutapahtumat ovat näinä päivinä ainoastaan Kasarmintorilla klo 16-18.

Jos olet kiinnostunut tulemaan mukaan, niin olethan yhteydessä REKO Vaasan ylläpitäjiin ensin. Löydät yhteystietomme REKO Vaasan Facebook ryhmästä.

Hyvää paikallista joulua kaikille!

23415927 10155876300739628 252869959 n

 


Jul på REKO

Skrivet av Maria Ehrnström-Fuentes 08.11.2017

Den 14.12 och den 21.12 är det jul på REKO. Vi öppnar upp vårt nätverk för också lokalproducerade hantverk. Om det finns någon som vill delta med försäljning av varm glögg och pepparkakor så är också det möjligt.

Utdelningen sker enbart på Kaserntorget och försäljningstidern är kl 16-18. Den som är intresserad av att komma med som försäljare, vare sig det handlar om lokalproducerade garn, hemmagjorda tvålar, örtshampo, stickade sockor eller annat som kan vara vackra julgåvor kan ta kontakt med oss i administrationen. Ni hittar våra kontaktuppgifter i REKO Vasa Vaasas Facebook-grupp.

Vi har redan gjort evenemang för båda dagarna inne i Facebook-gruppen. Matproducenterna börjar så småningom lägga upp sina julannonser där och konsumenterna har på så vis möjlighet att göra sina beställningar redan nu!

God lokal jul på er alla!23415927 10155876300739628 252869959 n


Kuluttajakysymys: Kuka saa myydä REKOssa?

Skrivet av Magdalena Lindroos 16.10.2017

REKO Vaasan ylläpidoille esitettiin äskettäin kysymys: Kuka saa myydä tuotteitansa REKOssa? Onko myynnissä vain luomu- ja eettisiä tuotteita vai saako kuka tahansa tulla mukaan myyjäksi?

”Minulle on tosi tärkeä, että ostan eläintuotteita tuottajilta jotka huolehtivat hyvin eläimistään, ja luulin että tämä olikin osa Rekon perusideaa. Miksi sitten päästään mukaan tuottajia, joilla on samanlaista eläinrääkkäystä kuin on myynnissä myös tavallisissa kaupoissa, vain siksi että on muutaman euron kalliimpi ja saa kutsua itse ”Rekoksi”? […] Olen ostanut Rekosta enimmäkseni juuri siitä syystä, että olisi luomua ja ”onnellista eläinpitoa”, mutta onko niin että kuka tahansa saa tulla myyjäksi, kunhan vain on lähituotettua?” hän kysyy.

Vastaus: Kuluttaja ei ole yksin hämmentynyt. Aika usein ymmärretään väärin, että REKO tarkoittaa luomua ja eettistä. Sana REKO tulee sanoista Reilu (REjäl) Kuluttaminen (KOnsumtion). Mutta se mikä on reilua, on aina tulkinnanvaraista.

REKOssa on muutamia perusperiaatteita, jotka ovat luettavissa Aitoja Makuja sivustolla. Näistä perusperiaatteista päätettiin yhteisesti Seinäjoella 2015, kun koko Suomen silloiset REKO-ylläpitäjät kokoontuivat. Perusperiaatteet, jotka pätevät kaikissa Suomen REKOissa ovat 1) ei jälleenmyyntiä 2) mahdollisimman läheltä 3) eettinen tuotanto, mielellään luomu 4) toimitaan avoimesti ja läpinäkyvästi 5) ylläpitäjä saa päättää paikallisesti, millä muilla kriteereillä tuottajat hyväksytään REKO-renkaaseen mukaan

Vaasassa meillä on näiden perusperiaatteiden lisäksi muutamia muita kriteereitä: Tuotteiden pitää tulla entisen Vaasan läänin alueelta, lihan, kananmunan ja maidon jäljitettettävyys tuotantotilaan ja kalan kalastusalueeseen, jalostetuiden tuotteiden kotimaisuusaste pitää olla vähintään 75 % (mielellään tehty REKO-tuotteista), jalostaja ei saa käyttää puolivalmisteita ja ylläpito voi laittaa ylärajan koskien tuottajien/tuotteiden määrää. Lisäksi REKO on ainoastaan tarkoitettu ruuan ja elintarvikkeiden myyntiin (mukaan lasketaan kuitenkin eläinten ruoka ja vihannesten- ja marjojen taimet). Näin pääpiirteet lyhyesti.

Vaasassa pyritään tarjoamaan paras mahdollinen vaihtoehto ja ryhmämme ei esimerkiksi salli häkkikanaloiden kananmunien myyntiä. Syy tähän valintaan on se, että eettinen tuote on käsite, joka vaihtelee ihmisestä toiseen. Joillekin tärkein eettinen (ja ekologinen) kriteeri on lähituote reiluun hintaan, joka hyödyntää sekä tuottajaa että kuluttajaa. Toiselle on tärkeää, että tila on pienimuotoinen ja että kanat pääsevät käymään ulkona.

Jos rajoitamme osallistuvia tuottajia siten, että otamme vain yksi eettinen perustelu huomioon, verkostomme muuttuu heikommaksi ja jäljellä on vain samanmielinen pieni porukka. Tuottajien kannalta osallistuminen ei ole mielenkiintoista, jos kuluttajia on liian vähän, riippumatta niiden omista käsityksiä eettisestä.

Olemme sen sijaan yrittäneet pitää REKOssa avointa keskustelua. Tuottajilta toivottaisiin, että he avoimesti kertoisivat omista tuotantotavoistaan kuluttajille. Toivomme, että vuoropuhelu tapahtuu avoimesti meidän keskusteluryhmässä tai jakelutilaisuudessa. Keskustelu edesauttaa ymmärtämään maanviljelijän todellisuutta ja sitä miten yhdessä pystymme luomaan parhaat lähtökohdat sekä eläimille, luonnolle että itsellemme.

Otamme mukaan niin monta eri vaihtoehtoa kuin mahdollista jotta jokainen kuluttaja voi ostaa ”oikein”. Toivomme että kaikki löytäisivät ”reilun vaihtoehdon” tuotetarjonnasta. Perusperiaate koko Suomen REKO-verkostossa on, että jälleenmyyntiä ei sallita, mutta sen lisäksi avoin keskustelu ja paikalliset olosuhteet määrittelevät. Kaikilla alueilla Suomessa ei ole esim. laajaa luomu-/eettistä tuotantoa. Mutta takaisin kysymykseen.

Ei. Kuka tahansa ei voi tulla myyjäksi Vaasan REKOon tai REKOissa ylipäätänsä, vastakseni esitettyyn kysymykseen. Keskustelemme aina ylläpitoryhmässä ja kysymme mukaan pyrkivältä tuottajalta eläinten olosuhteista, luomu/perinteinen ja muista näkökulmista kuten esimerkiksi työolosuhteet, jos se on ajankohtaista.

