Sofies header

Visa alla inlägg skrivna February 2019

Två blir tre

Skrivet av Sofie Sergelius 15.02.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Det är verkligen dags för mitt andra inlägg om varför det varit tyst på bloggen. Det är ett inlägg som inte igen har något med mat att göra, vilket är ovanligt för mig. Men det finns en bra orsak.

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg om nytt år, nya möjligheter (läs HÄR) fanns det en annan orsak till att jag inte bloggat på en tid. En del har säkert gissat vad det är frågan om. Jag och Erik väntar vårt första barn! I juli kommer vi att bli 3 :) Bilden här representerar Erik, mig och en blandning av oss. Kanske inte helt solklar pregnancy announcement bild men jag tyckte det var ett fiffigt/roligt sätt att berätta :)

Babyannouncement insta

 

ILLAMÅENDE BLIR MIN VARDAG

Nåh, orsaken till att jag inte bloggat på grund av att jag är gravid är att jag stått med huvudet i WC-byttan sedan slutet av november. I dag gick jag in i vecka 19 och har för första gången sett ljuset i ändan av tunneln. 

Morning sickness är mycket vanligt bland väntande mammor, fler än hälften av alla gravida kvinnor mår illa eller spyr. Och det här om att "bara" må illa på morgonen är ju nog en total myt. Vissa kan må dåligt på morgnarna och annars helt bra, andra som jag (och tusentals andra) mår illa 24/7. Vissa mår så dåligt att de inte kan äta, andra kan äta men spyr upp allt oavsett. Jag hade lite av båda. Det här jag haft är liksom helt löjligt.

Jag mådde helt okay på morgonen (men bara om jag åt något "snällt" såsom (max!) 25 gram Rice Krispies med en halv skivad banan), mådde sedan lite sämre efter lunch (lunchen fick inte vara något tungt, det måste vara en soppa, sallad eller en skiva bröd, --> helst surdeg utan pålägg), och spydde sedan galla efter kl 16.30. Varje. Dag. I flera månader.

Under första check-upen, då jag redan mått illa ett par veckor men inte ännu sett det värsta, gick jag såsom alla blivande mammor på blodprov. Reda då såg allt bra ut förutom att jag måste öka mitt saltintag. Gravida borde väl undvika salt egentligen? Då hade jag verkligen kämpat med att få i mig något salt eftersom det enda jag på riktigt vill/kan äta är färsk frukt. Honey Crunch äppel har räddat min tillvaro. Allt annat måste jag tvinga i mig och grät då det kom upp. Har förstört otaliga maträtter genom att spy upp dem ( ni vill säkert inte ha fler detaljer här). Det gick flera veckor då jag inte kunde komma ihåg när jag senast lyckades hålla en middag i magsäcken. Julafton var den värsta dagen för 2018 och jag spydde 8 gånger under dagens lopp. Really?

Efter de första 13 veckorna hade jag gått ner 5 kg. Då hade jag ändå med jämna mellanrum kunnat äta utan att spy. Det finns folk som inte kan äta något över huvud taget utan att spy, så på det viset hade jag tur även om jag ville dö varje kväll. Men eftersom jag ändå ibland kunde äta var det inget att oroa sig för.

Nu var tanken inte att börja klaga på min tillvaro, det är ju en fantastik nyhet att vänta barn! Och som sagt har många haft det värre än mig då de väntat. Nog är vi extremt glada över att vi ska få vårt första barn. Erik är over the moon, han har velat ha skidin i flera år även om jag inte tyckt att vi har någon panik. Inte för att jag ännu heller tycker att det va någon panik, men c'est la vie. Välkommet är det och bättre så att det kommer lite för fort än att det helt enkelt inte går. Det tar ont i hjärtat att tänka på alla som har svårt med att få barn. Det kan inte vara lätt. Så hur illa jag än mått så är jag tacksam över att vi i alla fall inte kämpat med just det här problemet. Och utöver det att jag spyr minst 3 gånger om dagen så är det inte så farligt att vara gravid. 

 

BERÄTTA FÖR FAMILJEN

Nu till det roliga: att berätta för hela familjen. Vi valde att göra det under julaftons afton eftersom mina föräldrar kommit från Helsingfors till Kokkola för att fira jul tillsammans med Eriks familj. I know, ganska ovanligt. Men mina föräldrar och Eriks föräldrar kommer super bra överens och vi ville verkligen berätta så att alla får veta samtidigt. 

