Sofies header

Bodegas Bocopa

Skrivet av Sofie Sergelius 10.06.2017 | 1 kommentar(er)

Det var Mange som tyckte att vi sku gå på en vinprovning. Jag fattar inte hur jag inte tänkt på att göra det tidigare här? Jag har som barn varit på flera vingårdar (med mamma och pappa naturligtvis) och därefter varit i Toscana på två stycken. Så hur jag inte hiffa att vi naturligtvis ska på en vinprovning här vet jag inte. Tur att Mange och Sonja är med. Mange hade en bekant som bodde i Alicante och han rekommendera en vinprovning om kosta 10€. Vi var mycket skeptiska. Kan det nu vara vidare bra om det bara kostar en kybä? Nå vi slängde fördomarna och boka turen. Vad har vi att förlora även om det inte är up to par?

Taxin hämtade oss på morgonen och körde oss in i landet, bort från beachen. Vi stannade utanför ett hus som aldrig sett en vingård. Jag var skeptisk... Vad skulle det här nu bli.

Vi var 12 som deltog i tastingen, ett par tyskar, ett par spanjorer och en några från något baltisk land vi inte direkt kände igen på språket. Turen började med en video om Bodegas Bocopa. jag hade aldrig hört om ställe, eller deras kändaste vin (Marina Alta) men det kom snabbt fram att detta inte är amatörer. Det är Alicantes största winemaking group med 7 vingårdar och 2000 vinodlare. Vindruvorna odlas över hela Alicante provinsen eftersom omständigheterna är optimala för vin: 600 meter över havet och varmt klimat.

Marina Alta

Vi inledde turen med en kort informativ video om märkets historia och hur det går till på en vingård. Vi lärde oss även viktiga saker som att ifall det står Reserva på en flaska vin som kommer från Alicante regionen så druvorna plockats minst tre år tidigare. En Reserva lagras först ett år i en ek-tunna varefter den förflyttas till en glasflaska där mognadsprocessen slutförs på två år. En Grand Reserva lagras två år i tunna och därefter tre år i flaska. Eftersom Alicantes klimat är optimalt så är lagringstiderna kortare. En Rioja (från norra Spanien) behöver ungefär dubbla tiden för att mogna. Vanliga druvor plockas andra veckan i augusti, men vissa får bli kvar enda till november. Varför det? Jo för att dessa druvor hinner bli övermogna och därmed producera mera socker som sedan i vintillverkningsprocessen blir till alkohol. Kändaste av dessa är Fondillión.

 

 

fondillon laudum

Foto: Bodegas Bocopa

På tal om Fondillión. Utöver Bodegas Bocopas kändaste vin Marina Alta så är de kända för något ganska coolt. I början av 1500-talet (1519-1522) organiserade portugisen Ferdinand Magellan en Spanskt expedition som första i historien seglade världen runt. Med sig på fartyget hade han en flaska Fondillión. Ifall detta inte var tillräckligt så har Alexandre Dumas i novellen Greven av Monte Cristo nämnt vinet. Fondillión görs på druvorna Monastrell och Syrah som är typiska just för Alicante. Fondillión lagras minst 10 år i en ek-tunna, så de tunnor vi fick se kommer att komma ut på marknaden år 2025.

Fondillion tunna

Efter att vi gått runt på gården och sett de olika delarna där fermenteringen från socker till vin skedde - till bandet där vinet sats på flaska, så var det dags att dricka vin. Måste bara kommentera här att det var en annorlunda erfarenhet mot det jag sett tidigare, men definitivt inte en dålig erfarenhet. Bara annorlunda. Under hela den guidade turen hade vår guide Miguel Ahel varit fantastisk. Lika mycket handgester som en italienare och humor som en sjökapten. Tur att man inte skrattade högt. Vi fick ett glas skumppa medan vi väntade på att börja tastingen. Skumpan hörde alltså inte till. Men han bjöd nu på skumppa. Som var fantastisk! (Se den svarta flaskan på bilden med Marina Alta). Och han bjöd på generöst, Vi fick nu ett par glas där medan vi väntade. Då hann vi diskutera med tyskarna som var med på rundturen. Alltid roligt att träffa nya människor som delar ens intresse för att dricka vin klockan 11 på en tisdag morgon.

