Header

Kallröken

Skrivet av Emelie Bergendahl 31.07.2018

Hej på er! Detta inlägg ska handla om hemmets senaste tillskott, en kallrök. Den är det senaste av Viktors fina hemmabyggen. Så enkelt och så genialiskt.

OI000606Själva rökaggregatet är köpt, men har man utrustning, tid och lite kunskap så går det att bygga ett själv också. Röken är ett gammalt rostfritt kylskåp som kompressorn var trasig på. Det går förstås även att använda nån annan slags låda. Det funkar t.ex. med en trälåda eller varför inte en murad rök. Huvudsaken är att det finns en öppning där röken kan komma in och en öppning där den slipper ut.

OI000603

OI000610Själva principen är ganska enkel. På utsidan sitter ett rör som fylls med rökspån.

OI000611Längst ner i röret tänder man eld. Det matar automatiskt på med spån ovanifrån.

OI000616Ett rör går rakt igenom skåpväggen och röken pumpas in i nedre ändan av skåpet med hjälp av en akvariepump. Med hjälp av pumpen justerar man även hur mycket det blåser på glöden och därmed hur mycket det brinner. 

OI000619Insidan av röken. Röret där röken kommer in längst ner och högst upp till vänster finns ett ventilationshål.

OI000613Just den här dagen hängde det lite torkade korvar och en torkad älgstek i röken. De hade hängt nån vecka i källaren innan de röktes.

Viktor har provat att röka lite allt möjligt redan, och jag har provsmakat. Tycker vi har en ganska bra deal! Till midsommar hade han bland annat rökt den annars lite svårlagade styckningsdetaljen rulle. Rullen sitter i låret och liknar lite på en filé, men dom som misstagit den för det har nog fått klia sig i skägget. Rullen är nämligen allt annat än mör och behöver långkokas om den ska ätas hel. Att kallröka den visade sig dock vara ett prima sätt att tillaga den. Rullen torrsaltades och sedan hängde den på tork i källaren någon vecka. Det är viktigt att låta köttet torka innan man hänger det i röken för annars fastnar röken bara i vätskan och rinner av! När den var rökt fick den torka vidare i källaren tills en tredjedel av vikten torkat bort. Sen kan man skiva tunt och äta!

Den kallrökta forellen blev dock inte lika lyckad. På grund av för mycket fart på akvariepumpen blev det för varmt i röken som ska vara max 28 grader för att vara kallrök, så forellen blev nånstans mittemellan varm- och kallrökt. Jag tyckte den blev god ändå och vi lagade bland annat pastasås av den, men skam den som ger sig så det blir nog ett nytt försök på riktig kallrökt fisk snart igen.

Vårt rökaggregat är, som ni kanske redan uppmärksammat, av märket Smokai, men jag vill poängtera att detta är inte ett sponsrat inlägg. Det finns aggregat av andra märken också.

P.S. Längst ner i inläggen finns nu en gilla-funktion i form av ett litet hjärta. Där kan man lämna ett litet spår så jag vet att någon läst och kanske till och med gillat det den läst. :)


Persillade

Skrivet av Emelie Bergendahl 26.07.2018

I växthuset växer nu persiljan så att det knakar och då är det dags att skörda och bevara lite av den goda smaken till årets mörka tider.OI000911Förutom att torka persilja passade jag även på att göra en persillade.

Det är en kryddblanding som består av persilja, vitlök och salt. Persilladen kan man t.ex. strö över omeletten eller fisken. Den kan också blandas i gräddfil och bli en god sås. Eller varför inte salta popcornen med persillade? Fantasin sätter gränserna.

OI000919

Såhär gör du persillade:

En stor bunt färsk persilja

2 klyftor vitlök

0,5 dl salt

Mixa allt ordentligt. Bred sedan ut smeten på t.ex. ett stort fat och låt persilladen torka. Rör gärna runt lite nu och då. Då persilladen torkat är det dags att mixa den igen. Resultatet borde nu vara ett fint, grönt pulver.

OI000935Förvara persilladen i en lufttät burk och njut av persilja även under vintern!


Kockarnas sommarprat

Skrivet av Emelie Bergendahl 22.07.2018

I måndags sommarpratade min sambo Viktor i Ålands radio. Ni hittar hans sommarprat som podd här.

Viktor radion2Bild lånad från Ålands radios hemsida.

I år är min sambo i gott sällskap bland sommarpratarna för det verkar vara kockarnas och krögarnas år i år. Något som dom alla beskriver är hur lätt det är att jobba för mycket i restaurangbranschen och det tycker jag att är något som behöver funderas på. Det säger ju sig självt att bara de väldigt passionerade (och kanske lite smågalna) väljer att jobba långa dagar och obekväma arbetstider i en längre period av sitt yrkesliv. Och synd är det ju om många duktiga kockar väljer att byta karriär bara för att de inte pallar med arbetstrycket. Något som säkert är ett problem även i andra branscher.

OI000418Avkoppling i svampskogen.