Hur skulle vi då berätta åt föräldrarna att de kommer att få sitt första barnbarn? Pinterest to the rescue! Vi berättade genom julornament. Jag beställde två stycken vita julgransbollar med handskriven kaligrafi där det på bollen mina föräldrar fick stod "Mummi och Moffa 2019" och på Eriks föräldrars stod "Fammo och Faffa 2019". Eriks syster filma det hela :)

IMG 20181223 WA0000

Alla var super glada, vilket vi nog hade förväntat oss också. Även om dom alla redan visste/misstänkte. Hur kunde dom göra det? Jo för att jag tackat nej till en Gin Tonic då jag och Erik va på vårt lande med mina föräldrar den 15.12, och för att jag inte tog ett glas vin dagen vi kom till Eriks föräldrar (dagen innan vi berätta). Jag har aldrig varit en för att "spotta i glaset" vilket ledde till att så fort jag EN gång tackade nej hade hela familjen börjat spekulera. Jag fyller 30 om ett par dagar och Erik fyller 34 i maj. Det var inte precis oväntat att vi är där vi är nu. Det blir både mina föräldrars och Eriks föräldrars första barnbarn. Skidin kommer att blir sååååå bortskämd. 

 

VECKA 13 - DET BLIR VÄRRE

Tillbaka till varför bloggen lider av min graviditet. När jag gick in i vecka 13 blev plötsligt illamående värre. Istället för att bara oroa mig ifall jag lyckas hålla i mig en middag så gick det till att "hoppas jag kan dricka det här glaset med vatten". Så veckan 13 måste jag ta ett extra läkarbesök, vilket om jag är helt ärlig kändes som ett nedfall. Jag har inte världens högsta smärttröskel, men nog ska jag väl klara av att vara gravid utan att spy stup i kvarten, förlora all min energi och bara ligga på soffan/ i sängen och vara deprimerad? Gravidillamående är ingen sjukdom, det är helt naturligt! Men jag gick nu som sagt ändå till läkaren eftersom jag en dag suttit och stirrat på en av mina arbetsuppgifter och kunde inte alls förstå vad det var jag skulle göra. Jag försökte läsa ett mail men det tog mig hundra år att märka att jag öppnat word istället. Ni vet. 

Det läkaren sedan rekommendera, efter att min barnmorska först rekommenderat det så klart men jag ville inte tro det var så allvarligt, var två veckor av sängliggande. Men jag blir ju tokig tänkte jag! Hur ska jag kunna vara hemma i två hela veckor utan att jobba, gymma eller "leva". Men nu var det bara så att kroppen sa stopp. Jag hade ju de facto legat i soffan den senaste månaden men ändå kämpat mig genom jobbet. Fake it til you make it var min mantra. Jobba jobba jobba, hem och sova. Hade ändå inget liv sedan november. Men så fort jag insåg att läkaren  verkligen menade allvar, och att det andra alternativet var att sys in på sjukhuset och ligga en vecka på dropp, tog all min ork slut. Jag bara kollapsa och godkände att det kanske är bäst att ta hälsan först. 

I två veckor låg jag sedan hemma (15.1-27.1) och bara sov. Drack blodapelsinsaft och åt äpplen. Spydde och grät. Vid det här laget hade jag magrat 7 kg. Men jag kunde bara inte göra annat. Nu flera veckor senare ser jag äntligen ljuset. De två senaste veckorna har mitt illamående varit konstant, men jag har varken spytt eller känt mig som en zombie. Och levande död var precis det jag varit bara ett par veckor tidigare. Blek, spruckna läppar, urholkade kinder och blödande gommar. Allt trevligt alltså. Nu är det bättre och det enda jag vill göra är glömma hela december och januari. Eller nästan i alla fall.

 

VECKA 19 - DET VÄRSTA ÄR ÖVER

Som sagt gick jag i dag in i vecka 19 och mår för första gången så bra att vi vågar åka till Helsingfors för att träffa mina föräldrar och fira min kommande 30-års födelsedag, som är inkommande tisdag den 19.2 :) Och då tänkte jag att det passar att börja morgonen med att berätta dessa trevliga nyheter även för dem som råkar läsa min blogg. 