Marina Espumante Bruit

Marina Espumante Brut

När vi slapp till själva tasting platsen inledde Miguel med att han vill att vi ska ha roligt. Så det blev en lek. "National league of Noses" som han kallade det: han gav oss fem små flaskor som innehöll en essens och vi skulle sedan para ihop den med de dofter han gav oss. Banan? Viol? Choklad? Skriv ner numret så tar vi genomgång mot slutet. Och det var super roligt! Jag och Erik fick alla rätt. Vi är såna nördar. Nå sen blev det nästa varv: "Champions league of Noses". Här fick vi inga tips utan skulle bara dofta och sedan identifiera vad det var vi doftade. Det var svårt... Erik fick läder (hur han kände igen den doften på burk är ett mysterium. Han sa att han fick en flashback till sin barndom då han varit i en fabrik som tillverkade läderhandskar.) Jag fick grönt äpple och kaffe rätt. Men det är mycket svårare än man tror. Du kan känna igen en doft men sedan inte komma på vad den heter.

Samtidigt som vi lekte så hade vi då alltså vinprovningen vi kom hit för. Vi fick två vitt vin (Marina Alta och Laudum Chardonnay), ett rosé vin (Terreta Rosé) och två rödvin (Laudum Roble och Laudum Gran Reserva).  Vi fick även en tallrik med grissinstickor (fun fact: grissinsticka var ett av mina första ord. Andra börjar med ord som röd, där etc. jag sa grissinsticka. Tyckte tydligen om dem). Grissinstickor eller bröd äter man mellan de olika vinerna för att neutralisera paletten. Sonja åt sina typ innan vi börja smaka på viner. Så kan det gå.  

Bodegas Bocopa tasting

Som en äkta nörd skrev en massa anteckningar angående färg, smak och doft på de olika vinerna, men kom nog snabbt på att det är bra att jag anställt Tage Neuman för att skriva om vin på Foodly. Miguel sa att "här känner ni doften av persika" och de facto kände jag bara att det smaka som en typisk Chardonnay. Den enda smaken jag uppfatta var Gran Reservans toner av tobak. Men tack vare pappa kan jag ju kombinera cigarrer med choklad så det var nog inte så underligt att tobak var den jag notera. Jag lämnar alltså vinrecensionerna åt proffsen. Jag och Erik har ganska långt samma smak och tyckte att Gran Reservan var super (naturligtvis), men även att rosén och Marina Altan var bra.

Winetasting Bodegas

Vinprovning i egna bås.

Lampan i högra hörnet används för att se på vinets färg.

Diskoho och vatten kranen i övre högra hörnet är till för att spotta ut vinet. 

Överlag kan jag definitivt rekommendera denna vingård. Den kostade som sagt 10 €, med vilket vi fick en rundtur, 8 glas vin (fem på tastingen, två glas skumppa medan vi vänta och ett dessertvin med osten (som nu kosta 2 € extra men hey vi är ju på vaycay). Det var roligt, bra organiserat och billigt. Ifall någon rör sig i Alicante området lönar det sig att nappa på chansen. Dessutom fick vi en super cool hatt. 

 


Mat vid medel­havets kust?

Skrivet av Sofie Sergelius 09.06.2017

Kategorier:

Jag tänkte ta en kort genomgång om vad det lönar sig att äta och dricka ifall man rör sig i Alicante provinsen vid medelhavets kust. Listan är definitivt inte fullkomlig eftersom detta bara är min fjärde visit till Spanien. Kan inte låtsas vara proffs precis, men här det de rätter jag av erfarenhet rekommenderar.