Förutom lite prat om arbetsbelastningen pratar Viktor även om råvaror och hur de på hans jobb i så stor utsträckning som det går endast använder åländska råvaror. Det innebär att de lagar mat enligt vad som är i säsong. Att visa respekt för råvaror genom att verkligen använda dem på bästa sätt och att slänga så lite som möjligt är också ledord. Och något av det bästa han vet är att skaffa råvaror själv genom att jaga, fiska och t.ex. plocka svamp så det får självklart plats i hans sommarprat. Men nu ska jag inte berätta allt, utan jag hoppas att ni tar er tid att lyssna. Länken hittar ni högst upp i inlägget.

20161030 110545Viktor och Balders första orre. Jag passade på att plocka tranbär på samma myr.

Stjärnkrögaren Pontus Dahlström, som drivit Michelinkrog i Norge sommarpratade på Vega den 2 juli. Det handlar bl.a. om hur han gick in i väggen. Hans sommarprat hittar ni här. Både han och Viktor verkar ha samma slags vetgirighet och nyfikenhet och jag måste erkänna att jag är lite avundsjuk. Få gånger har jag känt den där känslan som jag kan se Viktor ha. Det där som får honom att baka surdegsbröd kl 23 eller stiga upp i ottan innan jobbet för att koka ärterna till en fermentering. Exemplen är många! Men jag hoppas att jag hittar min passion någon gång jag också.

20170127 110823Vinterfiske.

20151018 082907Älgjaktsmorgon.

Även åländske kocken Micke Björklund har sommarpratat i Vega i år. Hans sommmarprat hittar ni här.

Screenshot 2018 07 22 11 44 25Viktor och Micke på gemensamt uppdrag. Med på bilden är även Johan Mörn. Foto: Therese Andersson/ Bildbyrå Blick

 

För nya läsare kan jag berätta att även jag har sommarpratat. Det gjorde jag förra sommaren och länken hittar ni här. Finns det flera sommarprat som man borde lyssna på? Kommentera gärna!

20161210 101600Här styckas ingen industrigris!


Örtgrillad sik

Skrivet av Emelie Bergendahl 10.07.2018

I söndags hade vi goda vänner över på middag. Det blev helgrillad sik med kokt potatis och nyskördat från växthuset.

OI000844Viktor saltade sikarna och fyllde dem med färska örter. Man kan ta vad man har. Vi hade timjan, oregano och salvia.

OI000845Vi använde gallret från ugnen som extra grillgaller. Då kan man enkelt justera fiskars position och slipper packa in dem i aluminiumfolie.

OI000848Det var också smidigt att lyfta bort dem från grillen då vi oljade dem. Det började då inte brinna så mycket då mindre olja droppade ner i grillen. I skålen finns olivolja med lite vitlök och persilja.

OI000853Vi snabbgrillade även några rädisor och årets först små gurkor.

OI000855I stekpannan hamnde olika slags kålblad, mangold, rödlök och  padronchili. Lite av det som fanns att skörda helt enkelt. Viktor lade även en skvätt av kvällens vin i stekpannan.

OI000849Till middagen serverade vi kokt nypotatis och en kall sås gjord på gräddfil och hackade färska örter, bland annat dill, persilja och körvel.

OI000860Till middagen serverade vi ett vin som vi hämtade med oss från Ungern härom året. Druvan heter Olaszrizling i Ungern och är också känd som Welschriesling i Tyskland. Enligt vad jag läst har denna druva inget släktskap med den kända druvan riesling. Jag tyckte det var ett friskt och ganska lätt vin med citrustoner. Jag har säkert sagt det förut, men Ungern är verkligen ett trevligt vinland med så mycket mera än Tokaj!

Som vanligt är jag dålig på att producera något ordentligt recept, men jag hoppas att det gav någon lite inspiration i alla fall!


Smaken av en plats

Skrivet av Emelie Bergendahl 05.07.2018 | 1 kommentar(er)

Hej! Efter en bloggpaus är jag nu tillbaka! Det har inte varit brist på matrelaterade händelser och annat intressant som kunde platsa här på bloggen, men tiden och orken har inte riktigt räckt till. Nu i semestertider hoppas jag att skrivlusten ska flöda lite mera.

Idag tänkte jag tipsa om en intressant och välbesökt föreläsning med Ann-Helen Meyer von Bremen som jag var på för några veckor sedan. Den handlade om hur en plats påverkar smaken av maten. Inom vinvärlden har man länge pratat om detta, terroir, men nu börjar man alltmer tillämpa det även när det gäller andra livsmedel och råvaror. Det kan hända att jag skrivit något om detta här på bloggen förut. 

OI000225Smaken av det egna växthuset. Snart ska vi plocka ihop årets första skördekorg!

Terroir handlar om hur lokala omständigheter skapar smaken. Det kan vara allt från jordmånen och vädret till kulturella aspekter. Men jag tänker också att smaken av en plats handlar om att äta råvaror på den plats där de produceras. Ju närmare det är mellan producenten om mig, desto färskare är råvaran och desto lättare är det att ta redan på var och hur den framställts. Många råvaror gör sig bäst färska, speciellt frukt och grönsaker. Alla som t.ex. plockat en solmogen tomat från plantan och ätit den där på stående fot vet vad jag tänker på. Smaken är långt ifrån samma som de där orangegröna, hårda sakerna som ligger i våra grönsaksdiskar på vintern. De har plockats halvmogna, kanske nånstans i södra Europa, och varit på resa ett bra tag innan de till slut hamnat där i disken. Det tog mig ett tag att komma till insikt med det där. Man handlar ju de där tomaterna av gammal vana. Men nu har jag accepterat att det helt enkelt inte finns tomater i Finland på vintern och så frossar jag i tomater den här tiden på året istället. Och på vintern i förädlad form förstås. Åtta av våra egna tomatplantor i år har som huvdsaklig uppgift att ge oss många goda måltider med tomatsås i vinter.