Det roligaste just nu är att jag har två kompisar i exakt samma situation (båda med beräknat datum i juni). Vi har alla ganska likadan inställning till det hela; vi tar det som det kommer. Jag vet inte om jag skulle klara av att bara hänga med folk som inte kan tala om annat än bebisar i det här skedet. Lite bebistal blir det ju nog, men nog är jag ju fortfarande mig själv? Enda samtalsämnet jag ännu vill undvika är mat, that's just too soon. Anyhoo -  Nu på lördag (imorgon) ska jag träffa Noora (en av mina vänner som också väntar sitt första barn) och vi ska gå lite i butiker och kolla på saker vi eventuellt kommer att behöva. Roligast är det ju att göra det här med någon som är gravid :) Vi kan jämföra mående, upplevelser och dela på tips. 

En annan rolig sak är att vi snart (om ett par veckor) ska på vår andra ultra! Dags att få reda på ifall det är en flicka eller en pojke. Kan inte vänta! Jag kände även första sparken (som en liten bubbla inne i magen) två veckor sedan och först då blev det liksom verkligt att this is happening, vi får barn. I have shit to do! Dags att åka och hälsa på familjen (äntligen) och börja förbereda för babyn. Men det var verkligen en lååång väg hit till dagens sinnesstämning. Nu är allt som sagt bättre, men lätt eller roligt har det inte varit. Hoppas andra trimestern verkligen är enklare, jag tycker nog jag är värd det. 

En till positiv sak som en av mina vänner berättade var att eftersom illamåendet varit aggressivt kommer själva förlossningen vara enkel. Hon mådde illa i 17 veckor och sa att alla andra krämpor var enkla att komma över efter illamåendet. Ont i ryggen? Näh, känns knappt. Förlossning? Bring it on, har sett värre! Nu tänker jag lita helt fullt på henne eftersom det får mig att må bättre. Inget annat kan vara lika hemskt som det jag haft hittills, eller va?

Nu ska jag jobba i ett par timmar innan det är dags att hoppa på tåget. Både jag och Erik fortsätter sedan arbeta på tåget, en verklig lyx då vi båda har jobb som möjliggör just det. Sen blir det pizza på Luca :) Det blir nog så roligt att bara hänga hemma med föräldrarna ett par dagar. Sen imorgon ska vi till Farang med hela familjen och på söndag blir det ett varv till Ikea. Och jag hoppas verkligen jag nu kan äta som en vanlig människa. Kanske lite mindre än jag är van vid men ändå kunna njuta av smakupplevelsen. 

En fråga innan jag avslutar det här extremt långa inlägget: ska jag i fortsättningen enbart hålla mig till mat eller ska jag blanda in lite familjeliv? Svara gärna i en kommentar :)

Tack för att du orkat läsa hela inlägget, det blev verkligen ganska långt. Until next time!

PS. dessutom tog vi och köpte en radhuslägenhet förra veckan! Det blev lite extempore men vi ville ha lite mera utrymme, just för att babyn kan ha eget rum och så att vi har ett extra gästrum då mina och Eriks föräldrar kommer och hälsar på. Nu ska vi alltså sälja lägenheten vi har på Klemetsögatan. Ifall någon är intresserad av en härligt ljus 64 kvm stor tvåa med bastu i Vasa centrum kan man maila mig :) Ciao!


Blodgrapefrukt och mango smoothie­bowl

Skrivet av Sofie Sergelius 11.02.2019

Kategorier:

Börja veckan med en syrlig smoothiebowl med blodgrapefrukt och mango! Grapefrukt är  ännu i säsong, och jag har just nu en riktig svaghet för just blodgrapefrukt och blodapelsin. Och en smoothiebowl till frukost är verkligen perfekt att använda av bägge frukter. 

Blodgrape smoothie bowl

BLODGRAPE OCH MANGO SMOOTHIEBOWL

1 blodgrape

150 g fryst mango

100 g fryst banan

2,5 dl blodgrapesaft

1 krm vaniljpulver

1 tsk lönnsirap

fruktgranola, blodgrapefrukt och blåbär till servering

 

Börja med att filea blodgrapen (skär bort skalet och skär loss alla klyftor skilt för sig).

Placera samltiga ingredienser i en blender och kör till en tjock smoothie.

Häll över i en skål och toppa med granola, fileade blodgrapeklyftor och frysta blåbär.