Lopuksi vielä sitaatti samalta kuluttajalta, joka esitti kysymyksen, kun hän kertoo miksi juuri hän ostaa REKOsta.

”Juuri nämä tekijät [luomutuotteita, niin vähän torjunta-aineita kuin mahdollista, eläinpito joka on edes ”vähän parempi” kuin tavanomaisessa eläintuotannossa, hyviä työolosuhteita], jotka ovat motivoituneet minua maksamaan hieman korkeampi hinta tuotteistaan. REKOn pointti ei voi ainoastaan olla, että tuottajat saa enemmän rahaa tuotteistaan […] Maksan siis mielelläni ekstraa ideologiasta, ei muusta. Siksi pidän sitä tärkeänä asiana, että tuottajat esittäytyisivät ja kertoisivat selkeästi kuluttajille mitä he edustavat, jotta he saisivat myydä REKOn kautta.”

Syitä ostaa REKOsta löytyy varmaan yhtä monta kuin kuluttajia. Kerro mielellään kommenttikentässä miksi sinä ostat REKOn kautta?

Taggar:
Kategorier:
Skriv en kommentar 0

Konsumentfråga: Vem får sälja på REKO?

Skrivet av Magdalena Lindroos 16.10.2017

Vi i administrationen för REKO Vasa fick nyligen en fråga från en av de som handlar på REKO. Frågan som konsumenten har handlar om vem är det egentligen som säljer på REKO: är det bara ekologiska och etiska produkter som säljs eller får vem som helst vara med som försäljare?

”Det är jätteviktigt för mig att köpa djurprodukterna från producenter som tar väl hand om sina djur, och det trodde jag var en del av hela ursprungsideologin för Rekoringen. Så varför släpper man med producenter som säljer samma djurplågeri som i vanliga butiker, bara att nån euro dyrare då de får kalla sig "Reko"? […] Jag har ju köpt från Reko mest av den orsaken att det skulle vara ekologiskt och "lycklig djurhållning", men är det så att vem som helst kan bli försäljare bara det är närproducerat?” skriver hen.

Svar: Konsumenten i fråga är inte ensam i sin förvirring, utan det är en vanlig missuppfattning att REKO är lika med EKOLOGISKT och ETIK. Namnet REKO anspelar på REjäl KOnsumtion, men vad som är ”rejält” är alltid en tolkningsfråga.

REKO har en rad grundprinciper som finns att läsa på sidorna Äkta Smak. Dessa grundprinciper bestämdes i Seinäjoki 2015 under gemensamt möte mellan Finlands alla dåvarande REKO-administratörer. Grundprinciperna för alla REKO ringar i Finland är 1) ingen återförsäljning 2) så nära som möjligt 3) etisk produktion, gärna ekologisk 4) öppenhet och transparens i produktionssättet 5) administratörerna får bestämma lokalt vilka övriga kriterier som gäller för deras REKO-ring. 

I Vasa har vi utöver dessa grundprinciper olika kriterier; bland annat att produkten ska komma från inom fd. Vasa län, man ska kunna spåra kött, ägg, mjölk till produktionsgården och fisken till fiskeområdet, de förädlade produkter bör innehålla minst 75% inhemska ingredienser (gärna av REKO-produkter), förädlare ska inte använda halvfabrikat och att administratörerna kan sätta tak på antalet producenter/tillverkare per produkt samt är REKO endast för mat och livsmedel (dit räknas dock även djurfoder och grönsaks- och bärplantor). Så här i all korthet huvuddragen.

Vi strävar i Vasa efter att ha bästa möjliga alternativ tillgängliga och i vår grupp har vi till exempel inte med ägg från burhöns. Orsaken till det här är att vad som anses etiskt är ett begrepp som varierar väldigt mycket från person till person. För vissa är det viktigaste kriterier för etik (och eko) att det är närproducerat till ett förmånligt pris som gynnar både producent och konsument. För andra är det viktigt att gården är småskalig och att hönorna kan gå ute.

Om vi begränsar deltagande producenter till att bara ta i beaktande ett etiskt argument så kommer det att leda till att vårt nätverk försvagas och blir bara en liten klick av likasinnade. För producenterna är det inte intressant att delta om det finns för få konsumenter, oberoende vad deras egen inställning till vad etiskt är.

Istället har vi gått inför att försöka ha en öppen dialog inom REKO-ringen där alla producenter förväntas berätta om sina produktionsmetoder till konsumenten. Vi hoppas att den dialogen förs öppen på vår diskussionssida eller på utdelning. Diskussion hjälper att skapa förståelse för bondens verklighet och hur vi tillsammans kan hjälpas åt att skapa de bästa förutsättningarna för djur, natur, och oss själva.

Vi har så många alternativ som möjligt med så att varje konsument ska kunna handla 'rätt'. Förhoppning är att alla ska hitta ett ’rejält alternativ’ i produktutbudet. Grundregeln i REKO nätverket över hela Finland är att det inte får finnas mellanhänder, sen styrs allt annat av den öppna dialogen och vilka möjliga etiska alternativ som finns på ort och ställe. Alla områden i Finland har inte t.ex. ett brett eko/etiska alternativ. Men tillbaka till frågan.

Nej, vem som helst kan inte bli försäljare i REKO Vasa eller REKO överlag, för att svara på frågan ovan. Vi diskuterar alltid inom administrationen och frågar producenterna om djurhållning, ekologiskt/ konventionellt och andra aspekter såsom arbetarnas rättigheter på gården om det är aktuellt.

Vi avslutar med ett citat där konsumenten som ställde frågan berättar varför just hen vill handla på REKO.

Det är ju dessa faktorer [ekoprodukter, så lite bekämpningsmedel som möjligt, djurhållning där djuren mår åtminstone "lite bättre" än i konventionell djurproduktion, bra arbetsförhållande] som motiverat åtminstone mig att betala lite högre pris för varorna. Grejen med Reko kan ju inte enbart vara att producenterna ska få bättre betalt för sina varor. […] Jag betalar alltså gärna extra för ideologin, inget annat. Därför tycker jag att det skulle vara viktigt att producenterna MÅSTE presentera sig och vad de står för, tydligt för konsumenterna, för att få sälja via Reko.

Orsakerna till att handla på REKO är säkert lika många som det finns konsumenter. Dela gärna med dig i kommentarsfältet: vad får dig att handla via REKO?

Taggar:
Kategorier:
Skriv en kommentar 0

Skillnaden mellan REKO och andra lokala mat­marknader

Skrivet av Maria Ehrnström-Fuentes 12.10.2017

reko

Lokala matmarknader har alltid funnits i en form eller annan. Torghandel, direktförsäljning, gårdsförsäljning, skördemarknader är alla komplement till maten som handlas i butik. Redan innan REKO uppkom fanns det i i många städer rätt så välfungerande matringar där grannar eller hela stadsdelar gått samman för att handla mat direkt från närregionens producenter eller grossister med importerade ekologiska varor.