Att råvarorna och maten dessutom ofta är bättre för klimatet ju kortare de rest mellan producent och konsument är en annan fördel med att äta lokalproducerad mat.

OI000148Klassisk terroir: vin. Här vinrankor på en vingård på Malta där jag verkligen upplevde smaken av en plats då jag fick en alldeles egen rundtur på gården och i vinkällaren av ägaren. Sen provade vi vin och tillagade nyslaktad kyckling från grannen medan vi pratade om allt mellan himmel och jord i flera timmar.

20180614 102847Nu till föreläsningen. Såhär introducerades den av Lena Brenner, landsbygdsutvecklare på Åland:

"Jordbruk är vårt viktigaste verktyg för att ta hand om planeten. Att satsa på en livskraftig matproduktion där vi bor är därför det bästa sättet att sköta om vår plats på jorden. Om man vill göra världen lite bättre och lite mer hållbar, är den egna platsen det bästa stället att börja på. Att utgå från platsens möjligheter och begränsningar skapar inte bara en hållbar matproduktion utan formar också en egen matkultur. Det är motsatsen till en global handel med anonyma livsmedel som smakar likadant världen över. Det är motsatsen till ett industrialiserat jordbruk som lägger matens verkliga kostnader någon annanstans och orsakar stora miljöproblem. 
Att vårda och utveckla en egen matkultur kräver ett livskraftigt lantbruk och en levande landsbygd. Ett hållbart lantbruk som bidrar till en rik biologisk mångfald, både tam och vild, är en förutsättning för en gastronomisk mångfald, men också ett vackert landskap. Precis som det behövs många och engagerade matmedborgare, snarare än passiva konsumenter. 
Lantbruk, landskap, natur- och miljövård, maten på tallriken och vår matkultur, liksom en levande landsbygd – allt hänger ihop och går inte att brytas loss i enstaka bitar. Vår matproduktion är ett komplext system som berör många delar av vår tillvaro. 
Åland håller nu på att forma sin egen livsmedelsstrategi (nu finns den att läsa här) och har tagit fasta på komplexiteten. Ålands Producentförbund har insett att jordbruket är vårt viktigaste verktyg för att sköta om vår plats på jorden. Men också att det handlar om god mat, god på många sätt.

Ann-Helen Meyer von Bremen är journalist med inriktning på lantbruk, livsmedel och mat, ofta med en koppling till miljöfrågor. 
Hon har skrivit boken ”Jorden vi äter” (2012) tillsammans med Gunnar Rundgren som även getts ut på tyska (2014) ”Foodmonopoly”. Tillsammans med Anders Ingvarsson skrev hon boken ”Makten över matkassen” (2015). Hon fick 2016 Gastronomiska Akademiens ”Guldpenna” för sitt skrivande på det gastronomiska området. 2006 Änglamarkspriset för bästa miljöjournalistik. Hennes blogg finns på: http://www.hungryandangry.se/ "

Föreläsningen finns att se i sin helhet här. Passa på att titta om ni har en knapp timme till övers i hängmattan eller under filten en regnig dag. Och passa på att njuta av alla underbara råvaror som nu är i säsong här hos oss! Själv sörjer jag lite att den åländska sparrissäsongen nu är över och att jag nu måste vänta ett helt år, men snart mognar  t.ex körsbärstomaterna, och man kan gå och äta dem som godis mellan vattning och ogräsrensning i växthuset.

 OI000129 1Kor som går ute och äter gräs skapar mjölk med terroir. Även köttet får en annan smak. På bilden Dora och Primadonna.


Påsken 2018

Skrivet av Emelie Bergendahl 05.04.2018

OI000487Precis som förra påsken så lyckades vi i år med både ett projekt och grillpremiär med lamm. Två mycket bra traditioner!

Förra året tog vi tag i växthuset och sedan en fin middag i vårvädret. I år fick båthuset lite välbehövlig hjälp och sedan blev det middag med lite mindre vårkänslor än ifjol.

I år var det mycket kallare än ifjol, men är det påsk så är det grillpremiär! I år blev det ett helt, urbenat lammlår som hamnade på grillen. Ekologiskt och uppfött här på Brändö naturligtvis! Viktor kryddade med färsk timjan och salvia samt citronzest och -saft och lite olja.

OI000503Doften och ljudet av årets första grillning är ett underbart vårtecken. Observera snön i nederkant på bilden. Halva terassen var fortfarande snötäckt!

OI000513Till lammet serverades lite goda ugnsrostade rotsaker; jordärtskockor, potatis, rödkål och morot. Och så hade vi också rökt lamm från Dansos i  grannsocknen. Jättegott!

