Sofies header

Nelimarkka vingård i Sundom

Skrivet av Sofie Sergelius 29.09.2017

Kategorier:
Taggar:

Nelimarkka vingard

Förra fredagen (den 22.9) hade jag äran att tillsammans med Oneologiska sällskapet i Vasa besöka Nelimarkka vingård i Sundom. Tage Neuman, som skriver om vin till Foodly, bjöd med mig.  Även om jag varit på tastings tidigare och bekantat mig med diverse vingårdar, så är det ju nog något speciellt att göra det i hemland, tillsammans med ett gäng vinkonnässörer. Klockan 17.30 hämtades jag hemifrån och 18.00 började vår rundtur. Under två timmar fick vi bekanta oss med Nelimarkkas vingård och vinproduktionen i Sundom. En upplevelse jag verkligen rekommenderar även för dem som inte är vidare intresserade av vin.

Första druvan som ägaren Kaarlo Nelimarkka började odla år 1975 var Pinot Noir. Pinot Noir är egentligen en svårodlad druva, varav det är extra imponerande att Nelimarkka valt att börja med något som är svårt, i en helt ny omgivning i ett land där man inte skulle tro att vinrankor mår så värst bra. Pinot Noir är en blå druva och vinet har ofta toner av solmogna jordgubbar, vilket gör det ganska enkelt att känna igen. Pinot Noir passar bra med kött och stekt fisk, och ett riktigt moget vin fungerar även bra med mustiga grytor. Rolig fakta: Det hälsosammaste vinet sägs härstamma från Chile och är en Cabernet Sauvignon, men näst hälsosammast av alla druvsorter är just pärlan Pinot Noir.

Nelimarkka rundtur

2017 kommer att vara den sämsta skörden på 47 år, menar Kaarlo. Under vanliga skördetider brukar de få tillräckligt med druvor till 400 flaskor vin. I år ser det slutliga talet ut att ligga på kring 100 flaskor, en fjärdedel av ett vanligt år. 

Finland räknas enligt EU inte som ett vinland, varmed Nelimarkka inte kan sälja av sin produkt. Han berättade att han haft stora drömmar om att leva som vinodlare och -producent, troligen varit det i ett tidigare liv, men fick nu nöja sig med att odla för det egna intresset. För tillfället har Nelimarkka över 1 000 vinrankor, men hoppas på att vid slutet av året vara uppe i 2 000.  Ett 50-tal olika sorter har funnits representerade bland Nelimarkkas vindruvor, bland annat Pinor Noir, Rondo, Gewürztraminer, Solaris, Summersweet och Madeleine Angevine. 

RondoRondo

Efter att ha strövat omkring bland vinrankorna (eller bredvid i alla fall), så hade vi en vintasting i grönrummet. Vi fick smaka på ett vittvin, ett rosévin och ett rödvin. I vanliga fall är jag en rosé människa, men i det här fallet favoriserade jag vittvinet. Fräsch och luftigt med smak av citrus. 

Vittvin

Rosévinet var 100 % Summersweet medan rödvinet var 100% Pinot Noir.

Rose

Och jag måste verkligen uttrycka min besvikelse över att EU bestämt att man inte får sälja finsk-odlat vin. Jag skulle mer än gärna ha gått hem med ett par flaskor av vittvinet. Men blev själv lite inspirerad att prova odla en vinranka på vårt lande i Kimito. Zilga sägs vara den lättaste druvan att odla. Zilga producerar små, blåa, söta druvor i stora klasar. Vill man prova på att odla Zilga kan man försöka få rankan att växa upp längs en vägg och klippa av utväxten cirka 2 cm från rankan. Druvorna går bra att göra marmelad och sylt på.

Efter att vi dränerat det sista ur våra glas körde vi vidare mot Vasklot, där det var källartömmningsfest och winetasting på SingSing. Nu serverades vi två sorters vittvin och ett rödvin. Naturligtvis var maten matchad med vinet som serverades, men det ovanliga var att masten som beställts från cateringen hade utgått från de vin som skulle serveras. Det brukar vara åt andra hållet. Jag gillar skarpt den här varianten. Alla tre vin var verkligen perfekta med kyckling och fick middagen att bli en fantastisk måltid. Att vinet och maten diskuterar sinsemellan är otroligt viktigt. Så håll upp ögonen efter de vita vinen Stellenbosch Pecan Stream chenin Blanc 2007, Marco Scolaris Pinot Grigio 2007, och rödvinet Pannonhalmi Apátsági Pinot Noir 2012 ifall ni ska äta kyckling hemma och behöver ett passande vin till. 