Då det gäller lokal handel av mat i Finland var det REKO som kom in som den stora utmanaren då vi introducerade konceptet i Jakobstad och Vasa för några år sedan. Sedan dess har olika varianter av liknande system uppstått där lokal mat står i fokus. Alla de här systemen är komplement till varandra på ett eller annat sätt, men eftersom de är komplement så är  konsekvenserna för de deltagande medlemmarna också olika och det här påverkar systemen möjligheter att skapa hållbara förändringar i produktionen och konsumtionen av lokal mat. Utfallet blir helt enkelt olika beroende på vilket matsystem man väljer att delta i. Konsumenten och producentens möjligheter att påverka matsystemet och relationerna inom systemet är alltså olika. 

Vad är då skillnaden mellan olika matsystem i jämförelse med REKO? I det här inlägget kommer jag att försöka belysa de olika relationerna i olika matsystem och argumentera för varför REKO har potential att vara något mycket mer än vad något av de här andra systemen kan erbjuda.

TORGHANDEL

-        sker vanligtvis under en längre tid, t.ex. kl 10 - 17

-        varorna är inte förhandsbeställda

-        kräver marknadsföring och avgifter av producenter

-        utbudet styrs och bestäms av de som säljer eller administrerar ( = toppstyrt)

-        kundebeteendet svårförutsägbart och sporadiskt

-        inte nödvändigtvis direkthandel, utan även förmedling

-        exempel: Vasa torghandel, skördemarknader

I torghandel kan inte producenten veta på förhand hur mycket som kommer att gå åt av deras varor och det går mycket tid åt själva försäljningen. Det här betyder att man inte kan förutse åtgången på produkterna och det finns risk för en hög andel matsvinn om inga kunder dyker upp.  För torghandel krävs också i Finland att försäljarna eller administratören för torghandel har anmält om livsmedelsföräljning av kommunen. Beroende på produkten och torghandels öppenhållningstid kan för vissa produkter, som behöver en obruten kylkedja, kräva att det finns möjlighet till uppkoppling till elektricitet.

Eftersom tillströmningen av kunder inte är garanterad med torghandel så kräver det också att platsen antingen är centralt belägen eller att någon satsar på att göra reklam för själva torget så att det blir känt för kunderna. Torghandel kräver således marknadsföring. Det här är en extra kostnad som någon måste stå för, antingen producenterna själva eller den som administrerar torget. För torghandel betalar alltså producenterna med tid och eventuellt kostnader för marknadsföring och elektriciteten på platsen. Allt detta påverkar vem som kan och får sälja på ett torg och det påverkar direkt utbudet och lönsamheten i torghandel.

I torghandel har inte kunderna mycket att säga till om utan torgets utbud styrs av den som administrerar och de som säljer på torget.  Vem som får vara med och sälja och om man får sälja andras produkter beror helt på besluten som fattas av den som håller i trådarna. Systemet blir således toppstyrt per automatik. Kunden lockas till torget med bra stämning, fräscha produkter och eventuellt konkurrenskraftiga priser.

Direktkontakten mellan producent och konsument är inte garanterad i torghandel. Det finns inte heller något som garanterar att kunden träffar den som verkligen producerat maten eller att maten är enbart producerad lokal. Det här betyder att det behövs certifierings-system som förmedlar hur produkten blivit producerad. Kunderna kan inte alltid fråga producenten själv på plats, det sker då inte heller nödvändigtvis en delad inlärning mellan producent och konsument och deras uppfattning om vad mat är.

 

Det här är ett hinder för att hållbara nya lösningar ska kunna uppstå. För att hitta nya lösningar är det väldigt viktigt att konsumenter och producenter lär sig att värdesätta varandras perspektiv. För det är genom en stärkt konsument-producent relation som båda två kan lära sig at samarbeta för att minska de negativa effekterna av dagens jordbrukssystem.

Vasas torghandel och skördemarknader är typexempel på traditionell torghandel.

 

PRODUCENT KOOPERATIV

-        sker via olika kanaler; torghandel, nätet, hemleverans, eller gemensam butik

-        varorna kan vara förhandsbeställda med inte nödvändigtvis (beror på kanalen)

-        producenterna samarbetar med försäljningskostnaderna

-        producenterna bestämmer  ( = toppstyrt)

-        inte direkthandel med producenten (= delad inlärning uteblir)

-        kunden lockas av bekvämlighet (hemleverans), ideologi (eko-koop), eller pris

-        kundbeteendet kan vara svårförutsägbart men också stabilt

-        exempel: Farmarin Markkinat, Gårds-Smak

I producent-kooperativ är det flera producenter som gått samman för att sälja sina produkter genom en gemensam kanal. Exakt hur maten säljs bestäms av kooperativet, det kan ske genom torghandel, via nätet eller med förhandsbeställda produktlådor som levereras till en förutbestämd plats.

Det speciella med producent-kooperativ är alltså inte var maten säljs till konsumenterna, utan det handlar mer om vem som styr och bestämmer vilka produkter som får vara med. Det här betyder igen att kunden som väljer att köpa via ett producent-kooperativ också accepterar att det är producenterna som väljer för dem vilka produkter och produktionsmetoder som är accepterade.

Ko-opertivet kan vara både konventionellt eller ekologiskt, eller som något helt nytt så som till exempel Farmarin Markkinat har försökt positionera sig. Det är ko-opertivets lednings ideologi som väljer inriktning, kunden väljer om den tycker att den inriktningen är bra genom att delta eller inte delta.

Eftersom det är producenterna som samarbetar med försäljning och distribution så kommer inte kunden att träffa den som producerat deras mat varje gång maten levereras. Möjligheter till delad inlärning uppstår alltså inte automatiskt i detta system.

 

ANDELSJORDBRUK (CSA)

-        delar på ekonomiska risken konsument-jordbrukare

-        säsongskontrakt eller medlemsavgifter ger stabilitet i kundbeteendet

-        diversifierade produktion på en gård och homogen kundkrets

-        kunder och producent bestämmer tillsammans (möjlighet till delad inlärningi)

-        kunden lockas av produktens egenskaper (produktionssätt, ideologin bakom, kvalitet)

-        kundbeteendet stabilt och förutsägbart

-        exempel: OmaMaa Luomusosuukunta (Helsingfors)

Community Supported Agriculture (CSA), eller andelsjordbruk som det kommit att heta på svenska är ett system som kommit till som en motreaktion till det konventionella jordbruket. Under namnet 'Teikei' uppstod det här systemet ursprungligen i Japan på 1970-talet.  Det var en grupp kvinnor som var oroliga över det moderna intensifierade jordbrukets effekter på deras barn som tog saken i egna händer och började organisera sig tillsammans med likasinnade jordbrukare. Teikei var också ett sätt för jordbrukarna att undgå dyra ekologiska certifieringssystem, eftersom hela nätverket byggdes upp på basen av nära kontakter och ömsesidigt förtroende. Från Japan spred sig modellen sedan till USA och Europa, där olika former av CSA vuxit fram under årens lopp.