Ja, som ni märker så är jag och datorn back in business. Blogginlägg om FM i Mathantverk är på kommande. Imorgon ska jag på trädgårdsmässan i Åbo så det kanske blir en liten rapport därifrån också. Stay tuned! :)

 


Datorhaveri

Skrivet av Emelie Bergendahl 02.04.2018

OI000482Hej på er! Här på bloggen är det tyst, men det beror verkligen inte på att jag inte skulle ha saker att blogga om! FM i Mathantverk, Vårmarknad i Fiskars, påsken, lite mera om vinterfiske och kanske nåt om Viktors senaste experiment koji är på kommande, men tyvärr är min dator nere för räkning just nu. Tills den är reparerad (eller tills jag köpt en ny) så får ni hålla till godo med Selma som njuter av påsksolen!


Foodly och bloggen 1 år!

Skrivet av Emelie Bergendahl 15.03.2018

Grattis Foodly på ettårsdagen! Tänk att det redan gått ett år sedan jag började blogga! Ett utmärkt tillfälle att minnas tillbaka på året som gått. Jag har hunnit uppleva och lära mig så mycket om mat och råvaror sen mitt första inlägg publicerades. Jag har även blivit färdig mathantverkare. Nu återstår bara att börja jobba med det lite mera på riktigt också, hehe. Vi här på Foodly har valt att fira ettårsdagen med en blogglista. Min första blogglista någonsin kommer här:

 

MINA FAVORITER FRÅN FOODLY

Mitt bästa inlägg:OI000238Jag väldigt nöjd med många av bilderna från dagarna då jag jobbade på Silverskär och Veuve Clicquot var på besök. Det var utan tvekan förra sommarens mest intensiva dagar, både arbetsmässigt och upplevelsemässigt. Jag kommer nog aldrig någonsin att se så mycket champagne igen i mitt liv!

Ett recept jag provat:

I samband med min födelsedag i januari ville mina kollegor ha något gott och nyttigt till kaffet så jag testade Flow Kitchens blåbärskaka. Jättegott!

Mitt favoritrecept på dryck:

Det är kanske inte riktigt ett recept, men då krafterna tryter tar jag fram en flaska björksav ur frysen och dricker ett litet glas varje morgon med en skvätt pressad havtorn i!20170423 181602

Det här skulle jag baka som Foodlys födelsedagstårta:

Jag tycker att Foodly är en pigg, fräsch och färgglad ettåring så kanske min favoritcheesecake med havtornsspegel.

En annan grym bloggare på Foodly:SKM C25818031415520Helt klart min mycket kära vän Madde, som sen några veckor tillbaka har bloggen Madeleines recept här på Foodly. Madde och jag är småkusiner, vänner sedan blöjstadiet och har gått i samma klass ända till nian. Jag tycker det är jätteroligt att vi nu också bloggar tillsammans! Vi har upplevt många gemensamma matminnen genom åren. Släkten har t.ex. svårt att glömma min mammas födelsedag då två små busungar tyckte att det var en bra idé att i smyg ute i köket skala bort och äta upp marsipanen på en hel prinsesstårta. Varför skulle man inte äta bara det goda på tårtan liksom? Jag tror våra matupplevelser är värda ett helt eget inlägg.

Ett recept jag ofta återkommer till:

I somras jobbade jag på kafé och bakade otaliga pajer med pajdegen som Jessica/Made from scratch skrivit om.

 

Jag hoppas att det kommande året bjuder på många matupplevelser, nya nörderier i köket, fantastiska lokala råvaror och mycket mera ost! Och förstås hoppas jag både gamla och nya läsare följer min blogg. Jag vet att alla skriver det, men det är verkligen trevligt med feedbacken av olika slag som jag får.

20170205 174039

20170720 164248

 

 


Landsbygdsgalan 2018

Skrivet av Emelie Bergendahl 14.03.2018

Kategorier:
Taggar:

Screenshot 2018 03 04 15 46 52Foto: Ålandstidningen

Förra lördagen var det Landsbygdsgala här på Åland. Det är precis vad det låter som, en gala som uppmärksammar landsbygden. En gala för jordbrukare, fiskare, skogsägare och livsmedelsförädlare. De som ser till att det finns närproducerad mat och närproducerat virke på marknaden helt enkelt.

28661385 1791830990862211 5270723343762502822 nFoto: Lena Brenner

Jag tycker att det är en fantastiskt bra idé att samla alla dessa människor under ett och samma tak för en kväll. I år gick galan dessutom av stapeln i en hall där det till vardags finns bl.a. lök och äpplen. Förvånansvärt vad man kan göra med lite tallar, fiberduk på väggarna och dämpad belysning. Att det doftade lite kyllager var bara charmigt.

Kvällen bestod av trevlig samvaro, närproducerad trerätters middag och prisutdelning i ett antal kategorier. Extra fint tyckte jag förstås att det var att Viktor var nominerad i kategorin Ålands matambassadör 2018 med nomineringen "influencer och idéspruta som serverar mat i världsklass i Ålands skärgård". Övriga kategorier var Ålands unga entreprenör, Ålands miljösatsning 2018, Ålands innovation 2018 och Ålands landsbygdsföretagare 2018. Man kan läsa om alla de som var nominerade här. I den lilla värld som Åland är så kände jag flera av de nominerade så det var många att hålla tummarna för. 