 

PAELLA

Det första jag rekommenderar är naturligtvis Paella. Det finns flera olika varianter att välja mellan, såsom kyckling och grönsaker, bläckfisk (svart Paella färgad med bläckfiskbläck), skaldjur och Valenciana (med kyckling och lamm). 

Skaldjurspaella 2

Enkel skaldjurspaella

 

PULPO

Den andra rätten som nästan är ett måste är Pulpo: smörstekt bläckfisk. Den är mör, smakrik och ser bara så vacker ut. Här har vi en variant med en chilisås. Pulpo måste jag ännu laga själv, har hittills bara beställt det på restaurang.

Pulpo

Stekt bläckfisk i chilisås

 

TAPAS

Den tredje maten det lönar sig att nappa på är naturligtvis Tapas. Det är ju Spanien vi talar om. Lite serrano skinka, manchego ost, friterad calamares, oliver, sardiner och allt möjligt gott du kan tänka dig som en liten snack eller lunch. Muy bien. 

Tapas

Tapas kommer i alla former. Här har vi ett sortiment på Spanska lufttorkade skinkor samt stekt bröd med en paprikasås.

 

GOFRES

Fjärde på listan: Gofres - våfflor. Dem ska du definitivt inte missa. Gofres är som Belgiska våfflor med en hel massa fyllning. Här har jag en version med två sorters choklad och skivad banan. Den var ganska söt nog :)

Gofres

Gofres i Alicante med choklad och banan

 

LAMM

Femte rätten jag rekommenderar är lamm. Speciellt lammkotletter. Grilla själv eller beställ på restaurang. Lammet här är utsökt och väl värt att bli klottig om händerna för.

Grillat lamm

Lammkotletter på G på bakgården

 

JÄTTERÄKOR

Sjätte på listan är jätteräkor. Dem kan du grilla eller steka i smör med vitlök. Utsökt bara som så eller tillsammans med en piri-piri sås och basmatiris.

Gambas

Jätteräkor - härliga som sådana eller med en smörsås

 

SANGRIA

Sjunde undret är Sangrian. Den här listan är inte i favoritordning. Sangrian borde då vara överst. Men i alla fall, laga egen Sangria är ett måste. Recept på ett par olika Sangrian kan du hitta här.

Vittvinssangria

FLAN

Nummer åtta är Flan: en caramellpudding som är syndigt god. Den har jag ännu inte provat laga själv, så när vi kommer hit så köper vi en six-pack från butiken. Yeah du läste rätt: en six-pack pudding. Så nam är det. Ursäktar bilden. Jag stjälpte bara ut puddingen på en tallrik för att fota. Tog en bild och den fick vara nog. Ibland går det så :)

 Flan

Flan från butiken

Det finns naturligtvis hur mycket som helst här, men dessa är mina favoriter och återkommande under vår semester. Det jag ännu ser fram emot att äta (antingen på restaurang eller genom att prova tillreda själv) är Turron (en sorts nougat gjord på mandlar) och sist men inte minst: Churros - friterad deg som serveras med en chokladsås. Jag har för mig att morgondagens marknad i Santa Pola är det perfekt tillfället att frossa i churros. I'll get back about that. En rätt till som man borde äta medan man rör sig här är ål med vitlök, chili, paprika och persilja. Nästa gång for sure.


NYC

Skrivet av Sofie Sergelius 25.04.2017 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

New York, New York. A place so nice, they named it twice.

 Manhattan skyline

Ett par veckor sedan, veckan efter Foodlys lansering, tog jag ut en del övertidstimmar och åkte till New York med min kära mamma. Vi firade aldrig riktigt min första examen från Arcada, så när jag blev färdig från Åbo Akademi ville mamma att vi firar ordentligt med en resa. Vi ville till ett ställe där det finns god mat, mycket att se och en hel del shoppingalternativ. New York var ett logiskt val. Jag hade aldrig varit till Amerika. I sista minuten bestämde sig även mammas kompis och vår granne på lande (sommarstugan för dem som undrar) att hänga med. Hon är vad vi kallar en "bilehile" så vi räknade med att ifall Riitta är med så blir det mera festande. Jess.