En viktig del av CSA anses ofta vara dess fokus på att dela på den ekonomiska risken så att inte enbart jordbrukaren står för kostnaderna om skörden slår fel. Den sortens riskdelning har man kunnat införa i CSA genom att skriva säsongskontrakt med fasta priser, eller genom medlemsavgifter som går oavkortat till jordbrukarens lön.  Men olika CSA kan se väldigt olika ut, beroende på vad deras interna målsättning är.

Utgångspunkten i CSA-modellen har dock varit att producenterna och konsumenterna delar ett gemensamt synsätt om hur maten ska produceras. Det här synsättet är ofta väldigt lika de ekologiska principerna i eko-certifieringssystem, men CSA modellen går för det mesta ännu längre än så; jordbruket är inte enbart ekologiskt, det är också diversifierat så att konsumenterna får så många olika produkter som möjligt från en och samma gård.

Ibland förväntas också konsumenterna bidra med en arbetsinsats, dels för att de ska få ner kostnaderna men också för att på så sätt garantera att konsumenten lär sig mer om hur mat produceras.

CSA består således oftast av ett kontrakt mellan EN gård med diversifierat jordbruk och EN (rätt så) homogen grupp konsumenter som bor i närheten. Distributionen sköts antingen genom att producenten levererar varorna till konsumenterna eller genom att konsumenterna hämtar sina varor från gården.

I Finland finns det ännu väldigt få utarbetade CSA-modeller, men ett exempel är OmaMaa Luomuosuuskunta i Helsingfors. Där har aktiva konsumenter (som ursprungligen hade en gemensam matring med gemensam upphandling från olika gårdar och eko-grossister) gått samman för att bygga upp en gård enlig deras egna principer i Tusby. Utöver det har de också ett café i Berghäll i Helsingfors där de lagar mat av sina egna produkter och håller föreläsningar om gården och matens hållbarhet.

 

REKO

-        förhandsbeställning på korta perioder (1-2 veckor på förhand)

-        effektiverad utdelning (30-60 minuter)

-        inga längre förbindande kontrakt (ingen delad risktagning)

-        konsumentbeteendet relativt svårförutsägbart

-        både producentstyrt och konsumentdrivet (hur det styrs beror på admin)

-        direktförsäljning (möjlighet till delad inlärning)

-        gratis för både konsument och producent att delta

-        marknadsföring sker genom nätverkets egna medlemmar genom sociala media

Den ursprungliga tanken med REKO var att bygga upp en sorts nätverksbaserad CSA-modell med kontraktbaserade matleveranser, där producent och konsument delade risken för skördens storlek. Genom att sammankoppla FLERA gårdar med en grupp intresserade konsumenter, var tanken att vi skulle får stora fördelar från att många konsumenter köpte mat av många olika producenter på samma gång. Utdelningen var nämligen koordinerad att ske på en gemensam (gratis) plats under 30-60 minuter. Den korta utdelningstiden och användningen av offentliga platser för utdelningen gjorde det möjligt att undvika gemensamma kostnader.

Konceptet utgick ifrån att det inte fanns någon formell organisation och inga pengar involverade i själva administrationen av nätverket utan enbart en grupp frivilliga personer som sammanförde och gjorde det möjligt för producenter och konsumenter att utöva handel. Kontraktet försvann ganska snabbt eftersom varken producenterna eller konsumenterna ville binda sig till två månaders förhandsbeställingar. Istället gick vi snabbt in för att sköta förhandsbeställningarna veckovis via våra Facebook-grupper. Det här ledde givetvis att skördeperiodens risktagande som varit meningen att vara delad nu enbart föll på producenten. Men övergången till Facebook gjorde det lätt att ansluta sig och köpa via nätverket och på så sätt växte både antalet REKO-grupper och antal medlemmar väldigt snabbt.

REKO är nu ett hybridsystem där vi inom enskilda grupper varken har en gemensam ideologi som förenar oss eller de administrativa bördor som torghandel medför. Generellt är REKOs målsättning att öka hållbarheten genom att prioritera etisk produktion så nära utdelningsplatsen som möjligt. Men exakt vad etisk produktion innebär är något som varje enskild REKO-grupp tar ställning till på basen av förutsättningarna som orten erbjuder. Där har administratörerna en nyckelroll i att engagera alla medlemmarna i diskussionen om vilka producenter som ges tillträde till gruppen.

Vem som är med i administrationen påverkar således också vilka regler som gäller i varje enskild grupp utöver grundregeln om inga mellanhänder eller medlemsavgifter. Vissa REKO-grupper är producentstyrda och liknar således mer producent-kooperativ, andra har både konsumenter och producenter med i administrationen av gruppen I vår grupp är vi fortfarande enbart konsumenter som sköter själva administrationen (och de interna reglerna) men vi försöker sköta det i nära samarbete med producenter.

Inga mellanhänder är tillåtna i REKO. Det här gör det möjligt för konsumenterna att ställa frågor och lära sig mycket om varorna de köper på REKO. För producenterna har det här systemet lätt till en nära och väldigt givande kontakt till kunderna som fortsatt köpa från dem under många år. Producenterna kan själva bestämma om de bygger upp längre kontraktbaserade leveranser (såsom i CSA-verksamheten) vilket kan ge dem ökad delning av produktionsrisken med kunderna.

REKOs styrka är den effektiverade försäljningstiden till en stor grupp konsumenter som systemet erbjuder i jämförelse med andra direkthandelssystem (framförallt torg). De producenter som säljer bra via REKO är väldigt nöjda att inte behöva sätta mer än 30-60 minuter på att leverera sina produkter, dessutom vet de på förhand ungefär hur mycket som går åt och det här minskar på matsvinnet efter försäljningstillfället.

 

REKOs potential att vara något mycket

På basen av de senaste fyra årens erfarenheter har jag identifiera tre svagheter med hur REKO bedrivs idag:

1)     Kunderna är inte skyldiga att dela på risken med producenterna - det betyder att kunden bestämmer själv om de deltar eller inte. I vardagsstressen är det väldigt många som hellre väljer att köpa all sin mat via det extremt effektiva stormarknadskonceptet, där REKO (i motsats till vad vi i början trodde) har svårt att konkurrera prismässigt (mer om pris i ett senare inlägg). Ett sätt att komma åt den här problematiken är det viktigt att bygga mekanismer som gör REKO attraktivt för både producent och konsument.  Viktigast är att producent och konsument kontinuerligt kommunicerar med varandra så att båda förstår hur deras insats påverkar varann.