20180303 221208Och visst fick vi fira och hurra vid bordet då Viktor vann sin kategori med motiveringen:

"Viktor värnar om det rena, enkla och etiska, det lokalt producerade och det hållbara. Han följer Ny Nordisk Mats köksmanifest i sin matlagning och har en hållbar inställning till produktion och råvaror som sporrar producenter att växa och pröva nya idéer."

Nu är jag ju kanske en liten aning subjektiv, men jag tycker förstås att han är en väldigt värdig vinnare! Som sambo kan jag intyga att det lagas mat, bakas bröd och funderas på råvaror och nya projekt under en stor del av dygnets timmar.
20180303 224142Här står alla vinnare! Extra grattis till Nygårds skogsgrisar som jag tycker att gör ett så fint jobb med sina grisar! Och grattis till vinnaren i bonuskategorin Böndernas Bonde som vi, nästan lite väl ivrigt, hejade fram vid bordet.

Det är fint med en gala där även mycket små producenter lyfts fram. Jag tycker ibland att de större producenterna lätt glömmer bort de små. Det är ju trots allt så att det är de småskaliga som ofta går i bräschen eftersom de kan jobba med produkter som inte ryms in i industrins standardmallar. Mathantverkare är ju ett ypperligt exempel på detta.

Om två år är det dags för nästa Landsbygdsgala. Jag ser med spänning fram emot vad som hunnit hända inom dessa branscher tills dess!


Surdegen Aina

Skrivet av Emelie Bergendahl 11.03.2018

Taggar:

OI000142Här kommer historien om vår surdeg och varför den heter Aina.

Aina var en tant som bodde i ett torp nära min mormor och morfar. Ainas man gick bort ganska tidigt och enda sonen, Emil, åkte till Amerika och kom aldrig hem igen. Då Aina gick bort i början av 1960-talet tillföll torpet och allt som fanns där min mormor och morfar eftersom Aina inte hade några nära släktingar och torpet stod på mina morföräldrars mark. Några har kommit och gått lite sporadiskt i huset efter Ainas död, men allt stod ganska orört ända tills min kompis undrade om han fick köpa det för ungefär 10 år sen. Det fick han och därför plockade vi ut de möbler och saker som vi tyckte att vi ville ha kvar. Uppe på vinden, som man bara nådde via en lucka från utsidan, hittade jag några mindre saker som jag tyckte var värda att behålla. Där fanns bland annat en blå så i trä som sett sina bästa dagar, men som jag ändå tyckte att var fin. Alla möbler och saker placerades in i föxet (ladugården) och där har dom sedan stått. Ända tills det härom året blev prat om surdeg och att man ju främst bakade med surdeg innan industrijästen kom. För att baka surdegsbröd behöver man aktivera en kombination av mjölksyrebakterier, enzymer och jästsvampar m.m. som finns i luften och i mjölet. När man fått till ett bra bak lämnades alltid lite deg kvar i bunken, på så vis fick man en snabbare start nästa gång. I dagsläget förvarar man oftast sin surdegsrot i aktiv form i kylskåpet, medan man förr hade den i torkad form i degtråget. Antagligen funkar båda sätt lika bra.

Tråget man bakade surdegsbrödet i kallas på Brändö för surdegsholk. Och plötsligt inser jag att vi ju har "surdegsholtchin" från Aina står ute i föxet. Den fina blåa sån som verkligen sett sina bästa dagar och som jag inte hade en aning om vad var när jag plockade den med mig.

OI000143Insidan var milt sagt något dammig efter ca 60 år på en öppen vind. Vi fick tvätta tråget ganska ordentligt, men ändå utan att skrapa bort för mycket av den gamla degen. Det var ju den vi ville åt. Viktor blandade sedan en lös smet av rågmjöl och vatten och smetade på insidan av tråget. Tråget fick stå på köksbänken i 3 dygn inne i en plastsäck och sedan skrapade vi ur innehållet och matade det med mjöl och vatten, så som man gör med en surdeg. Följande morgon var det full fart i burken!

OI000141En maskäten spatel hör till surdegsholken.

OI000140De rostiga banden hålls inte riktigt uppe längre och färgen har till stor del nötts av, men jag tycker den är fin ändå! 

Vi har nu bakat bröd med vår surdeg Aina i över två år och hon är still going strong. Karaktären har naturligtvis redan hunnit ändra en del eftersom den påverkas var många saker, bland annat vilket mjöl man använder då man matar den, jästsvampar i luften osv. Så skedde ju även på 1950-talet då Aina antagligen bakade senast. Men det finns ännu torkad deg kvar i den slitna blåa degkaret om man vill starta en lite mera ursprunglig variant någon gång.

Denna helg var det surdegskurs inom Kustens mats mathantverksutbildning på Åland och Viktor var där med mjölkvarnen och surdegen. Alla deltagare fick en bit av Aina med sig hem! Kul att kunna dela med sig av en liten bit av hemknutarnas terroir.