Winetasting pa SingSing


Färgglad Sangria

Skrivet av Sofie Sergelius 16.06.2017

Efter sista kvällen vid Gran Vista så nu sammanställer jag de sista lite roligare Sangriorna vi provat på. Nu i pastellfärger. Dom här har alla ett speciellt ställe i mitt hjärta eftersom Erik fria medan vi efter middagen satt och smutta på den gula varianten. Den gröna varianten gjorde vi efter att vi varit och köpt ringarna och den röda gjorde vi för att fira vår sista kväll här. Alla goda och med en speciell fiilis. Dessutom kan man aldrig ha för många Sangria recept.

GUL SKUMPPASANGRIA

Ljusgul sangria

1 flaska cava

2 dl fanta citron

1 dl vischy

1 dl sprite

1 lime

0.5 dl blåbär

  1. Skiva lime och skölj blåbär.
  2. Blanda ihop alla ingredienser i en kanna och servera Sangrian kall.

LJUSGRÖN VITVINSSANGRIA

Ljusgron sangria

 

1 flaska vitt vin

3 dl grönt iste

1 dl sprite

0.5 st grönt äpple

0.5 st lime

10 st myntablad 

  1. Skiva lime och äpple. Stöt myntan i en liten skål så att den släpper mera smak.
  2. Blanda ihop alla ingredienser i en kanna och servera Sangrian kall.

 

LJUSRÖD ROSÉVINSSANGRIA

Ljusrod sangria

1 flaska rosévin

3 dl fanta citron

10 körsbär

0.5 citron

  1. Ta bort kärnorna ur körsbären och skiva citronen.
  2. Blanda ihop alla ingredienser i en kanna och servera Sangrian kall.

Bodegas Bocopa

Skrivet av Sofie Sergelius 10.06.2017 | 1 kommentar(er)

Det var Mange som tyckte att vi sku gå på en vinprovning. Jag fattar inte hur jag inte tänkt på att göra det tidigare här? Jag har som barn varit på flera vingårdar (med mamma och pappa naturligtvis) och därefter varit i Toscana på två stycken. Så hur jag inte hiffa att vi naturligtvis ska på en vinprovning här vet jag inte. Tur att Mange och Sonja är med. Mange hade en bekant som bodde i Alicante och han rekommendera en vinprovning om kosta 10€. Vi var mycket skeptiska. Kan det nu vara vidare bra om det bara kostar en kybä? Nå vi slängde fördomarna och boka turen. Vad har vi att förlora även om det inte är up to par?

Taxin hämtade oss på morgonen och körde oss in i landet, bort från beachen. Vi stannade utanför ett hus som aldrig sett en vingård. Jag var skeptisk... Vad skulle det här nu bli.

Vi var 12 som deltog i tastingen, ett par tyskar, ett par spanjorer och en några från något baltisk land vi inte direkt kände igen på språket. Turen började med en video om Bodegas Bocopa. jag hade aldrig hört om ställe, eller deras kändaste vin (Marina Alta) men det kom snabbt fram att detta inte är amatörer. Det är Alicantes största winemaking group med 7 vingårdar och 2000 vinodlare. Vindruvorna odlas över hela Alicante provinsen eftersom omständigheterna är optimala för vin: 600 meter över havet och varmt klimat.

Marina Alta

Vi inledde turen med en kort informativ video om märkets historia och hur det går till på en vingård. Vi lärde oss även viktiga saker som att ifall det står Reserva på en flaska vin som kommer från Alicante regionen så druvorna plockats minst tre år tidigare. En Reserva lagras först ett år i en ek-tunna varefter den förflyttas till en glasflaska där mognadsprocessen slutförs på två år. En Grand Reserva lagras två år i tunna och därefter tre år i flaska. Eftersom Alicantes klimat är optimalt så är lagringstiderna kortare. En Rioja (från norra Spanien) behöver ungefär dubbla tiden för att mogna. Vanliga druvor plockas andra veckan i augusti, men vissa får bli kvar enda till november. Varför det? Jo för att dessa druvor hinner bli övermogna och därmed producera mera socker som sedan i vintillverkningsprocessen blir till alkohol. Kändaste av dessa är Fondillión.