2)     Administratörernas makt att bestämma vem som får vara med kan hindra utvecklingen mot det mest optimala (försäljningsmässigt och hållbarhetsmässigt) och det här kan skapa konflikter som inte alltid gynnar REKO-gruppens funktionsduglighet. Därför är det viktigt att de som sköter administrationen förstår sitt ansvar. Ledorden i REKOs styrning borde i alla grupper vara lyhördhet och transparens.

3)     På grund av det väldigt diversifierade producent- och konsumentunderlaget (det finns ingen gemensam ideologi som förenar, det som förenar oss är Facebook-gruppen och plats där utdelningarna sker) blir det väldigt svårt att bygga upp en gemensam image och en gemensam syn på vad mat är, och hur den ska produceras. Även i det här fallet är det öppen kommunikation och engagerande diskussioner som kan föra konsumenterna och producenterna närmare varandra. För att ändra på hur mat produceras räcker inte alltid enbart kommunikation. För att bonde ska kunna ställa om sin produktion till mer ekologiska metoder kan det behövas finansiella stödformer såsom crowdfunding eller förhandsbeställda produkter.

Den här sista punkten kan också vara REKOs styrka, men bara om vi lyckas överkomma våra egna invanda och begränsade egna föreställningar om vad mat är och ta till oss av det som andra har att lära oss. Det finns nämligen väldigt få system i världen (om ens något alls?) där så här många producenter och så här många konsumenter förenas i ett gemensamt matnätverk utan mellanhänder.

Om vi lär oss att samarbeta och om vi lär oss att dra nytta av nätverkets alla fördelar och om vi lär oss att kommunicera öppet och transparent så kan vi åstadkomma stora förändringar lokalt, mycket större än vad någon enskild CSA någonsin kommer att kunna åstadkomma.

Om de över 10 000 medlemmarna i Vasas REKO nätverk skulle bestämma sig idag för att stöda de lokala medverkande bönderna för att de ska ställa om sin produktion till ekologiskt jordbruk så skulle det vara fullt möjligt att genomföra det.

Om producenterna skulle vara villiga att experimentera med nya former av jordbruk (såsom till exempel agroekologi eller permakultur) så skulle de kunna hitta både moraliskt och ekonomiskt stöd bland konsumenterna. Men för att det här ska ske krävs en kritisk medvetenhet bland medlemmarna om hur jordbruk ser ut idag och hur det kunde se ut i framtiden, och det kräver också engagemang från båda parterna.

REKO är en kraftfull mekanism som jag inte tror att vi riktigt förstått hur vi kan utnyttja på rätt sätt ännu. Som administratör för en av grupperna kan jag enbart hoppas att konsumenterna och producenterna förstår alla möjligheterna som vi har att göra något alldeles unikt med vårt nätverk. Det är bara genom att så många som möjligt deltar som det här nätverket hålls vid liv. Vår roll i administrationen är att möjliggöra möte mellan producent och konsument på bästa sätt. Det är sedan upp till producent och konsument att bestämma innehållet i deras möten.

Avslutningsvis vill jag ännu säga att det som egentligen är den viktigaste faktorn i alla de här olika systemen handlar om hur styrningen av dem sköts. Är det en grupp producenter, en producent ensam, en organisation som jobbar med egna lönsamhetskrav? Eller är det en frivilligt sammansatt grupp av människor med olika bakgrund och olika tankar om hur lokal handel med mat ska se ut? Man kan fundera på hur mycket de bryr sig som sätter upp reglerna om att se till att olika delar av hållbarhetskraven uppfylls inom nätverket. Tillåter man enbart ekologiskt eller är det bara lokal närproducerad mat som är kriteriet? Styrningen avgör.

 


Räddnings­arbetet fortsätter: efter blomkålen kommer andra kålsorter

Skrivet av Maria Ehrnström-Fuentes 19.09.2017 | 1 kommentar(er)

57369836 l

I augusti lyckades vi i Vasas REKO-grupp få till en riktigt framgångsrik kampanj där blomkålen som annars riskerades att plöjas ner i jorden såldes i stora mängder till våra konsumenter. Närmare 1,5 ton (1)  gick åt på mindre än två veckor. Blomkålshistorien i Vasa var en särdeles vacker berättelse om hur vanliga media i kombination med sociala media och REKO-nätverket kan vara med och styra matkonsumtionen lokalt. Än mer orsak att vara nöjd med vad vi åstadkom genom vårt 'lilla' ingrepp finns det om vi ser hur nyheten sedan spred sig till övriga Finland och skapade ett kraftigt uppsving (190% för att vara mer specifik) i hela landets blomkålskonsumtion.

Det hade förstås varit bäst om den efterfrågan också kanaliserats till landets olika REKO-grupper så att bonden själv hade kunnat bestämma försäljningspriset och fått ordentligt betalt för sin insats. Nu sålde de stora kedjorna blomkål till ett underpris på 1 euro per kilo medan deras blomkålstalko-kampanjer pågick. Vad deras uppköpspriset var under den här perioden har de inte velat avslöja offentligt. Priset på inhemsk blomkålen är nu uppe i mer än det dubbla igen i vanliga butiker (ca 2,50 e/kg). Frågar kvarstår givetvis; vad får bönderna för sin insats då priset i butiken svänger så pass kraftigt under högsäsong?

Men med tanke på åtgången kan man ändå anta att det finns mer än en frys som utrustats med förvälld blomkål inför vinterhalvåret i år. Det är en seger för den lokala maten.  Dessutom har vi berikats med en mängd nya blomkålsrecept på bloggar, i tidningsspalter, och i diskussionsgrupper på Facebook. Att få äta finsk blomkål året om känns minst sagt lyxigt då man tänker på kvaliteten på blomkålen i frysdisken under vinterhalvåret, eller på den långtbortifrån transporterade färska diton i grönsakshyllorna.

För att stöda lokala grönsaksodlare behöver vi konsumenter lära oss att äta enligt säsong, och förlänga säsongen med att ta tillvara grönsakerna på rätt sätt. Nu är det hög tid att ta tillvara alla andra färska grönsaker som ännu skördas ute på fälten innan första frosten kommer. Väldigt mycket går att ta tillvara, bara man vet hur.  Efter blomkålen kommer andra kålsorter. Vad vet vi om dem och olika recept som gör dem intressanta för oss nu i vinter?

Det går faktiskt att förvälla och frysa ganska många kålsorter. Broccolin och brysselkålen är ju lätta att frysa. Dem är vi vana att se i butikens frysdiskar också. Men visste du att också vitkålen och rödkålen går att förvälla och frysa? Perfekt för traditionell kållåda i vinter, eller kanske något smarrigt som det här receptet, bångat på Skillnadens Trädgårds blogg:

Gratinerad rödkål med mögelost

Värm ugnen till 200-225 grader.
Dela lämplig mängd kål i klyftor och skär bort stocken. 
Skär kålen i mindre bitar.
Koka kålbitarna i lättsaltat vatten en kort stund så att krispigheten försvinner något. Passa så den inte blir mjuk och sladdrig!
Häll av vattnet. (i det här skedet kan du frysa ner kålen för att använda senare i vinter)
Blanda den kokta kålen med smulad mögelost
Häll i en smord form
Gratinera i ugnen tills osten börjat smälta i ca 10-20 minuter.