Vinterfiske: att hugga ut nät

Skrivet av Emelie Bergendahl 25.02.2018 | 2 kommentar(er)

Fiske8 2017En av mina favoritupplevelser i skärgården på vintern är att röra mig på isen. På något sätt känns det som en ännu större frihet än att åka båt. Man får nya vägar att gå på hundpromenad på, härliga rutter att ta sig fram på skidor på och är det riktigt bra isvintrar så kan man ta sig till och från t.ex. fasta Åland utan att behöva passa färjtider för en gång skull. Jag har också ett par nyinköpta långfärdsskridskor som ligger och väntar på att få användas.

Det var bra många år sen som vi hade en riktigt bra isvinter runt Brändö, men tack vare de senaste veckornas riktiga vinterväder så är det nu riktigt skapliga isar. Vi högg ut fyra nät redan i slutet av januari, men det kom en period av blidväder efter bara några dagar och vattnet kom upp på isen såpass mycket att vi var tvungna att ta upp näten igen. För en par veckor sedan gjorde vi ett nytt försök och nu är det riktigt fin och stark is. I viken där vi har näten är det ungefär 30 centimeter is just nu, vilket betyder att man kan köra ända ut till näten med bil om man vill det.

Ifjol vid den här tiden hade vi näten ute i fem veckor och njöt av många härliga förmiddagar ute på isen. Det bjöds också på många kalla förmiddagar då jag trodde att jag skulle förlora ett finger eller två då dom var stela, värkande och blöta av att t.ex. kämpa i 20 minuter för att få loss en stor intrasslad forell, men av någon anledning glömmer man just dom stunderna ganska snabbt. Jag har nu börjat ha tunna vantar med plasthandskar utanpå för att slippa frysa händerna av mig då jag drar nät. En del fiskare är kanske lite tuffare och vittjar utan vantar/handskar, men jag ogillar att frysa om händerna.

OI000502Då man fiskar på vintern så har man helt enkelt nätet under isen mellan två vakar. Vid varje vak är nätet fäst vid t.ex. ett kors gjort av två käppar. För att vittja nätet knyter man loss nätet vid den ena vaken och fäster ett långt, tunt snöre. Snöret måste vara längre än nätet. Sedan drar man upp nätet vid den ena vaken, medan snöret åker ner under isen. Då man vittjat nätet färdigt så drar man helt enkelt ut nätet under isen igen genom att dra tillbaka snöret. Jag tänkte gå lite mera in på själva vittjande i ett senare inlägg så håll utkik!

Jag tänkte nu förklara hur vi gör då vi hugger ut ett nät.

Man behöver en isbill, en spade, en nätutdragare, ett nät, ett snöre som är längre än nätet samt något att fästa repet i vid varje vak.OI000511OI000510Börja med att hugga en vak. Detta är bra träning för axlarna!

OI000497Sedan behöver man en nätutdragare. Det finns lite olika varianter. Näturdragaren "vandrar" under isen med ett långt snöre fäst i sig. Den har oftast en gäll färg så att man kan se var den är genom isen. Den hörs också ganska bra, vilket underlättade för oss nu när det var en del snö på skrovlig is.

OI000506Skjutsa ner utdragaren i vaken med önskad riktning. På vår variant av utdragare knycker man i snöret för att få den att vandra framåt. Sedan stegar man ut den ungefärliga längden på nätet och försöker lokalisera utdragaren när den är ungefär på rätt ställe. Om det är blankis syns den förstås hur bra om helst, men som i vårt fall så får man leka lite detektiv.

OI000522Då man tycker att utdragaren är på lämpligt avstånd från vaken så hugger man en till vak och plockar upp utdragaren. Om man tittar noga på bilden kan man ana en viss nyansskillnad på isen där som utdragaren ligger. Då utdragaren har gjort sitt jobb har man ett snöre under isen mellan vakarna. Sedan är det bara att fästa nätet i ena ändan av snöret och dra i andra ändan av snöret så att snöret kommer upp ur den ena vaken och nätet dras ner under i isen via den andra vaken.

Vi hugger oftast ut två nät efter varandra. Det gör att man bara behöver hugga tre vakar. Då gör man en lite större vak i mitten som man använder för att dra upp näten, ett i gången förstås. Den andra två vakarna kan vara lite mindre eftersom det bara är snöret som ska upp och ner genom den vaken och inga storfångster.


Odlingsåret 2017: misslyckanden

Skrivet av Emelie Bergendahl 25.01.2018

21074071 10154635035486433 1851773852 nI ett skede såg det ledsamt ut bland vår pak choi. Alla trädgårdsmänniskors skräck mödarsnigeln satt där och mumsade (växthuset är ännu ganska förskonat, men dom är på väg med besked!) och dessutom tror jag att den här delen av växthuset hade besök av jordloppor. Rätta mig gärna om jag har fel på den punkten! :) Otroligt nog gick det slutligen bättre än väntat och vi skördade våra sista pak choi i december och de hamnade i nyårsmiddagen.