Tyvärr har jag varit lat med att skriva om New York och har först nu tagit mig i kragen. Ifall ni besöker New York finns det ett par tips jag kan ge:

 

Boende och kultur


Dyrt som f**. Även om det är dyrt så lönar det sig att bo på Manhattan. Det är ändå Manhattan de flesta vill besöka och se, varav tre timmars pendlande (1.5 h i metron dit och samma tillbaka) mellan Manhattan och olika förorter inte lönar sig. Du har flugit ända till Amerika, bo nu där var det händer.

Hur är det med tipp då? När det kommer till att betala så är amerikanerna tokiga. Om din taxiresa mellan flygfältet och Manhattan kostar 80 dollar, så betalar du 120. Varför? Jo för att det kommer på både tullavgifter och tipp. Om du köper en Kombucha i matbutiken för 4 dollar så ska du ha över 5 i handen för att kunna få med dig din dricka ut. Löjligt system. Och extremt vilseledande för en turist. Men genom att följa regeln 10-15-20 så borde du klara dig i alla fall då det kommer till olika tjänster. Du ger 10 % i tipp ifall du fått urusel betjäning, 15 % ifall du varken är nöjd eller missnöjd, och 20 % ifall du är nöjd med betjäningen. Simple. 

Men nu är min tanke inte att berätta om hur jag som första gången i 'Murica uppfattade deras betalningskultur. Nej. Jag ska tala om mat och tipsa om bra ställen att besöka.

Shake Shack


Först på listan då vi landar (efter att ha checkat in på Hotel Giraffe) var att söka upp Madison Square Park och lokalisera Shake Shack. Shake Shack började som en hot dog-stånd i Madison Sqaure Park och öppnade därefter en permanent kiosk år 2004. Numera finns det 24 Shake Shacks bara i NYC, och ännu flera runt om i Amerika. Det finns även ett par i resten av världen. Närmaste i London. Måste boka biljetter till London till hösten. Totally unrelated of course.

 Shake Shack

 
Första kvällen åt vi på original stället, mitt i Madison Square Park, men lyktor hängande mellan träden och enbart uteservering. Och det var det godaste jag någonsin ätit! Jag skämtar inte. Jag var trött och hungrig och den här burgaren gjorde mig till en människa igen. Efter vår första encounter så åt vi ytterligare två gånger på Shake Shack under vår 5 dagars vistelse. Det var så gott! En riktig grill burger fylld med allt gott man kan tänka sig. Och franskisarna vet jag inte hur jag ska klara mig utan. Jag är som Pavlovs hundar medan jag skriver det här, dreglet bara rinner när jag ser på bilden. Och jag läste just att dom kommit ut med en kokbok!!! Den ska beställas bums!

 

 Oyster Bar

I New York ska man äta ostron, och ett av de bästa och mysigaste sällen att slänga i sig ett par är i Grand Central Terminal. Det låter kanske lite udda att gå till järnvägsstationen för att äta ostron men trust me, det är värt det. Grand Central Oyster Bar öppnade samtidigt som själva Grand Central år 1913.  Sloganen för stället är dessutom The Freshest Seafood in Manhattan. De som nu besöker Oyster Bar kan ha svårt att tänka sig hur det var under början av 1900-talet. Då var det inte skaldjur på menyn, utan ostronchowder och det som kallas för Continental food. Det var först 1974 som Oyster Bar blev en äkta skaldjursrestaurang.

Oysterbar utsikt

Utöver god mat och trevlig service så var stället otroligt mysigt. 