 

Shoppa loss nu medan grönsakerna trendar på REKO. Snart är det kallt och kulet och då är det skoj att ha lokal mat i egen frys!

 


Kesäkeitto: arkiruoka REKO-tuotteista

Skrivet av Magdalena Lindroos 13.09.2017

snalsoppa reko 1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vaikka kesä alkaa olla jo ohi ja syksyn saapuminen tuo padat liedelle, olen äskettäin tehnyt kesäkeiton REKO-tuotteista. Suurimmilta osin luomutuotteista tai omasta kasvimaasta. 


Kesäkeitto on helppo ja terveellinen ruoka, joka sopii kiireiseen arkeen. Tässä ohjeet!

Kesäkeitto

1/2-1 l

10

5-6

1

2

 

 

2 dl

3 dl

2

 

vettä

kuorittua perunaa

porkkanaa

pieni kukkakaali

keltaista sipulia

kourillinen herneitä kuorineen

persiljaa oman maun mukaan

maitoa

ruokakermaa

kanamunaa

suola

valkopippuria

Paloittele perunat, porkkanat ja kukkakaali sekä viipaloi sipuli ja herneet. Kiehuta vesi ja lisää siihen perunat, porkkanat ja suola. Anna kiehua noin 5 minuuttia. Lisää kukkakaali ja sipuli. Anna kiehua kunnes on ”al dente” ja ota kattila pois liedeltä. Vatkaa maito, ruokakerma ja kanamunat yhteen ja sekoita keittoon. Siirrä takaisin leidelle jälkilämpöön ja mausta valkopippurilla ja suolalla. Voit koristella persiljalla lopuksi. 


Matlådor är höstens nyhet i REKO Vasa

Skrivet av Magdalena Lindroos 11.09.2017

Matlådor är på gång i REKO Vasa och kommer till försäljning redan denna vecka. Låt mig förklara lite närmare.

En matlåda är alltså ett färdigt paket med basvaror från producenterna i REKO-ringen. Där finns potatis, fisk, grönsaker, ägg, lite bröd, någon mjölkprodukt och så vidare. Lådan plockas ihop på plats av en av producenterna strax innan utdelningen. Beställningen sker via appen Rekorder via Facebook och där kan man också se hur priset fördelar sig mellan de olika produkterna och producenterna. Transparensen är viktig. Lådan hämtar man under den vanliga utdelningen på Kaserntorget.

Priset på lådan ligger denna vecka på 30 €. I framtiden kan priset variera lite, beroende på innehållet. Liksom i REKO överlag, så kommer innehållet att följa säsongen och det som finns till bjuds, men även vilka producenter som har möjlighet att delta.

Tanken är att matlådan ska vara ett snabbt och smidigt sätt att beställa. Ett sätt att nå ut till fler. Nå ut till sådana som inte hinner eller orkar köa till enskilda producenter eller inte hinner eller orkar scrolla runt på Facebook bland annonserna.

Hela matlådeprojektet drogs igång och förverkligades av en av producenterna. Strongt gjort att koordinera detta! Matlådan har nämligen varit på tapeten många gånger förr, men det har alltid fallit på de praktiska arrangemangen. Men nu körde vi på och hoppas på det bästa!

Personligen tycker jag om färdiga lådor, speciellt sådana där producenterna får sätta med det som dom har i säsong utan att man desto mer behöver ta ställning till vad man vill och inte vill ha. Det blir lite som en överraskning eller gåva när man börjar kolla på innehållet. Speciellt om man betalt på förhand. Ni vet, lite som när man beställer hem saker från internet, betalar och sedan några veckor senare hämtar paketet från posten. Det känns ju som en present! (Trots att man ju själv har både beställt och betalat.) Kanske man kan se de här matlådorna som REKO-producenternas ”gåva” till kunderna, en tilläggsservice åt den som inte hinner handla på REKO annars.

Här nedan en skärmdump från Vasabladets artikel om den nya lådan. 

reko matlador


Reko - fyra år av lokal matglädje

Skrivet av Maria Ehrnström-Fuentes 08.09.2017

Det har nu gått drygt fyra år sedan REKO startades som ett pilotprojekt i Vasa och Jakobstad. Fyra år av lokal mathandel ger perspektiv. Vi som varit med från starten har fått sett en idé bli till verklighet och växa sig stor. Vi som var med redan på de första möten år 2013, som projekt EkoNu och Foodia
ordnade, där Thomas Snellman lanserade tanken om ett lokalt matnätverk här i regionen vet att det inte var självklart att det skulle bli som det blev. När han ställde sig upp inför publiken på YA i Gamla Vasa och berättade entusiastiskt om vad han någon månad tidigare fått uppleva på en parkeringsplats på den franska landsbygden besvarades hans vision med många skeptiska frågor. Aj direkthandel med mat, är det lagligt? Ska det där faktiskt fungera här? Vem skulle vilja köpa mat ur bakluckan på en bil? Och hur reagerar stormarknaderna på en sådan konkurrent? Det haglade kritiska röster den kvällen men i tumulten som uppstod då när den fullsatta salen upplöste sig var vi ändå några som kände att vi trodde på idén. Vi anmälde vårt intresse för att vara med i en planeringsgrupp i Vasa och ett halvt år senare lanserades Reko på YAs parkeringsplats i Gamla Vasa. Då utgick handeln från skriftliga kontrakt på förhandsbeställda varor. Kontraktet hade vi skrivit på i månadsskiftet april/maj. Varorna levererades i början av juli, direkt från producent till konsument.

Picture4

Här är det värt att komma ihåg att utan Thomas kontakter till bönderna och de olika utvecklingsprojektenas nätverk skulle Reko antagligen aldrig ha blivit av. De mest skeptiska till direkthandel med mat var de som producerade maten. De trodde inte att konsumenterna skulle vilja köpa något av dem. Så de första producenterna som kom med gjorde det mest för att de kände Thomas och visste att de kunde lita på honom. Utan att dokumentera med en uttömmande lista på vem alla som var med vill jag minnas att det handlade om tre-fyra köttproducenter, en hobby-hönsgård (vars egentliga sysselsättning var att hyra ut sommarhöns, inte fungera som äggproducent), några som hade grönsaksodling som sidobusiness, och så några från admin som råkade ha överskott på något i egen trädgård (päron var på vill jag minnas). Vi jobbade faktiskt hårt med att locka med producenterna i början för vi visste att ju bredare produktsortiment, desto mer attraktivt skulle vårt nätverk te sig gentemot konsumenterna. Det var ingen självklarhet att Reko skulle lyckas just då. Själv kommer jag ihåg en mörk och kall (mycket kall, tänk -15 grader) decemberkväll då jag körde över 10 km till YA:s parkering bara för att hämta ett paket med 12 st ägg, till ett pris som inte var nämnvärt billigare än vad jag kunde ha fått på 500 meters avstånd i min närbutik. Just då kändes det inte särskilt vettigt att handla direkt av bonden, det måste erkännas.