Det var en hel del som inte gick enligt plan förra odlingssäsongen. Och det är ju något man får räkna med när man odlar. Alltid nånting som får för lite vatten, för lite kärlek, för lite sol, för mycket ohyra eller något annat. Ett stort problem jag hade i år, förutom dåligt med tid att vattna, gödsla och rensa, var för lite insekter i växthuset vilket ledde till att många plantor led av dålig pollinering. Detta berodde dels på att jag inte riktigt tog mig tid att odla blommor som drar till sig insekter, men dels kanske också på att växthuset var betydligt tätare än året innan så de kanske inte hade lika lätt att hitta in.21246098 10154646840286433 955933583 oKålen får i princip alltid påhälsning av kålfjärilen. 2017 var dock bättre än 2016, men som ni ser så var det ingen brist på dem här heller. På grönkålen är det bara stjälken kvar om det får jobba en stund. Som tur är hade jag ju grönkål från säsongen 2016 och jag offrade några små plantor så att 2017-års kål fick växa i fred.

Här kommer en rapport över årets floppar.

Squash och pumpaOI000130Odlingsåret 2016 var squashens och pumpornas år. Squashplantorna sprutade ut squash och vi åt så att jag till slut var ganska trött på det. Jag odlade två sorters pumpa och alla plantor gav flera stora fina frukter så att vi hade pumpa långt in på vintern. I år var det däremot annorlunda. På bilden ovan ser det visserligen ganska lovande ut, men faktum är att detta var den enda av tre-fyra plantor som gav skörd och det var inte så länge. Då plantan ger små squash som sedan plötsligt ruttnar så kan vara ganska säker på att det är dåligt pollinering som är boven.

OI000215Jodå, på bilden ovan ligger en liten vintersquash av sorten Blue Ballet. I väntan på att den skulle växa till sig och mogna ordentligt hann den dock ruttna. Ingen av de andra plantorna gav någon skörd alls. Förutom Blue Ballet hade jag plantor av sorterna Lemon Squash, Baby Bear och nakenfröpumpa. Ingen sort levererade. Många plantor blommade inte ens och de som gjorde det utvecklade inga pumpor eller squash. Nya tag om någon månad! 

Pumpa20162016 såg det ut såhär bland plantorna av sorten Baby Bear.

Gurka och djungelgurka20170717 140705Gurkplantorna var inte alls på humör i år. Några gurkor fick jag, men sen stod dom bara där och såg vissna och ledsna ut. Året innan var ett riktigt gurkår så jag blev lite besviken när man inte fick frossa i hemodlad gurka i år. Gurkplantorna hade nog en lite för hård barndom för att återhämta sig när dom väl kommit i jorden. Inte heller djungelgurkorna lyckades, men det tror jag mest berodde på att jag inte hann sköta om dom alls.

20170928 150738En av årets få djungelgurkor.

Aubergine

OI000092Året började så bra för mina auberginer. På bilden ovan står det en i mitten med stora matta blad. Plantorna växte och blev stadiga och frodiga precis som jag ville. Men sen hände något. En dag upptäckte jag att den ena hade blivit angripen av ohyra och innan jag hann agera så var alla plantor angripna. Trots att jag försökte spraya med såpvatten och andra tips som jag hittade då jag panikgooglade så var det till slut bara att kassera allihop. Jättetråkigt. Senare lärde jag mig att de ganska lätt får ohyra så man ska gärna hålla aubergineplantorna lite skilt från andra plantor och se till att få dom utplanterade så fort som möjligt.

20160924 163334Drömmer mig tillbaka till aubergineplantorna år 2016 och hoppas att 2018 blir lika bra!

VattenmelonOI000037 3Precis som auberginen så fick vattenmelonplantorna en bra start i livet, men plötsligt började de se hängiga ut och så förtvinade dom bort. Jag har ingen aning om vad som hände. Om någon har nån idé så tar jag gärna emot tips. Måste läsa på inför kommande säsong.

PotatisOI000011Sist men inte minst en rapport från potatislandet. Och jag hoppades ju verkligen att potatisen skulle platsa i ett annat inlägg än det om årets misslyckanden, men icke. Jag bestämde mig i våras för att odla potatis sådär på egen hand för första gången och då odla utan att gräva ner potatisen utan istället täcka dem. Du kan läsa om det här. Ett riktigt dåligt experiment då det blev en torr och kall sommar. Jag tror jag tänker ge samma teknik en ny chans i år, men med några justeringar.

Nåja, det var förra årets tråkigheter. Nu är det nytt år och nya tag! Det kliar redan en aning i fingrarna.


Odlingsåret 2017

Skrivet av Emelie Bergendahl 21.01.2018

OI000289Jag gjorde ju några inlägg (här, här, här och här) i våras om årets odlingar och jag tänkte att det nu kanske är dags att berätta hur det gick eftersom kommande odlingssäsong är i startgroparna redan. Det mesta som fanns i växthuset är skördat sen en tid tillbaka. Det mesta skördades i oktober-november, men en del har vi skördat ända in på nya året. Kvar finns olika sorters kål och morötterna eftersom dessa grödor tål några köldknäppar. Jag har till och med en del av 2016 års grönkål kvar och den har växt och frodats hela säsongen. Visserligen är den lite beskare än den jag sådde 2017, men absolut ätbar. 