Oysterbar

Flera kanske tror att ostron är slemmiga och äckliga och bara snabbt ska sväljas hela. Au contraire! Ostron är som vin, och alla olika sorter har egna unika, även om milda smaker. Ostron ska vara levande då det äta. Ta ett ostron, häll i munnen direkt från skalet och tugga i lugn och ro för att uppleva alla de olika smaksensationerna ett ostron kan erbjuda.  Vissa dränker sina ostron i en vinägersås, men för att verkligen uppleva smaken lönar det sig inte att förstöra ostronet med en sås. Pressa lite citron på sidan om ostronet för att kontrollera att det ännu lever, that's it. Vi provade på tre olika sorters ostron: Bélon, Martha's Vineyard och Cuttyhunk. Av dessa var det definitivt Martha's Vineyard som tog priset. Som med de flesta delikatesser så blir ostron bara bättre och bättre varje gång, och snart går du omkring om dagdrömmer om din nästa måltid.  

 

Wine and Cheese O'clock


En av orsakerna till att vi valde just Hotel Giraffe på Park Avenue South är att dom hade ost och vin servering varje kväll mellan 17-20. Genialiskt! Ingen minibar på rummet, utan ett tomt kylskåp du kunde fylla med egna grejjer. Men i alla fall så mellan 17 och 20 var vi varje kväll på hotellet i en timme eller två och tog ett glas vin och lite ost. Det kändes bara så lyxigt att då se i backspegeln på dagens händelser medan man tar sig ett glas vin. Varje kväll var det även live piano nere i lobbyn där vinet och osten serverades, så det var som en pre-drink and show innan man sedan gick ut och äta. Dessutom upptäckte jag amerikansk cheddar. Det är ingenting jag brukar köpa, men guess what? Nu kommer den att bli en vanlig företeelse i mitt kylskåp. Nomnom.

 Wine and cheese hotel giraffe

 
Lukes Lobster


Lukes Lobster var något min mamma hittat, ett ställe som säljer hummer hotdogs, och det tackar jag definitivt inte nej till! Vi gick genom halva Central Park för att komma till Amsterdam Street där Lukes Lobster gömmer sig. Det var ett mini mini ställe med 4 höga bord och två små bord ute på gatan. Vi visste redan på förhand vad i skulle ta: Lobster roll. Ett smördränkt bröd med en halv hummer på, lite majonnäs och en nypa peppar. Simplet, perfekt. Ljuden jag gjorde då jag åt kan ha låtit lite udda. Men det var bara så äckligt gott! Det var dessutom det dyraste vi åt i New York. En Lobster roll kostade 20 dollar. En en burk vin till betala jag allt som allt 33 dollar för min lunch. Worth it! Ifall jag haft mera tid skulle jag ha besökt Lukes Lobster en gång till, och kanske prova på en av sopporna, eller rent av varmrätterna. Next time!


Lukes Lobster

 

Chelsea Market


Jag skäms, hade aldrig hört talas om Chelsea Market, och det var en av resans höjdpunkter. Det var den dagen som det regnade så mycket att det svämma över på gatorna. Mamma sa att vi definitivt måste besöka Chelsea Market, att jag kommer att ÄLSKA det. Hon hade rätt, så som mammor brukar. I loved it! Jag köpte en kokbok med recept från de olika restaurangerna som finns i hallen, vi köpte vin på burk ( samma som i bilden ovan: Underwood. Fanns både rosé och vittvin), åt härlig sushi, och bara gick omkring. Plötsligt hade det gått närmare tre timmar. Tiden går då man har roligt.