image

Men någonting hände under vårt andra 'levnadsår'. Då Reko Vasa flyttade över till Kasern för nästan exakt tre år sedan och media började rapportera allt mer om det nya konceptet kom ett uppsving som vi väntat på; konsumenterna anslöt sig till Facebook-gruppen i rekordfart och beställningarna började trilla in. Plötsligt stod också producenterna på kö och ville med i vår gemenskap. Vi som administrerade hela showen fick börja tänka på vilka regler som skulle gälla utöver grundregeln om att ingen förmedling är tillåten. Efter det gick utvecklingen väldigt snabbt. Försäljning och medlemsantalet i de olika lokala grupperna i Österbotten ökade exponentiellt. 

I skrivandets stund har vår Reko-grupp i Vasa 11.457 medlemmar medan 4.931 personer har gått med i Jakobstads Facebook-grupp. Det var vi som var piloterna. Utöver oss finns det nu över 160 Reko-grupper i hela Finland med ungefär totalt 300.000 medlemmar. I Sverige har Reko också börjat sprida sig. Sedan årets början har man hunnit grunda 45 grupper med över 60.000 medlemmar. Vi har fått lära oss att Reko sprids som en löpeld när konceptet blir känt bland tillräckligt många konsumenter. Sociala media hjälper till att elda på den utvecklingen. Det som nu sker i Sverige har vi sett hända här för ca 2 år sedan då konceptet fick fart under vingarna runtom i landet. Då dök nya grupper och ny medlemmar upp precis över allt. Utvecklingen gick inte att stoppa, eller styra på, marknadsföringen av Reko skötte sig själv. I alla fall just då i stunden.

Vi som varit med från starten här i Österbotten har nog skrapat oss i huvudet många gånger sen det där första mötet på Yrkesakademin. Reko har inga färdiga svar som levereras på en silverbricka när de behövs som mest.  Vi har nämligen också fått lära oss att konsumentbeteendet i Reko-sammanhang är väldigt nyckfullt. Man är med så länge det är skoj och socialt, men i vardagslunkens stress är det inte alla som hinner svänga in via reko, eller ens kommer ihåg att beställa något på förhand. När rolighetsgraden avtar så avtar också tillströmningen av kunder. Eftersom vi är ett nätverk påverkar det här oss alla, både dem som vill sälja och de som vill köpa.  Det är väldigt synd att det ska vara så.

Bönderna som är med behöver oss konsumenter. Vissa av dem har ställt om en del av sin produktion för att kunna anpassa den till den lokala marknadens behov. Vi vet nu också av erfarenhet att Reko kan aktiveras i en handvändning när tillfället ges. Förr vintern ställde vi från admin en fråga på Facebook-gruppen sida: hallå konsumenter - var är ni? På nästa utdelningstillfälle hade besöksantalet mer än fördubblats. För några veckor sedan startade vi en 'rädda blomkålen-kampanj' tillsammans med bonden som Vasabladet  gjort ett stort uppslag om, han som var på väg att plöja ner blomkålen ner i jorden på grund av grossisternas för låga uppköpspriser. Det var inte bara hans försäljning som sköt i höjden när vi lanserade blomkålskampanjen, ett flertal av våra producenter sålde också slut sina varor på den veckans utdelning. Så fungerar nätverk, det blir samarbete, inte konkurrens, när  nätverkets makt aktiveras. 

 

Picture2

Reko är vår egen marknad och med över 10.000 medlemmar har vi en möjlighet att omforma den marknaden så att den passar våra önskemål om hur mat ska se ut, hur den ska produceras för att både bonden och kunden ska må bra. Det finns det massor som kan bli gjort på det lokala planet om vi vill.

För att Reko ska kunna vara mer än bara en marknadsplats för lokalmat behövs mer dialog och mer personliga berättelser. Det är därför vi startat upp den här bloggen i samarbete med Foodly. Vi vill för den här diskussionen framåt. För att kunna uppgradera Reko till en ny nivå av samarbete behöver vi diskutera frågor om vad lokal mat är, hur den ser ut just nu och hur vi som både producent och konsument vill att den ser ut i framtiden.  Här på bloggen är det tänkt att vi ska samlar berättelser om producenter, konsumenter och deras förhållande till maten som säljs via Reko. Vi kommer också att samla recept och tips om vad man göra med alla de fina råvaror som finns i producenternas utbud.

 

Nu börjar resan mot REKO 2.0. Välkomna med!

Picture1

 

Denna text är skriven av Maria Ehrntröm-Fuentes, postdoktoral forskare vid Tammerfors universitets Finlands Akademi-projekt POPRASUS, i samarbete med REKO Vasa Admins.


Reko - neljä vuotta lähiruokailoa

Skrivet av Maria Ehrnström-Fuentes 01.09.2017

Nyt on kulunut vähän yli neljä vuotta siitä, kun REKO käynnistettiin pilottihankkeena Vaasassa ja Pietarsaaressa. Neljä vuotta antaa ymmärrystä paikallisista ruokamarkkinoista. Me, jotka olemme olleet mukana alusta lähtien, olemme nähneet, kuinka idea toteutui ja nähneet, kuinka REKO-konsepti on kasvanut Me, jotka osallistuimme vuonna 2013 ensimmäiseen kokoukseen, jonka EkoNu-projekti ja Foodia järjestivät ja missä Thomas Snellman kertoi ideastaan luoda paikallisen ruokaverkoston Pohjanmaalla. Silloin ei vielä ollut selvää tulisiko ideasta jotain merkittävää. Kun Thomas innostuneesti kertoi yleisölle, mitä hän oli kokenut muutama kuukausi aiemmin Ranskan maaseudulla sijaitsevalla parkkipaikalla, hänen visionsa kohtasi monia epäileviä kysymyksiä. Ai, suoraa ruokakaupankäyntiä, onko se laillista? Toimisivatko tällaiset markkinat meillä Suomessa? Kuka oikeasti haluaisi ostaa ruokaa auton takakontista? Ja miten suurmyymälät reagoisivat tällaiseen kilpailijaan? Yleisöstä tuli illan aikana paljon kriittisiä kysymyksiä, mutta kokouksen päättyessä jotkut meistä uskoivat tästä tulevan jotain erityistä. Vaasaan luotiin suunnitteluryhmä ja puolisen vuotta myöhemmin REKO käynnistettiin ammattikoulu YA: n parkkipaikalla Vaasan keskustan ulkopuolella. Tämän jälkeen kaupankäynti perustui kirjalliseen sopimukseen, jossa varaukset tehtiin ennakkoon. Olimme allekirjoittaneet sopimukset kuukausia etukäteen, siinä huhti-toukokuun paikkeilla. Ensimmäiset tuotteet toimitettiin heinäkuun alussa suoraan tuottajalta kuluttajalle.

