Header

Smaken av en plats

Skrivet av Emelie Bergendahl 05.07.2018 | 1 Kommentarer

Hej! Efter en bloggpaus är jag nu tillbaka! Det har inte varit brist på matrelaterade händelser och annat intressant som kunde platsa här på bloggen, men tiden och orken har inte riktigt räckt till. Nu i semestertider hoppas jag att skrivlusten ska flöda lite mera.

Idag tänkte jag tipsa om en intressant och välbesökt föreläsning med Ann-Helen Meyer von Bremen som jag var på för några veckor sedan. Den handlade om hur en plats påverkar smaken av maten. Inom vinvärlden har man länge pratat om detta, terroir, men nu börjar man alltmer tillämpa det även när det gäller andra livsmedel och råvaror. Det kan hända att jag skrivit något om detta här på bloggen förut. 

OI000225Smaken av det egna växthuset. Snart ska vi plocka ihop årets första skördekorg!

Terroir handlar om hur lokala omständigheter skapar smaken. Det kan vara allt från jordmånen och vädret till kulturella aspekter. Men jag tänker också att smaken av en plats handlar om att äta råvaror på den plats där de produceras. Ju närmare det är mellan producenten om mig, desto färskare är råvaran och desto lättare är det att ta redan på var och hur den framställts. Många råvaror gör sig bäst färska, speciellt frukt och grönsaker. Alla som t.ex. plockat en solmogen tomat från plantan och ätit den där på stående fot vet vad jag tänker på. Smaken är långt ifrån samma som de där orangegröna, hårda sakerna som ligger i våra grönsaksdiskar på vintern. De har plockats halvmogna, kanske nånstans i södra Europa, och varit på resa ett bra tag innan de till slut hamnat där i disken. Det tog mig ett tag att komma till insikt med det där. Man handlar ju de där tomaterna av gammal vana. Men nu har jag accepterat att det helt enkelt inte finns tomater i Finland på vintern och så frossar jag i tomater den här tiden på året istället. Och på vintern i förädlad form förstås. Åtta av våra egna tomatplantor i år har som huvdsaklig uppgift att ge oss många goda måltider med tomatsås i vinter.

Att råvarorna och maten dessutom ofta är bättre för klimatet ju kortare de rest mellan producent och konsument är en annan fördel med att äta lokalproducerad mat.

OI000148Klassisk terroir: vin. Här vinrankor på en vingård på Malta där jag verkligen upplevde smaken av en plats då jag fick en alldeles egen rundtur på gården och i vinkällaren av ägaren. Sen provade vi vin och tillagade nyslaktad kyckling från grannen medan vi pratade om allt mellan himmel och jord i flera timmar.

20180614 102847Nu till föreläsningen. Såhär introducerades den av Lena Brenner, landsbygdsutvecklare på Åland:

"Jordbruk är vårt viktigaste verktyg för att ta hand om planeten. Att satsa på en livskraftig matproduktion där vi bor är därför det bästa sättet att sköta om vår plats på jorden. Om man vill göra världen lite bättre och lite mer hållbar, är den egna platsen det bästa stället att börja på. Att utgå från platsens möjligheter och begränsningar skapar inte bara en hållbar matproduktion utan formar också en egen matkultur. Det är motsatsen till en global handel med anonyma livsmedel som smakar likadant världen över. Det är motsatsen till ett industrialiserat jordbruk som lägger matens verkliga kostnader någon annanstans och orsakar stora miljöproblem. 
Att vårda och utveckla en egen matkultur kräver ett livskraftigt lantbruk och en levande landsbygd. Ett hållbart lantbruk som bidrar till en rik biologisk mångfald, både tam och vild, är en förutsättning för en gastronomisk mångfald, men också ett vackert landskap. Precis som det behövs många och engagerade matmedborgare, snarare än passiva konsumenter. 
Lantbruk, landskap, natur- och miljövård, maten på tallriken och vår matkultur, liksom en levande landsbygd – allt hänger ihop och går inte att brytas loss i enstaka bitar. Vår matproduktion är ett komplext system som berör många delar av vår tillvaro. 
Åland håller nu på att forma sin egen livsmedelsstrategi (nu finns den att läsa här) och har tagit fasta på komplexiteten. Ålands Producentförbund har insett att jordbruket är vårt viktigaste verktyg för att sköta om vår plats på jorden. Men också att det handlar om god mat, god på många sätt.

Ann-Helen Meyer von Bremen är journalist med inriktning på lantbruk, livsmedel och mat, ofta med en koppling till miljöfrågor. 
Hon har skrivit boken ”Jorden vi äter” (2012) tillsammans med Gunnar Rundgren som även getts ut på tyska (2014) ”Foodmonopoly”. Tillsammans med Anders Ingvarsson skrev hon boken ”Makten över matkassen” (2015). Hon fick 2016 Gastronomiska Akademiens ”Guldpenna” för sitt skrivande på det gastronomiska området. 2006 Änglamarkspriset för bästa miljöjournalistik. Hennes blogg finns på: http://www.hungryandangry.se/ "

Föreläsningen finns att se i sin helhet här. Passa på att titta om ni har en knapp timme till övers i hängmattan eller under filten en regnig dag. Och passa på att njuta av alla underbara råvaror som nu är i säsong här hos oss! Själv sörjer jag lite att den åländska sparrissäsongen nu är över och att jag nu måste vänta ett helt år, men snart mognar  t.ex körsbärstomaterna, och man kan gå och äta dem som godis mellan vattning och ogräsrensning i växthuset.

 OI000129 1Kor som går ute och äter gräs skapar mjölk med terroir. Även köttet får en annan smak. På bilden Dora och Primadonna.

Kommentarer

  • Ann-Helen Meyer von Bremen 06/07/2018 12:26pm (4 månader sen)

    Tack för en trevlig text! Det ska bli mycket spännande att följa utvecklingen på Åland. Jag tror att ni håller på att göra något riktigt stort. Hållbarhet på riktigt!/Ann-Helen

    • Emelie 07/07/2018 9:27pm (4 månader sen)

      Tack för att du läste, det gjorde mig väldigt glad! Jag blev väldigt inspirerad av din föreläsning och det var trevligt att se många olika viktiga aktörer i publiken. Nu gäller det att börja förverkliga alla fina och viktiga planer och förslag! Mvh Emelie

Skriv en kommentar