 Chelsea market

Sushin tog vi från Lobster Place, ett landmärke i NYC. Färska råvaror och skaldjur från Maine, men relativt hyfsade priser. Min lunch (bilden nedan) kostade mig 18 dollar. Ungefär 1 € styck. Not bad. Jag som otrolig sushisnobb godkände både stället och sushin. Dom hade även "hälso" varianter gjorda på fullkornsris. Tänkte ta och prova det nån gång under våren. 
Chelsea sushi

Boken om Chelsea Market har varit min nattläsning den senaste veckan, och där finns en hel del jag vill prova på till bloggen. Inte till sajten, eftersom det naturligtvis inte är mina recept. Men här kan jag prova och smaka min fram genom hela boken. Jag kan inte vänta på att göra en Metalbelly's Market Chili och pecan sticky buns! Ska bara se till att mina stackars chilifrukter jag har och växa i köket blir till något. Allt jag rör i dör så det ser inte bra ut för dem, men vi hoppas på det bästa! Pekannötter kan jag nog säkert inte odla själv. Vi har hasselnötter på lande, kanske jag ska prova substituera?

 

Doughnuttery


Doughnuttery var lite av en slump. Vi hade bestämt oss för att äta äkta 'Murica donitsar i något skede, men att hitta dessa gudomliga sockerdränkta munkar var en slump. Inne i Chelsea Market finns allting som har med mat att göra, så naturligtvis fanns där donitsar. Vi smakade på en variant som var doppas i kanelsocker, och en som var doppas i en vaniljcurd. Vaniljen vann. Det var som en dans i munnen, inte för sött, inte för flott utan mjuk och lätt. Två stycken räckte riktigt bra, men jag ångrar att vi inte stötte på dem igen. Jag skulle gärna ha utforskat mera smaker. Ska definitivt prova laga liknande hemma!

 Dougnuttery

 

Memory Margarita


Resans absoluta höjdpunkt var dock att se Cats på Broadway, något jag drömt om sedan pappa kom hem med en Cats VHS under början av 2000-talet. Jag måste ha sett den varje kväll under flera veckors tid. Det var en av orsakerna till att jag fortsatte dansa Jazz-balett, som jag verkligen hatade. Men att se hur danserna i Cats rörde sig var värt att varje tisdag dra sig på lektion. Den versionen vi nu var och se var en ny version, som ändå fått strålande rekommendationer. Den sägs vara lika bra som originalet. Och efter att ha sett den jag jag verkligen hålla med! Sångerna och rösterna var nästan identiska, danserna lika så, men shown hade fått lite spera sizzle. You know. 

Cats var kort sagt otrolig! Hela showen gjorde att jag i nästan två timmars tid hade kalla kårar och tänkte börja gråta av lycka. Men en sak som slog mig redan innan shown börja, var att de i baren sålde olika temadrinkar. Drinkarna hälldes upp i plastmuggar med lock (utmärkt souvenir BTW) som man sedan fick ta med sin in i salen! What?? Världens bästa idé! Så där satt vi nöjt och drack Memory Margaritan medan vi såg på musikalen.

 Memory Margarita

Biljetterna var min julklapp åt mamma. Vi valde platser uppe på mezzaninen eftersom orchestra ibland kan vara dåligt ifall golvet är platt. Av någon underlig anledning var just raden före oss tom. Sen kom vi på det. I original Cats så springer katterna mellan publiken! Och vi hade på så sätt fått front-row seats! Och så börja musikalen och nån random man kom och satt sig på den tomma raden. Han var försenad och kunde inte hitta sin plats. Så katterna kom upp, märkte att de var blockat, improvisera och sprang på andra ställen. Damn. Nå efter pausen hände samma sak. Tre flickor som troligen hade platser längre bak såg att det fanns en tom rad och satt sig där. Igen kom katterna springande, stanna (en såg mig RAKT i ögonen) och improvisera igen. Efter att han sett mig i ögonen och sjungit så glömde jag alla mina problem. 

Varför kan vi inte ha en liknande kultur här? Jag sku säkert gå mera än en gång i året på teater ifall jag fick ta ett glas vin med. På halvleken köpte jag DVD versionen av originalet jag ännu har på VHS. Det kändes som en bra investering :) Min VHS kommer inte att hålla för evigt, och jag är den sortens flicka att ifall jag tycker om en film så ser jag den om och om igen.