 

 

fondillon laudum

Foto: Bodegas Bocopa

På tal om Fondillión. Utöver Bodegas Bocopas kändaste vin Marina Alta så är de kända för något ganska coolt. I början av 1500-talet (1519-1522) organiserade portugisen Ferdinand Magellan en Spanskt expedition som första i historien seglade världen runt. Med sig på fartyget hade han en flaska Fondillión. Ifall detta inte var tillräckligt så har Alexandre Dumas i novellen Greven av Monte Cristo nämnt vinet. Fondillión görs på druvorna Monastrell och Syrah som är typiska just för Alicante. Fondillión lagras minst 10 år i en ek-tunna, så de tunnor vi fick se kommer att komma ut på marknaden år 2025.

Fondillion tunna

Efter att vi gått runt på gården och sett de olika delarna där fermenteringen från socker till vin skedde - till bandet där vinet sats på flaska, så var det dags att dricka vin. Måste bara kommentera här att det var en annorlunda erfarenhet mot det jag sett tidigare, men definitivt inte en dålig erfarenhet. Bara annorlunda. Under hela den guidade turen hade vår guide Miguel Ahel varit fantastisk. Lika mycket handgester som en italienare och humor som en sjökapten. Tur att man inte skrattade högt. Vi fick ett glas skumppa medan vi väntade på att börja tastingen. Skumpan hörde alltså inte till. Men han bjöd nu på skumppa. Som var fantastisk! (Se den svarta flaskan på bilden med Marina Alta). Och han bjöd på generöst, Vi fick nu ett par glas där medan vi väntade. Då hann vi diskutera med tyskarna som var med på rundturen. Alltid roligt att träffa nya människor som delar ens intresse för att dricka vin klockan 11 på en tisdag morgon.

Marina Espumante Bruit

Marina Espumante Brut

När vi slapp till själva tasting platsen inledde Miguel med att han vill att vi ska ha roligt. Så det blev en lek. "National league of Noses" som han kallade det: han gav oss fem små flaskor som innehöll en essens och vi skulle sedan para ihop den med de dofter han gav oss. Banan? Viol? Choklad? Skriv ner numret så tar vi genomgång mot slutet. Och det var super roligt! Jag och Erik fick alla rätt. Vi är såna nördar. Nå sen blev det nästa varv: "Champions league of Noses". Här fick vi inga tips utan skulle bara dofta och sedan identifiera vad det var vi doftade. Det var svårt... Erik fick läder (hur han kände igen den doften på burk är ett mysterium. Han sa att han fick en flashback till sin barndom då han varit i en fabrik som tillverkade läderhandskar.) Jag fick grönt äpple och kaffe rätt. Men det är mycket svårare än man tror. Du kan känna igen en doft men sedan inte komma på vad den heter.

Samtidigt som vi lekte så hade vi då alltså vinprovningen vi kom hit för. Vi fick två vitt vin (Marina Alta och Laudum Chardonnay), ett rosé vin (Terreta Rosé) och två rödvin (Laudum Roble och Laudum Gran Reserva).  Vi fick även en tallrik med grissinstickor (fun fact: grissinsticka var ett av mina första ord. Andra börjar med ord som röd, där etc. jag sa grissinsticka. Tyckte tydligen om dem). Grissinstickor eller bröd äter man mellan de olika vinerna för att neutralisera paletten. Sonja åt sina typ innan vi börja smaka på viner. Så kan det gå.  

Bodegas Bocopa tasting

Som en äkta nörd skrev en massa anteckningar angående färg, smak och doft på de olika vinerna, men kom nog snabbt på att det är bra att jag anställt Tage Neuman för att skriva om vin på Foodly. Miguel sa att "här känner ni doften av persika" och de facto kände jag bara att det smaka som en typisk Chardonnay. Den enda smaken jag uppfatta var Gran Reservans toner av tobak. Men tack vare pappa kan jag ju kombinera cigarrer med choklad så det var nog inte så underligt att tobak var den jag notera. Jag lämnar alltså vinrecensionerna åt proffsen. Jag och Erik har ganska långt samma smak och tyckte att Gran Reservan var super (naturligtvis), men även att rosén och Marina Altan var bra.

Winetasting Bodegas

Vinprovning i egna bås.

Lampan i högra hörnet används för att se på vinets färg.

Diskoho och vatten kranen i övre högra hörnet är till för att spotta ut vinet. 

Överlag kan jag definitivt rekommendera denna vingård. Den kostade som sagt 10 €, med vilket vi fick en rundtur, 8 glas vin (fem på tastingen, två glas skumppa medan vi vänta och ett dessertvin med osten (som nu kosta 2 € extra men hey vi är ju på vaycay). Det var roligt, bra organiserat och billigt. Ifall någon rör sig i Alicante området lönar det sig att nappa på chansen. Dessutom fick vi en super cool hatt.