Nåja, hur gick det nu i år då? Överlag var det ju inget vidare odlingsår. Sommaren var kall och torr. Dessutom befann jag mig för det mesta på fasta Åland och därmed långt borta från alla grödor som skulle ha behövt vatten och kärlek i stort sätt alla dagar. Mina morföräldrar såg till att allt inte torkade ut helt och jag var hem ca en gång i veckan och gödslade och rensade det mest akuta. Och så höll jag på hela sommaren. 

Här nedan kommer en liten genomgång av det vi odlade i år.

TomaterOI000253Jag älskar tomater och i år blev det flera sorter än vi odlat tidigare. Flest plantor hade vi av den stora sorten Brandywine, åtta stycken. Trots att blomningen och pollineringen kom igång dåligt så hade vi ändå en hel del tomater innan säsongen var slut. Den andra varianten av stora tomater vi hade var en ny bekantskap som heter Sibirjak. Dessa plantor blev små till växten, men gav väldigt goda tomater som inte alls hade mycket kärnhus utan bestod mest av tomatkött. Mycket tomat i den tomaten helt enkelt!
Dessutom hade vi två sorters körsbärstomater. Några plantor av en röd sort som heter Supersweet 100 samt en planta av en gul droppformad sort som jag egentligen inte tycker att är någon smaksensation, men de pigga upp en sallad med sin fina färg.

OI000303 1En stor hög av solmogna Brandywinetomater.

OI000306De gröna tomaterna fick mogna inne i lugn och ro och blev riktigt goda de också!

20170926 202305Den största Brandywinetomaten jag skördade vägde över 700 gram och många låg runt 500 gram. Det behövdes alltså inte så många för att det skulle bli några kilo. Ovanpå denna bjässe ligger säsongen minsta tomat. 

OI000210De små knubbiga Sibirjakplantorna orkade bära mycket tomater.

20171005 132607Supersweet 100 ger rikligt med skörd.

OI000324Tomatsås på gång! Vi testade att både koka och ugnsbaka och smaken visade sig i slutändan vara ganska samma. Strö lite salt över tomaterna och koka tills såsen har lämplig konsistens. Frys in i lämpliga byttor och njut av god tomatsmak ända till följande sommar!

MorötterOI000242 1Morötterna går utmärkt att lämna kvar i landet ända tills tjälen går ner i marken, men jag hade mina morötter på ett ställe i växthuset där taket är allt annat än tätt och det kändes som att morötterna stod onödigt blött. Jag vet inte hur känsliga de är, men det skulle kännas tråkigt att skörda ruttna morötter i vinter så därför fick de komma upp och är nu i säkert förvar.

Förutom sommarmorötter i mixad färg så odlade jag för första gången i år även två olika sorters höst/vintermorötter. Jag valde sorterna Autumn King och Rothild och planterade två lika långa rader av var sort.OI000316Jag har nog ett och annat att lära mig när det gäller morotsodlande, men med tanke på att jag knappt hann gödsla och verkligen inte hann rensa i morotsraderna så får man väl vara nöjd. Jag höll sorterna åtskilda efter skörd så att jag kan kolla vilken sort som eventuellt är godare och vilken som håller att förvara längst tid.

MajsOI000187Vi odlade två sorters majs, en mjölmajs och en vanlig söt majs. Mjölmajsen kände jag inte till så väl från förut och den är så häftig och vacker så jag tänkte att den skulle få ett helt eget inlägg. Plantorna tog sig finfint i början av säsongen, men när de skulle till och mogna så var inte alla kolvar fullt utvecklade. Nånting med pollineringen som inte funkade här heller. Inkommande säsong ska vi testa att samodla majsen med andra grödor.

ChiliOI000218Förra vintern hade vi en ambitiös plan gällande chiliodlingen och jag sådde massor av chilisorterna Espelette, Hot Lemon och Padron. Tyvärr uppstod ett missförstånd gällande vattnandet av plantorna då dom var riktigt små med resultatet att alla utom en av Espeletteplantorna och två av Hot Lemon dog. Padronplantorna hade jag större tur med då dom stod i plastkrukor istället för papperskrukor och de klarade den tillfälliga torkan mycket bättre. Chilin ville inte heller mogna i det kalla vädret så det blev inte många röda och gula, men padronplantorna gav massor med skörd. Vi åt en hel del genom säsongen och så kokade jag chilisås på det som vi skördade på senhösten. Chilin var det som trivdes bäst i växthuset i år, även om få frukter hann mogna.

OI000114Padronplantor fulla med chili.

OI000343Slutskörden blev en helg korg full med chili! De mogna chilifrukterna torkade vi.

OI000357Hälften av Padronchilin rökte vi och sedan blandade jag den med den färska då jag kokade chilisåsen.

PaprikaPaprikaPrecis som med chilin så var det svårt att få paprikorna att mogna, men det fyra plantorna gav flera paprikor var. Och hemodlad paprika är god även som grön så jag är nöjd med mitt första paprikaår.

Skord2016Måste avsluta med en av mina favoritbilder som även finns med i min header. En bild av det sista vi skördade säsongen 2016. Det blev en väldigt annorlunda slutskörd 2017. Förutom de grödor som jag räknat upp i detta inlägg så fanns även lite annat som och gott i växthuset som t.ex. dill, persilja, pak choi och annat som inte fastnade på bild. Ser med spänning fram emot hur 2018 kommer att se ut!