Taiyaki NYC


Min absoluta Must See varTaiyaki NYC, som jag redan länge följt på Instagram och dreglat över. Och det var nästan värt att flyga i 9 h för att äta glassen! Taiyaki betyder egentligen stekt fisk. Tai (havsruda) är en fisk som japanerna ofta anser är kungen av fiskar, medan yaki betyder att steka eller grilla. Traditionell Taiyaki är en våffla med en fyllning gjord på röda azuki bönor. Jag tog den glassen jag sneglat på i närmare 2 månader: Matcha- black sesame. Våfflan hade en azuki fyllning vilket verkligen var pricken på i:et efter att ha ätit en söt glass.

 taiyaki

Taiyaki var väl värt ett besök. Och så som med flera saker på min lista så vill jag definitivt tillbaka. Och ta en till glass. Eller fem.

China Town


China Town var på "must see" listan av den orsaken att Taiyaki NYC fanns där. Men medan vi nu var där passa vi på att gå in i en restaurang som inte hade en enda turist, grillade ankor som hängde i fönstret och absolut ingen inredning. Det är dom ställena som brukar ha den bästa maten. Stället var fullt, med vad jag antar var kineser, och det dofta gudomligt. Jag tog en nudelsoppa med anka för hela 6 dollar, min mamma tog anka med ris och mammas kompis tog fried rice. Allting kostade under 20 dollar, och ingen av oss kunde äta tillslut. Portionsstorlekarna i Amerika är liiite större än vad vi är vana med. 

 chinatown

Det här var vår sista dag och en lördag, och förstå gången som jag upplevde NYC som en storstad. Fram tills lördagen hade det varit relativt lite människor på gatorna och ganska lugns. Med boy o'boy så det ändra som en blixt. Chinatown krylla verkligen av människor, och det gjorde nog resten av Manhattan tydligen också. Nästa gång ska jag stanna längre än 5 dagar, jag hann inte alls äta allt jag hade planerat!

Jag rekommenderar verkligen NYC, ett ställe som till en början kan verka smutsigt och fullt med otrevliga människor, men som sedan mycket snabbt blir ett ställe du inte vill lämna och redan planerar nästa resa till. Nästa gång ska jag ännu äta Bagels (annat än till morgonmål och bara med cream cheese..) och besöka Katz delicatessen som säga ha stans bästa pastrami smörgåsar!


Að borða á Ísland

Skrivet av Sofie Sergelius 10.04.2017

Kategorier:
Taggar:

Island 

 

Island, sagornas land, är inte som jag tänkt mig. På ett bra sätt. Island har aldrig varit vidare högt på min reselista, men efter att jag och mamma bestämt oss för att resa till New York så kändes det som ett logiskt alternativ att flyga via Island och använda sig av deras utmärka "stop-over" service. Flyger du till Amerika så får du stanna i max 7 dagar på Island, utan att flygen kostar extra. Men att bo på Island är dyrt. Att äta är dyrt och överlag att leva är dyrt. Island, vars bank gick i konkurs år 2008 har sedan dess återhämtat sig totalt. Den huvudsakliga inkomstkällan är numera turismen. Vi frågade en islänning vad han tyckte om det och han bara notera att det är ganska mycket arbete. Island förväntar sig 2 miljoner turister för sommaren 2017. Måste säga att det är extremt imponerande att ett folk på 300 000 klarar av att hantera den mängd turister. Det som dock imponerar mest är att varenda islänning vi träffa var otroligt trevlig! Inget fejkat, utan genuint trevliga personer. Alla var hjälpsamma och gjorde sitt yttersta för att vi skulle trivas. Och det gjorde vi minsann!  