Picture4

On syytä muistaa, että ilman Thomaksen kontakteja paikallisiin maanviljelijöihin ja eri kehitysprojektien verkostoon, REKO ei ikinä olisi onnistunut. Skeptisimmät olivat itse suoramyynnin tuottajat. He eivät uskoneet kuluttajien haluun ostaa heiltä mitään. Ensimmäiset tuottajat, jotka tulivat mukaan, tunsivat Thomaksen ja tiesivät voivansa luottaa häneen. Ilman, että ilmiannan ensimmäisiä mukana olevia, muistan listan koostuvan noin neljästä lihatuottajasta, yhdestä harrastelija kanatilasta (jonka pääasiallinen tulo perustui kesäkanojen vuokraamisesta eikä kananmunamyynnistä), pari joilla oli vihannestuotantoa sivubisneksenä, ja pari ryhmävastaavaa, joilla sattui olemaan ylituotantoa omasta puutarhasta (muistaakseni kyse oli päärynöistä). Me paiskimme oikein kunnolla töitä saadaksemme alussa tuottajia mukaan, sillä tiesimme, että mitä suurempi valikoima sitä puoleensavetävämpi juuri meidän verkosto olisi asiakkaille.  Ei mitenkään ollut itsestään selvää, että REKO onnistuisi. Muistan erään pimeän ja kylmän (siinä -15 asteen paikkeilla) joulukuuillan, kun ajoin kymmenen kilometriä YA: n parkkipaikalle vain hakeakseni 12-munan munakennoa hintaan, joka ei ollut paljon lähikaupan hintaa halvempi. Siinä hetkessä tämä suoraan tuottajalta ostaminen ei tuntunut kovinkaan fiksulta.

image

Mutta jotain tapahtui REKO toisena elinvuotena. Kuin REKO muutti Kasarmintorille tasan kolme vuotta sitten, media alkoi raportoida yhä enemmän tästä uudesta konseptista, joka johti kiinnostuksen kohoamiseen. Juuri kuten olimme toivoneet. Kuluttajat liittyivät Facebook-ryhmään ennätystahtia ja tilauksia tuli yhä enemmän. Yhtäkkiä myös tuottajat halusivat mukaan meidän yhteisöön. Me, jotka hallitsimme koko show’ta, jouduimme miettimään REKO: n perussääntöjä. Tämän jälkeen kehitys oli salamannopeaa. Myynnin ja jäsenyyden määrä eri Pohjanmaalaisissa ryhmissä lisääntyi räjähdysmäisesti.

Me, jotka olemme olleet mukana alusta lähtien täällä Pohjanmaalla, olemme kyllä pari kertaa ihmetelleet, mitä oikein saimmekaan liikkeelle silloin ensimmäisen tapaamisen aikana Vanhassa Vaasassa. REKOlla ei ole valmiita vastauksia, jotka olisivat tiukan paikan tulleen auttaneet. Olemme oppineet kuluttajakäyttäytymisen REKOssa olevan erittäin vaikeasti määriteltävää. Kuluttajat ovat mukana niin kauan kuin on hauskaa ja sosiaalista, mutta arkipäivän kiireessä kaikilla ei todellakaan ole aikaa käydä hakemassa tavaraa REKOsta, saati sitten muistaa tilata tuotteet etukäteen. Heti kun hauskuus loppuu, niin myös kuluttajavirta taantuu. Tämä vaikuttaa kaikkiin meihin, sillä me olemme verkosto koostuen heistä, jotka haluavat myydä tuotteitaan ja heistä, jotka haluavat ostaa tuotteensa suoraa tuottajalta ilman välikäsiä.

Maanviljelijät tarvitsevat meitä kuluttajia. Jotkut ovat jopa suunnitelleet oman tuotantonsa uusiksi sopeutuakseen tämänhetkiseen markkinatoiveeseen.Nyt tiedämme myös kokemuksen kautta, että REKOn myynnin voi aktivoida käden käänteessä. Viime talvena yksi meistä hallintoryhmässä kysyin Facebook-ryhmässämme kuluttajilta että ”Hei, missä te luuraatte?. Seuraavana REKO-jakelu päivänä kävijämäärä tuplaantui.  Pari viikkoa sitten laitoimme käytiin ”Pelastakaa kukkakaali” kampanjan maanviljelijän kanssa, josta Vasabladet oli tehnyt ison jutun. Hän oli kaivamassa kukkakaalinsa takaisin maahan tukkukauppiaiden matalan hinnan takia. Eikä ainoastaan hänen myynti kasvanut taivaisiin, kun aloitimme kampanjan, vaan myös monen muun tuottajan tuotteet vietiin käsistä samaisen viikon REKO-jakelussa. Näin tämä verkosto toimii. Kyse on yhteistyöstä, eikä kilpailusta kun verkoston voimia koetellaan.

Picture2

REKO on meidän omat markkinat, jossa yli 10.000 jäsennellä on mahdollisuus vaikuttaa omilla toimillaan ja valinnoillaan siihen, mitä syödään ja myöskin mitä on tarjolla. Jäsenet voivat vaikuttaa myös siihen, että sekä tuottajalla ja kuluttajalla olisi hyvät oltavat. Voimme tehdä vaikka mitä lähimarkkinoilla mikäli vain haluamme.

Jotta REKO voisi olla enemmän kuin vain lähituotetun ruoan myyntialusta, tarvitsemme enemmän kommunikointia, sekä henkilökohtaisia tarinoita. Tämän takia olemme aloittaneet tämän blogin yhteistyössä Foodlyn kanssa. Me haluamme viedä keskustelua eteenpäin.  Jotta pystyisimme nostamaan REKOn uudelle tasolle, meidän on pakko keskustella siitä, mitä lähituotettu ruoka on, miltä se näyttää juuri nyt, sekä miltä me, tuottajat ja kuluttajat haluamme tulevaisuuden näyttävän. Tähän blogiin meidän on tarkoitus kerätä tarinoita tuottajista, kuluttajista sekä heidän suhteesta ruokaan, jota REKOn kautta myydään. Tulemme myös keräämään reseptejä, sekä vinkkejä siitä, mitä REKOsta ostetuista ruoka-aineista kannattaa valmistaa.

Tästä aloitamme matkamme kohti REKO 2.0. Tervetuloa mukaan!

Picture1

 

Tekstin on kirjoittanut Maria Ehrnström-Fuentes, Tampereen yliopiston tutkijatohtori Suomen Akatemian rahoittamassa POPRASUS-projektissa, yhteistyössä REKO Vaasan ylläpitäjien kanssa.