När man besöker Island lönar det sig att prova på:

  1. Torkad fisk med smör
  2. Lunnefågel
  3. Fermenterad haj
  4. Val
  5. Skyr

Jag missade nästan allting! Det var definitivt inte meningen. Det betyder helt enkelt att jag måste göra ett besök till. Jag tror inte att Erik har något emot att ta en runda till Island :) Jag hade verkligen sett fram emot att prova på fermenterad haj, och sprang omkring och sökte efter torkad fisk men hittade tyvärr inte den. "Usch" kanske någon nu tänker, men hur kan man veta att det inte är gott om man aldrig har provat. Tänk så många smakupplevelser vi missar för att vi har fördomar! Alla har sina gränser, men för mig går den inte vid fermenterad haj. Mustamakkara däremot? Nope. Never again.

Skyr, en extremt proteinrikt kvarg, är ett måste på Island. Kanske det låter bekant? Säljs nog i ganska många butiker här i Finland. En portion Skyr med lite mysli och frukter på morgonen höll mig mätt hela förmiddagen. Okay fine jag åt även ett par små croissanter :) bara för att det fanns. Lite Nutella på bara! Skyr går annars bra att använda i olika bakverk! Jag ska inom kort lägga upp ett recept på en proteinrik ugnsbakad donits med skyr. Får se hur det blir :) Här ser ni mitt morgonmål från dag nr. 2. Nästa ordentliga mål mat var därefter i NYC!

IMG 20170327 090415 395

Det jag tur nog hann slänga i mig var den kända isländska hodaren. OMG de var nami! Har absolut ingen aning vad som fanns i den, men gott var det. Det var även det enda billiga under hela vistelsen. En hot-dog kostade 5€, not bad. 

IMG 20170327 204806

Orsaken till att vi missade allt det goda var att vi helt enkelt inte hade tid att äta ute. Mycket på agendan för en så kort visit :) men att äta lokalt är nog alltid det viktigaste. Jag borde ha skärpt mig och verkligen provat på allt.

Island är känd för sina sagor och sin natur. Glaciärer, geysirs och lavafält. Det ser man verkligen inte varje dag. Det första jag dock noterar då vi landar på Island är att det saknas träd. Vi landar på kal mark, och kaptenen meddelar att det lönar sig att vara försiktig då vi ska förflytta oss från planet till bussen som kör oss till terminalen. Då det inte finns några träd är det svårt att se att det verkligen blåser riktigt ordentligt.  Vi hittade ett par träd senare, mycket exotiskt. Två dagar är en ganska kort tid, och vi kunde ju inte missa The Golden Circle. En mycket populär turistattraktion där man åker med buss bland annat till de populära sevärdheterna geysiren Strokkur och vattenfallet Gullfoss. Strokkur

Strokkur "pamar" med 5-10 minuters mellanrum. Och det är cool att se. Men super svårt att få bild på liksom! Ordet geysir kommer från Geysir, som är den ursprungliga exploderande heta vattenkällan. Och det enda ordet från isländskan som blivit ett låneord till engelskan. Tufft eller va?

Island är även känd för sina hästar. Jag är ingen heppatyttö, men nog var den här hästen ganska söt nog.

heppa

Ösregn och storm men där stod den och tiggde hästgodis. Isländska hästar klarar av att vädret byter med 5 minuters mellanrum, men får inte komma i kontakt med andra hästar eftersom de inte har immunitet mot alla sjukdomar som vanliga hästar har. Det är alltså förbjudet att att hämta hästar till Island, som inte är Islandshästar. Voi gullena.

IMG 20170326 145413

Då vi börjande rundturen var det molningt, halvvägs igenom blev det storm och ösregn, varefter det plötsligt var soligt och blå himmel. "You dont't like the weather on Iceland? Wait 5 minutes!". Yepp. Det stämmer.

Överlag var det ett utmärkt sätt att börja sin resa. Två dagar på Island fyllda med äventyr innan vi flög vidare mot New York. Efter New York sku vi definitivt inte ha orkat med allt Island har att bjuda på.